• Anonym (fröke­nfia)
    Äldre 17 Feb 00:01
    44421 visningar
    561 svar
    -2
    561
    44421

    Är gifta kollegan intresserad?

    Började på nytt jobb för några månader sedan. En av de manliga kollegerna visar ett stort intresse för att prata med mig, väntar gärna in mig för att äta lunch, håller upp dörren och är väldigt rar. Verkar ibland lite nervös och tafatt. Men vet inte om det sån han är, eftersom vi inte känt varandra speciellt länge, eller om det är för att han är smått intresserad av mig och blir nervös när vi pratar.

    Sedan förra helgen har jag inte kunnat sluta tänka på honom, jag känner mig hela tiden nervös och har pirr i magen och det känns plågsamt när vi inte ses. Han är 10 år äldre än mig men vi är båda vuxna. Dock är vi båda gifta och har barn. Jag älskar min familj men äktenskapet har väl varit sådär på sista tiden. Känner mig hemsk mot min man, det här har aldrig hänt mig tidigare och skäms nåt fruktansvärt över dessa känslor så vågar inte prata med någon jag känner om det.

    Vad ska jag ta mig till? Ska jag bara låta det vara eller ta tag i saken och fråga rakt ut?

  • Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?
  • Anonym (jaha)
    Äldre 20 Feb 15:06
    #51
    frökenfia skrev 2019-02-20 13:22:46 följande:

    Svar till anonym (jaha): vad man inte vet mår man inte dåligt av. Är någon känslomässigt instabil ska man definitivt tänka på vad man säger till den personen.


    Det där resonemanget funkar alldeles utmärkt om man vill dölja saker för någon. Men mindre bra om man vill lösa ett problem. Hur ska man kunna lösa ett problem om man inte vet vad problemet är i sin helhet?
  • Äldre 20 Feb 15:33
    #52

    Mannen vet vad problemen är och vet att jag just nu inte känner något annat än besvikelse för honom.

    Uppdatering om kollegan då. Idag var jag inte lika uppenbar som igår, kunde hålla några samtal utan att titta bort eller bli generad. Håller nog på att tygla mina känslor.

  • Äldre 20 Feb 21:05
    #53
    frökenfia skrev 2019-02-19 10:36:23 följande:

    Nej han vet inte om det. Kommer nog inte berätta det för honom heller. Jag känner honom väl, vet att det skulle knäcka honom totalt.


    Det lär han bli ändå när du begär skilsmässa.....
  • Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Äldre 20 Feb 21:53
    #54
    frökenfia skrev 2019-02-20 15:33:00 följande:

    Mannen vet vad problemen är och vet att jag just nu inte känner något annat än besvikelse för honom.

    Uppdatering om kollegan då. Idag var jag inte lika uppenbar som igår, kunde hålla några samtal utan att titta bort eller bli generad. Håller nog på att tygla mina känslor.


    Det kommer nog gå upp och ner ett tag. Ena dagen känner du att du utan problem kan hålla dig borta för att sen känna pirret igen. Det tar tid, iaf om jag ser hur det varit / är för mig. Jag tycker väldigt mkt om min kollega som vän också, vi har sjukt kul ihop och det gör det svårare att bara klippa. Och för mig tog det många månader att komma dit jag är just nu, dvs att jag inte kommer agera på mina känslor.

    Men bra att du pratat med din man om vad du känner inför honom, så att du sen kan reda ut om kollegan bara är ?en väg ut? eller om det är något mer.
  • Anonym (Kär kolleg­a)
    Äldre 21 Feb 08:43
    #55
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-20 21:53:59 följande:

    Det kommer nog gå upp och ner ett tag. Ena dagen känner du att du utan problem kan hålla dig borta för att sen känna pirret igen. Det tar tid, iaf om jag ser hur det varit / är för mig. Jag tycker väldigt mkt om min kollega som vän också, vi har sjukt kul ihop och det gör det svårare att bara klippa. Och för mig tog det många månader att komma dit jag är just nu, dvs att jag inte kommer agera på mina känslor.

    Men bra att du pratat med din man om vad du känner inför honom, så att du sen kan reda ut om kollegan bara är ?en väg ut? eller om det är något mer.


    Samma för mig. Jag kan inte se att jag någonsin skulle klippa bandet med honom, eftersom han är en nära vän numera.
  • Anonym (jaha)
    Äldre 21 Feb 10:56
    #56
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-20 21:53:59 följande:
    Det kommer nog gå upp och ner ett tag. Ena dagen känner du att du utan problem kan hålla dig borta för att sen känna pirret igen. Det tar tid, iaf om jag ser hur det varit / är för mig. Jag tycker väldigt mkt om min kollega som vän också, vi har sjukt kul ihop och det gör det svårare att bara klippa. Och för mig tog det många månader att komma dit jag är just nu, dvs att jag inte kommer agera på mina känslor.

    Men bra att du pratat med din man om vad du känner inför honom, så att du sen kan reda ut om kollegan bara är ?en väg ut? eller om det är något mer.
    Anonym (Kär kollega) skrev 2019-02-21 08:43:25 följande:
    Samma för mig. Jag kan inte se att jag någonsin skulle klippa bandet med honom, eftersom han är en nära vän numera.

    Och det är precis därför det inte går så bra för er, för ni vägrar ju klippa banden med källan till era problem kosta vad det vill, kan ni inte ha kollegan som älskare så ska ni åtminstone ha han som "vän" fast ni egentligen vet att det är betydligt mer än enbart vänskap. 

    Samtidigt som ni hemma spelar ett spel för gallerierna och för samtal med er partner där ni bara råkar utelämna själva pudelns kärna och mer i syfte att döva ett dåligt samvete än att verkligen lösa problemet. Men det rationaliserar ni bort genom att intala er att era känslor för er kollega inte alls har något som helst att göra med relationen hemma och inte på något sätt påverkar era känslor för era respektive.

    Kort sagt, ni har inte gjort ett val, inte fullt ut, och tänker inte göra det heller, kollegan ska vara kvar i ert liv kosta vad det vill och därför står ni kvar och snurrar runt runt på samma punkt.

    Men ni är inte direkt ensamma om detta fenomen, jag har sett trådar som varat i flera år, där man efter 3 år fortfarande sitter i samma situation bara det att man har vant sig vid det.
  • Äldre 21 Feb 12:37
    #57

    Måste bara säga att han är för underbar...

  • Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Äldre 21 Feb 14:01
    #58
    Anonym (jaha) skrev 2019-02-21 10:56:40 följande:

    Och det är precis därför det inte går så bra för er, för ni vägrar ju klippa banden med källan till era problem kosta vad det vill, kan ni inte ha kollegan som älskare så ska ni åtminstone ha han som "vän" fast ni egentligen vet att det är betydligt mer än enbart vänskap. 

    Samtidigt som ni hemma spelar ett spel för gallerierna och för samtal med er partner där ni bara råkar utelämna själva pudelns kärna och mer i syfte att döva ett dåligt samvete än att verkligen lösa problemet. Men det rationaliserar ni bort genom att intala er att era känslor för er kollega inte alls har något som helst att göra med relationen hemma och inte på något sätt påverkar era känslor för era respektive.

    Kort sagt, ni har inte gjort ett val, inte fullt ut, och tänker inte göra det heller, kollegan ska vara kvar i ert liv kosta vad det vill och därför står ni kvar och snurrar runt runt på samma punkt.

    Men ni är inte direkt ensamma om detta fenomen, jag har sett trådar som varat i flera år, där man efter 3 år fortfarande sitter i samma situation bara det att man har vant sig vid det.


    Fast vi ser det nog lite olika. Jag ÄR vän med kollegan, det är ingen efterkonstruktion, det var ur en vänskap något annat växte fram. Attraktionen var inte det som kom först. Sen att det uppstått känslor är det som är/varit problemet. Men. Jag har visst gjort ett val - att inte agera på känslorna. Jag var osäker på mig själv fram till den punkten. Jag tror och hoppas att vi kan fortsätta hänga som vänner, vi har ju inte ens sagt eller gjort ngt annat. Men visst är det jobbigt. Skulle det bli för jobbigt så får jag bryta, men så känns det inte. Och jag älskar fortf min man.
  • Anonym (jaha)
    Äldre 21 Feb 14:41
    #59
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-21 14:01:44 följande:
    Fast vi ser det nog lite olika. Jag ÄR vän med kollegan, det är ingen efterkonstruktion, det var ur en vänskap något annat växte fram. Attraktionen var inte det som kom först. Sen att det uppstått känslor är det som är/varit problemet. Men. Jag har visst gjort ett val - att inte agera på känslorna. Jag var osäker på mig själv fram till den punkten. Jag tror och hoppas att vi kan fortsätta hänga som vänner, vi har ju inte ens sagt eller gjort ngt annat. Men visst är det jobbigt. Skulle det bli för jobbigt så får jag bryta, men så känns det inte. Och jag älskar fortf min man.
    Jag vet att du inte ser det så, vi har diskuterat det i din tråd :)
    Men grejen är att du inte verkar vilja ta in att i samma stund som du blev kåt/kär i kollegan så är ni inte längre bara vänner och han kan alltså inte längre likställas med vilken annan vän som helst.

    Frågar du din man om det är ok att du går ut med en vän som i BARA vän utan kåthet eller känslor så är det förmodligen inget problem, frågar du däremot om det är ok att gå ut med en vän som du helst av allt skulle vilja ligga med och han med dig så är det klart mer kontroversiellt. Och det är denna "lilla" detalj som du inte verkar vilka kännas vid utan försöker likställa honom med en vanlig vän.

    En vanlig vän är inget problem för din relation med din man, en vän som du vill ligga med och som vill ligga med dig ÄR ett problem för din relation med din man. Och så länge du springer omkring och låtsas som att det inte är så så kommer du inte heller lösa något, utan å handlar det mer om att stoppa huvudet i sanden och bara hoppas att allt löser sig av sig självt.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Äldre 21 Feb 14:56
    #60
    Anonym (jaha) skrev 2019-02-21 14:41:29 följande:

    Jag vet att du inte ser det så, vi har diskuterat det i din tråd :)

    Men grejen är att du inte verkar vilja ta in att i samma stund som du blev kåt/kär i kollegan så är ni inte längre bara vänner och han kan alltså inte längre likställas med vilken annan vän som helst.

    Frågar du din man om det är ok att du går ut med en vän som i BARA vän utan kåthet eller känslor så är det förmodligen inget problem, frågar du däremot om det är ok att gå ut med en vän som du helst av allt skulle vilja ligga med och han med dig så är det klart mer kontroversiellt. Och det är denna "lilla" detalj som du inte verkar vilka kännas vid utan försöker likställa honom med en vanlig vän.

    En vanlig vän är inget problem för din relation med din man, en vän som du vill ligga med och som vill ligga med dig ÄR ett problem för din relation med din man. Och så länge du springer omkring och låtsas som att det inte är så så kommer du inte heller lösa något, utan å handlar det mer om att stoppa huvudet i sanden och bara hoppas att allt löser sig av sig självt.


    Vi går dock inte ut tillsammans, vi äter inte ens lunch ihop (aldrig gjort). Jag hoppas att vi kan vara vänner och fortsätta ha kul ihop på jobbet, i lagom dos. Går inte det, får jag bryta helt.
Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?