Är gifta kollegan intresserad?

Det kommer inte hända. Det är du som startar trådar på nätet om det. Erkänn att du inte frågar för att du innerst inne vet att allt är önsketänkande. Vad har du att förlora? Ditt luftslott?

Du är inte långt borta för att fråga honom snart.

På vilket annat sätt kan jag fråga honom? Ska jag skriva en lapp (tänk om den hamnar i fel händer!), ge honom tydligare signaler? Varför ska det vara så svårt ... Har drömt om honom flera ggr nu. Den intensiva blick han ger mig på jobbet förföljer mig... det här är så plågsamt. Kan inte släppa det.

Fia lapp gav man i mellanstadiet när man frågade chans (ja) (nej) kryssa i Hahaha. Signalerna är redan bekräftade (Y)

I bland måste man ta klivet över kanten. Jag kan tänka mig att han går och väntar på att du ska säga något. Just den stunden han väntade på dig efter jobbet, var verkligen en stund då du kunde ha frågat honom. Kroppen blir varm, det går ett rus i din kropp just den sekund du tänkte fråga. Hade du bara fått ut, - hans namn, jag måste bara fråga. Hade du fått UT dessa fem ord, så hade saken varit ur världen. Självklart väntar man inte på en kvinna i 1/2h om det inte är känslor inblandat.

Tveka inte så mkt Fia. Jag brukar tänka så här, vad är det värsta som kan ske?

1) Du kan gå ett ?nej? ni kan få en värdskap du aldrig trott fanns.

2) Han känner likadant för dig. Han vill avsluta sitt pågående förhållande. Kommer vilja ses då mkt som möjligt under processen för att visa sin lycka och kärlek.

Jag tycker att du ska helt enkelt visa din fina sida och faktiskt fråga honom vid rätt tillfälle. Att du känner mer än vänskap till honom och vänta på vad han svara dig. Då vet du hur du ska gå vidare efter.

Lycka till!

Tack för svar... imorgon kommer han inte till jobbet så det blir iaf inte då. Hade vi haft varandras nr eller Mail hade vi kanske redan skrivit t varann. Det är ju inte så svårt att leta upp men känns för riskabelt...

Jag håller inte med dig om det du säger att jag inte frågar honom för att jag innerst inne vet att det är önsketänkande. Rädslan o ovissheten för vad som kmr hända om jag berättar om mina känslor är det som hindrar mig... För innerst inne vill jag inte såra någon eller bli hans älskarinna. Jag har alltid varit en principmänniska och äktenskap är väl egentligen ngt heligt för mig. Men om det inte fungerar och man inte är lycklig måste man väl ha rätt att bli det med någon annan...

Johan; förklara för mig varför man måste vara så himla trevlig då, om det inte är för att man är intresserad av ngt... han frågar mig jämt vad jag ska göra efter jobbet, på helgen, vart jag har bott och jobbat. Han verkar vilja veta allt om mig. Och vi har mycket gemensamt så det gör kanske hela konversationen mer spännande... Förstår inte heller varför han väntar in mig för att gå på lunch, letar upp mig om jag inte är på arbetsrummet för att äta lunch ihop. Jag kan misstolka allt det här men tycker det är ovanligt att en manlig kollega som jag egentligen inte känt speciellt länge har sån ?koll? på mig. Jag anser inte att jag ger ett så kallat skört intryck... Snarare tvärtom, vill säga att jag är ganska självsäker (förutom de gånger jag inte klarat av känslorna och rodnat och flytt hans blickar. Detta har dock inte hänt den här veckan). Varför håller en gift man upp dörren för en gift kvinna? Finns väl ingen anledning att vara en gentleman mot någon annan än sin fru (?) Men jag har observerat honom och noterat att det bara är mot mig han är såhär... Så plågsamt att inte veta vad han vill...

Vet inte vad jag ska ta mig till, blir galen av att inte veta. Så fort vi blir ensamma i arbetsrummet kommer nåt kul samtalsämne upp, oftast med ett leende och flyktande blickar... Jag har tänkt mycket på om jag kanske bara inbillar mig... Vill inte misstolka honom... Vågar jag fråga? Eller ska jag bara erkänna att jag gillar honom? Hur lägger man ens fram en sån sak?