• Anonym (Fredr­ic)
    Äldre 14 Feb 17:35
    1655 visningar
    38 svar
    38
    1655

    Otrohet kommer alltid fram? På vilket sätt?

    Det sägs att otrohet alltid kommer fram.

    Men hur? Måste man själv påverka det?

    Jag blev själv drabbad för något år sedan. Försvann fort och gjorde inget väsen av det. När mitt ex sedan inledde relationen med den hon bedrog med mig så gick jag och tänkte att folk skulle förstå. Men på något sätt har jag nu förstått att det aldrig kommit fram. Varken otrohet eller att den nya var den som gjorde att vi gick isär. Kommer det längre fram?

    Livet rullar på för alla förutom mig. Jag har levt med sjuk ångest under denna tiden. Tycker inte om mig själv. Svårt med tillit. Ligger mycket i sängen. Ingen motivation. Men så rivs det upp när man får veta att det har väl aldrig varit något konstigt med uppbrottet.

    Jag ville inte lägga energi på det. Visste att jag skulle må ännu sämre om jag gjorde en scen av allt. Många sa då karma kommer... Men ärligt talat. Nej. Alla är lyckliga och allt nytt fungerar.

    Hur har det varit för er andra?

    Jag känner ett sjukt bekräftelsebehov i form av att jag vill att det går åt skogen för dem, att allt kommer fram i ljuset, att någon hade frågat MIG, att man fick en ursäkt, att folk tänkte ?jaha! nu förstår vi.?

    Och ja som för många av er andra här inne.. det var självfallet en kollega som lurade i bakgrunden.

  • Svar på tråden Otrohet kommer alltid fram? På vilket sätt?
  • Äldre 15 Feb 12:39
    #11
    Mella-Bella skrev 2019-02-15 11:58:01 följande:
    Att få upprättelse när man blivit felbehandlad, ja det verkar bara vara så att det brukar vara någonting människor behöver, mår bra av, hjälper dem vidare...
    När då? På vilket sätt hjälper det folk att gå vidare? Det är givetvis tvärtom; Så länge man stannar kvar i sitt mående kommer man inte vidare. 
  • Äldre 15 Feb 13:03
    #12
    +1
    Elefantmannen2 skrev 2019-02-15 12:39:47 följande:
    När då? På vilket sätt hjälper det folk att gå vidare? Det är givetvis tvärtom; Så länge man stannar kvar i sitt mående kommer man inte vidare. 
    Jag vet för lite om alla psykiska mekanismerna för att kunna redogöra om varför men tydligen är det något eftersträvansvärt för människor, får upp ganska många historier om det om jag googlar "upprättelse". Man kämpar hårt för upprättelse. Det verkar som att när de äntligen får upprättelse, så blir det en slags lättnad och de kan gå vidare i livet.
  • Anonym (Ka)
    Äldre 15 Feb 13:08
    #13
    Elefantmannen2 skrev 2019-02-15 12:39:47 följande:
    När då? På vilket sätt hjälper det folk att gå vidare? Det är givetvis tvärtom; Så länge man stannar kvar i sitt mående kommer man inte vidare. 
    Helt rätt...Men om vänner och bekanta har fått fel uppfattning om varför...eller inte har en aning om anledningen till att det tog slut... eller dragit helt felaktiga slutsatser om varför, där ts blivit boven. Kan till och med vara så att exet skyllt på ts. Då är det ganska skönt om dom får reda på sanningen från ts sida.
    Sen kan dom göra vad dom vill med den.
  • Anonym (Budda­h)
    Äldre 15 Feb 13:44
    #14
    Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 13:08:09 följande:

    Helt rätt...Men om vänner och bekanta har fått fel uppfattning om varför...eller inte har en aning om anledningen till att det tog slut... eller dragit helt felaktiga slutsatser om varför, där ts blivit boven. Kan till och med vara så att exet skyllt på ts. Då är det ganska skönt om dom får reda på sanningen från ts sida.

    Sen kan dom göra vad dom vill med den.


    Risken med att det kommer fram i efterhand är att det kan låta som en efterhandskonstruktion och ts kan vara den som mister sympatierna då han framstår som bitter och missunsam.
  • Anonym (Budda­h)
    Äldre 15 Feb 13:44
    #14
    Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 13:08:09 följande:

    Helt rätt...Men om vänner och bekanta har fått fel uppfattning om varför...eller inte har en aning om anledningen till att det tog slut... eller dragit helt felaktiga slutsatser om varför, där ts blivit boven. Kan till och med vara så att exet skyllt på ts. Då är det ganska skönt om dom får reda på sanningen från ts sida.

    Sen kan dom göra vad dom vill med den.


    Risken med att det kommer fram i efterhand är att det kan låta som en efterhandskonstruktion och ts kan vara den som mister sympatierna då han framstår som bitter och missunsam.
  • Anonym (G)
    Äldre 15 Feb 14:03
    #15

    All respekt TS, men... "Folk", "alla", "många sa"... vad menar du med det, vilka pratar du om?

    Nej, all otrohet kommer inte fram. Det är naivt att tro att så är fallet, alltid. Det är lätta att slänga sig med klyschor om att all otrohet kommer fram i dagsljuset förr eller senare, om än så på dödsbädden.

    Det sägs ofta av folk som blivit drabbade av otrohet, eller som avskyr otrohet, eller ser ned på folk som är otrogna. Eller folk som heligt och dyrt lovar att de skulle aaaaldrig kunna vara otrogna själva.

    För att tydligöra. Jag gillar inte heller otrohet, jag tycker att otrohet är fel.

    Men livet har lärt mig att det är naivt att tro att all otrohet kommer fram i dagsljuset, att somliga aldrig skulle kunna vara otrogna.

    Karma. Visst, man kan välja att tro på karma, eller så gör man inte det. Visst kan man säga att ju mer felaktiga saker man gör desto större chans att det kommer och biter en i baken längre fram i livet. Men det är ju en "livsåskådning" snarare än en sanning och realitet.

    Om ett förhållande går i kras pga otrohet så är väl det sedvanliga att den närmsta vänkretsen får reda på det, och kanske får reda på omständigheterna. För den vanligaste frågan brukar ju vara "varför tog det slut?". Där och då har man ju som den bedragna parten möjlighet att berätta. Risken finns ju dock alltid att en otrogna parten har en annan version kring vad som hände och varför...

    Men det innebär ju inte att det publiceras till allmänhetens beskådan.

    Det tragiska i din berättelse är ju att du har fastnat i allt detta. Det är tufft när ett förhållande går i kras, och det är än tuffare när det handlar om otrohet, och det är givetvis tufft att se att livet tuffar på för ens ex och dess nya partner.

    Men här gäller det ju att ta sig ur detta stadie av sorg, besvikelse, ilska och frustration och inte fastna där (som det låter som att du har gjort).

    Tror inte att det är så klokt att du fastnar i detta att "det kommer nog komma fram", dina känslor av att du vill "berätta för världen"., "hat" och "ilska".

    Det vanliga är väl att man ältar och ältar och involverar sina vänner, men sen måste det komma en dag då man väljer att gå vidare.

    Det är dags att släppa taget om ditt ex och fokusera på dig själv och ditt egna mående. Inte hur livet tuffar på för alla andra (och du står själv kvar på perrongen...).

    vänligen

  • Äldre 15 Feb 14:13
    #16
    Elefantmannen2 skrev 2019-02-15 12:39:47 följande:
    När då? På vilket sätt hjälper det folk att gå vidare? Det är givetvis tvärtom; Så länge man stannar kvar i sitt mående kommer man inte vidare. 
    Min poäng precis.
    Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 13:08:09 följande:
    Helt rätt...Men om vänner och bekanta har fått fel uppfattning om varför...eller inte har en aning om anledningen till att det tog slut... eller dragit helt felaktiga slutsatser om varför, där ts blivit boven. Kan till och med vara så att exet skyllt på ts. Då är det ganska skönt om dom får reda på sanningen från ts sida.
    Sen kan dom göra vad dom vill med den.
    Ja, om det är så att ts har gjorts till skurk är det ju en helt annan sak - då handlar det ju om att han vill rentvå sitt namn - men jag får inte alls intrycket av att det är det som är problemet här... 
    Mella-Bella skrev 2019-02-15 13:03:24 följande:
    Jag vet för lite om alla psykiska mekanismerna för att kunna redogöra om varför men tydligen är det något eftersträvansvärt för människor, får upp ganska många historier om det om jag googlar "upprättelse". Man kämpar hårt för upprättelse. Det verkar som att när de äntligen får upprättelse, så blir det en slags lättnad och de kan gå vidare i livet.
    Se kommentar t (Ka) ovan :) Det är ju skillnad på upprättelse och upprättelse. Upprättelse som egentligen bara är hämnd blir sällan bra. 
  • Äldre 15 Feb 14:15
    #17
    Anonym (G) skrev 2019-02-15 14:03:42 följande:

    All respekt TS, men... "Folk", "alla", "många sa"... vad menar du med det, vilka pratar du om?

    Nej, all otrohet kommer inte fram. Det är naivt att tro att så är fallet, alltid. Det är lätta att slänga sig med klyschor om att all otrohet kommer fram i dagsljuset förr eller senare, om än så på dödsbädden.

    Det sägs ofta av folk som blivit drabbade av otrohet, eller som avskyr otrohet, eller ser ned på folk som är otrogna. Eller folk som heligt och dyrt lovar att de skulle aaaaldrig kunna vara otrogna själva.

    För att tydligöra. Jag gillar inte heller otrohet, jag tycker att otrohet är fel.

    Men livet har lärt mig att det är naivt att tro att all otrohet kommer fram i dagsljuset, att somliga aldrig skulle kunna vara otrogna.

    Karma. Visst, man kan välja att tro på karma, eller så gör man inte det. Visst kan man säga att ju mer felaktiga saker man gör desto större chans att det kommer och biter en i baken längre fram i livet. Men det är ju en "livsåskådning" snarare än en sanning och realitet.

    Om ett förhållande går i kras pga otrohet så är väl det sedvanliga att den närmsta vänkretsen får reda på det, och kanske får reda på omständigheterna. För den vanligaste frågan brukar ju vara "varför tog det slut?". Där och då har man ju som den bedragna parten möjlighet att berätta. Risken finns ju dock alltid att en otrogna parten har en annan version kring vad som hände och varför...

    Men det innebär ju inte att det publiceras till allmänhetens beskådan.

    Det tragiska i din berättelse är ju att du har fastnat i allt detta. Det är tufft när ett förhållande går i kras, och det är än tuffare när det handlar om otrohet, och det är givetvis tufft att se att livet tuffar på för ens ex och dess nya partner.

    Men här gäller det ju att ta sig ur detta stadie av sorg, besvikelse, ilska och frustration och inte fastna där (som det låter som att du har gjort).

    Tror inte att det är så klokt att du fastnar i detta att "det kommer nog komma fram", dina känslor av att du vill "berätta för världen"., "hat" och "ilska".

    Det vanliga är väl att man ältar och ältar och involverar sina vänner, men sen måste det komma en dag då man väljer att gå vidare.

    Det är dags att släppa taget om ditt ex och fokusera på dig själv och ditt egna mående. Inte hur livet tuffar på för alla andra (och du står själv kvar på perrongen...).

    vänligen


    Fantastiskt bra skrivet.
  • Äldre 15 Feb 15:10
    #18
    Kråkungen skrev 2019-02-15 14:13:32 följande:
    Se kommentar t (Ka) ovan :) Det är ju skillnad på upprättelse och upprättelse. Upprättelse som egentligen bara är hämnd blir sällan bra. 
    Ja alltså jag vet ju inte ens om det är exakt så TS tänker, jag spekulerar ju bara,  och av vilka skäl och omständigheter, känslor kring detta osv. Jag säger bara att människor verkar bli lättade av att få upprättelse och att det är ett behov, sen vilka som har den giltiga oförätten för att ha skäl till allmän upprättelse, och rätt slags upprättelse har jag ingen åsikt om. Att TS har några hämndmotiv har inte framkommit vad jag kan se...
  • Äldre 15 Feb 15:10
    #19
    Kråkungen skrev 2019-02-15 14:13:32 följande:
    Se kommentar t (Ka) ovan :) Det är ju skillnad på upprättelse och upprättelse. Upprättelse som egentligen bara är hämnd blir sällan bra. 
    Ja alltså jag vet ju inte ens om det är exakt så TS tänker, jag spekulerar ju bara,  och av vilka skäl och omständigheter, känslor kring detta osv. Jag säger bara att människor verkar bli lättade av att få upprättelse och att det är ett behov, sen vilka som har den giltiga oförätten för att ha skäl till allmän upprättelse, och rätt slags upprättelse har jag ingen åsikt om. Att TS har några hämndmotiv har inte framkommit vad jag kan se...
Svar på tråden Otrohet kommer alltid fram? På vilket sätt?