Forum Grav. komplikationer - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Foglossningar som eskalerar

    Mån 18 feb 13:07 Läst 0 gånger Totalt 30 svar
    Mån 18 feb 13:07

    Jag är gravid i vecka 26 och har sedan fyra veckor tillbaka haft foglossningar.
    De första två veckorna förstod jag inte vad det var som gjorde så ont. Jag hade bara blygdvärk när jag hade promenerat en längre stund.

    Kom till barnmorskan och hon sa till mig att börja använda foglossningsbälte och dra ner på tempot. Det gjorde jag. Har även läst det jag kommer över kring vad jag ska tänka på. Belasta jämnt, gå med små steg, gå i långsamt tempo, använda bältet, vila, inte skjuta barnvagnar, inte dammsuga m.m

    Men det blir fasiken bara värre och värre. Nu är värken både blygdvärk och i ryggen. Jag kan inte ens gå i långsamt tempo i fem minuter. Jag kan inte tömma diskmaskin/tvättmaskin, för jag kan inte böja mig utan att värken kommer.


    Jag är som en fånge i hemmet. Sitter eller ligger ner på sidan när jag inte är på jobbet (Har ett stillasittande jobb så det fungerar att jobba).

    Vad kan jag mer göra? Finns det något att göra? Eller ska jag bara acceptera att livet kommer vara så här nu?
    Att komma ut i naturen är så viktigt för mig! Att få röra på mig är liksom hela jag. Men har nu kommit så långt i processen så jag vill veta om man kan få låna en rullstol så sambon iaf kan köra ut mig ibland.


    Jag skäms och tycker att jag överdriver, men så försöker jag och slås direkt ner av värken och får skamset lufsa in och blir sen liggande resten av dagen.
    Det värsta med jobbet är att ta sig dit och hem. Men det är jobbet så får mig att hålla mitt sinne friskt. Jag kan omöjligt bara lägga mig ner hemma och glo i taket, det är för lång tid till förlossningen. Sen kan vi ju hoppas på att jag blir av med det, men det är ju inte heller självskrivet.

    Hur har ni andra gjort som har drabbats av detta? Finns det något att göra?

FRÅGA BARNMORSKAN

  • Anonym (ont)
    Visa endast
    Mån 18 feb 14:06 #1

    Känner ingen mig såå i det du skriver. 


    Är oxå i vecka 26 och har haft foglossning sedan ca 4 -5 veckor tillbaka.. Dock blir det värre och värre åt mig med. Jag är envis som F*N och står ofta ut när jag väl är ute och rör mig, men får sota för det på eftermiddagen/kvällen och natten.. Så sjuuukt ont, går inte ens att beskriva. 

    Har oxå ett stillasittande jobb, på helgerna längtar jag nästan till veckorna kommer för då vet jag att jag sitter där jag sitter på dagarna, då får ja inte ont. Är jag ledig så är jag ute och gör saker och man städar och man renoverar och sen faller pladask och mår så dåligt så man vill typ dö..

    Känner oxå att det är på tok för tidigt för att lägga sig i soffan och vänta på förlossningen. Det är ju flera månader kvar.. 


    Har egentligen inga tips då jag är i samma sits som dig. Men ville bara meddela att du inte är ensam! :) 

  • Anonym (Samma­)
    Visa endast
    Mån 18 feb 15:30 #2

    Har också fått tidig foglossning med mina 3. Med tredje gick jag iväg till sjukgymnast. Foglossningabälte gjorde ingen skillnad för mig. Fick råd, övningar och kryckor. Kryckorna är det som gjorde störst skillnad för mig då jag kunde avlasta SI-lederna lite.

  • Tis 19 feb 08:44 #3
    Anonym (ont) skrev 2019-02-18 14:06:14 följande:

    Känner ingen mig såå i det du skriver. 


    Är oxå i vecka 26 och har haft foglossning sedan ca 4 -5 veckor tillbaka.. Dock blir det värre och värre åt mig med. Jag är envis som F*N och står ofta ut när jag väl är ute och rör mig, men får sota för det på eftermiddagen/kvällen och natten.. Så sjuuukt ont, går inte ens att beskriva. 

    Har oxå ett stillasittande jobb, på helgerna längtar jag nästan till veckorna kommer för då vet jag att jag sitter där jag sitter på dagarna, då får ja inte ont. Är jag ledig så är jag ute och gör saker och man städar och man renoverar och sen faller pladask och mår så dåligt så man vill typ dö..

    Känner oxå att det är på tok för tidigt för att lägga sig i soffan och vänta på förlossningen. Det är ju flera månader kvar.. 


    Har egentligen inga tips då jag är i samma sits som dig. Men ville bara meddela att du inte är ensam! :) 


    Det är skönt att höra att man inte är själv om detta. Det tröstar även om det inte hjälper.

    Jag sitter i fängelse på helgerna. Jag kan inte hjälpa min sambo med något mer än att kanske dammtorka några hyllor och vattna blommorna. Jag kan laga mat som inte tar så lång tid. Men bara på helgerna. På vardagarna är jag så slut i kroppen när jag kommer hem så jag bara sitter eller ligger ner.

    När det hugger i ryggen så svartnar det för ögonen på mig. I morse hade jag problem att få med mig vänsterbenet. Men lyckades få på mig kläder och ta mig ut till bilen så jag kunde köra till jobbet.

    Jag har fått tid hos sjukgymnast nästa vecka. Hon trodde dock inte att det skulle hjälpa. Men för att få vidare hjälp måste jag gå dit först. Jag är rädd för att rullstol är min enda hjälp.
  • Tis 19 feb 08:46 #4
    Anonym (Samma) skrev 2019-02-18 15:30:54 följande:

    Har också fått tidig foglossning med mina 3. Med tredje gick jag iväg till sjukgymnast. Foglossningabälte gjorde ingen skillnad för mig. Fick råd, övningar och kryckor. Kryckorna är det som gjorde störst skillnad för mig då jag kunde avlasta SI-lederna lite.


    Foglossningsbälte gör ingen skillnad för mig heller.


    Jag har testat en kompis kryckor och de avlastar faktiskt. Tyvärr har jag problem med handlederna, så de kommer inte klara av att belastas som de gör när man går med kryckor.

  • Ons 20 feb 11:17 #5

    Jag började känna foglossningar i vecka 15 redan (är i vecka 33 nu) och har ett fysiskt jobb som blev svårt att fixa. Jag blev sjukskriven på först 50% och sen på 100% i december. Fick hjälp av en fysioterapeut som gav mig tips och råd, fick testa bälte som inte alls fungerade. Däremot fick jag ett par kryckor som faktiskt avlastar mycket och gör att jag kan komma ut och röra mig lite och faktiskt kunna göra saker därefter också utan att ha för ont!

    Smärtan är hanterbar nu när jag inte jobbar, men rent psykiskt är det väldigt påfrestande. Jag är van vid att ha många bollar i luften och få saker gjort, och försökte envist jobba på så länge jag kunde. Till sist satte läkaren ner foten och påpekade att jag kunde skada mig om jag körde på som innan. Det är väldigt frustrerande att bara gå hemma och känna att man inte kan hjälpa till med något. Jag har fått kämpa mycket mot att känna mig totalt överflödig (min sambo är dock väldigt stödjande och påminner mig om att jag skapar ett liv i min kropp) och jag har dagar som är både upp och ned.

    Det är ju väldigt viktigt att ta det lugnt och inte överanstränga kroppen, få tid till återhämtning. Man får ta en dag i taget och känna efter. Är man väldigt aktiv en dag brukar man känna det först till kvällen eller dagen efter. Då är det ju klokt att skruva ned tempot lite och vänta med att ha en så aktiv dag igen. Om inte för sin egen skull så för bebisens!

  • Ons 20 feb 16:03 #6
    ellie86 skrev 2019-02-20 11:17:14 följande:

    Jag började känna foglossningar i vecka 15 redan (är i vecka 33 nu) och har ett fysiskt jobb som blev svårt att fixa. Jag blev sjukskriven på först 50% och sen på 100% i december. Fick hjälp av en fysioterapeut som gav mig tips och råd, fick testa bälte som inte alls fungerade. Däremot fick jag ett par kryckor som faktiskt avlastar mycket och gör att jag kan komma ut och röra mig lite och faktiskt kunna göra saker därefter också utan att ha för ont!

    Smärtan är hanterbar nu när jag inte jobbar, men rent psykiskt är det väldigt påfrestande. Jag är van vid att ha många bollar i luften och få saker gjort, och försökte envist jobba på så länge jag kunde. Till sist satte läkaren ner foten och påpekade att jag kunde skada mig om jag körde på som innan. Det är väldigt frustrerande att bara gå hemma och känna att man inte kan hjälpa till med något. Jag har fått kämpa mycket mot att känna mig totalt överflödig (min sambo är dock väldigt stödjande och påminner mig om att jag skapar ett liv i min kropp) och jag har dagar som är både upp och ned.

    Det är ju väldigt viktigt att ta det lugnt och inte överanstränga kroppen, få tid till återhämtning. Man får ta en dag i taget och känna efter. Är man väldigt aktiv en dag brukar man känna det först till kvällen eller dagen efter. Då är det ju klokt att skruva ned tempot lite och vänta med att ha en så aktiv dag igen. Om inte för sin egen skull så för bebisens!


    Tack för ett väldigt bra inlägg. Skön att höra någon annan beskriva exakt det man själv upplever.


    Jag testade ett par kryckor, men tyvärr har jag dåliga handleder så de klarade inte av det. Får helt enkelt ta det lugnt och se om jag kan få tillgång till rullstol så jag iaf kan få komma ut på några små rundor.

  • Anonym (Rulls­tolsbu­ren)
    Visa endast
    Fre 15 mar 23:01 #7

    Foglossning är tufft rent fysiskt, men ännu värre psykiskt. Jag har haft det med alla mina fyra barn, men med trean och fyran blev det riktigt illa. Det slog till omkring v8och blev bara värre. Med trean klarade jag att jobba halvtid tills v28, sen gick det inte längre. Med fyran började jag med kryckor i v16 och från vecka 26 satt jag i rullstol. Jag blev väldigt isolerad då jag inte klarade att ta mig hemifrån utan hjälp.

    Tyvärr är det nog bara att acceptera. Du kan få viss hjälp från en kunnig sjukgymnast, TENS hjälpte mig. För andra funkar akupunktur. Sen är det bäst att vila och ta det lugnt, undvik sådant som gör ont. Foglossningen blir inte bättre av träning. Var försiktig och hamna inte där jag hamnade.

    Nu är fyran 20 månader och jag kan röra mig hyfsat obehindrat, dock klarar jag inte långa promenader eller för intensiva träningspass. Rullstolen använde jag några veckor efter förlossningen, sen kryckorna några veckor till innan jag slapp även dem. Min man fick ta mycket med lillen i början då jag helt enkelt inte kunde bära på honom. Det kan vara bra att planera för en längre ledighet för pappan efter förlossningen om du har stora besvär.

  • Mån 18 mar 16:03 #8
    Anonym (Rullstolsburen) skrev 2019-03-15 23:01:42 följande:

    Foglossning är tufft rent fysiskt, men ännu värre psykiskt. Jag har haft det med alla mina fyra barn, men med trean och fyran blev det riktigt illa. Det slog till omkring v8och blev bara värre. Med trean klarade jag att jobba halvtid tills v28, sen gick det inte längre. Med fyran började jag med kryckor i v16 och från vecka 26 satt jag i rullstol. Jag blev väldigt isolerad då jag inte klarade att ta mig hemifrån utan hjälp.

    Tyvärr är det nog bara att acceptera. Du kan få viss hjälp från en kunnig sjukgymnast, TENS hjälpte mig. För andra funkar akupunktur. Sen är det bäst att vila och ta det lugnt, undvik sådant som gör ont. Foglossningen blir inte bättre av träning. Var försiktig och hamna inte där jag hamnade.

    Nu är fyran 20 månader och jag kan röra mig hyfsat obehindrat, dock klarar jag inte långa promenader eller för intensiva träningspass. Rullstolen använde jag några veckor efter förlossningen, sen kryckorna några veckor till innan jag slapp även dem. Min man fick ta mycket med lillen i början då jag helt enkelt inte kunde bära på honom. Det kan vara bra att planera för en längre ledighet för pappan efter förlossningen om du har stora besvär.


    Tack för att du delade med dig. Beklagar att det slog så hårt mot dig :(


    Jag håller fullständigt med om att det värsta är det psykiska. Visst är det tufft fysiskt. Men jag har en fantastiskt sambo som kan hjälpa mig med allt som behöver göras. Men min psyke tar ordentligt med stryk av detta.

    Jag ska vara väldigt försiktig så jag inte hamnar där du hamnade. Vi har redan nu planerat att båda ska vara hemma de första två månaderna. Vi hoppas att det räcker. Annars får jag helt enkelt sjukskriva mig och han vara föräldraledig en period till.

  • Mån 18 mar 16:10 #9

    Har läst lite sporadiskt i texten, men vill tipsa om en TENS apparat. Ligger med den i soffan nu, BF 25/3. Jag har fortfarande ont och kan inte gå långa sträckor, men det har blivit såååååå mycket bättre! Kör 1h varje dag. Min är köpt pp claes ohlson.

    Sen vill jag tipsa om att göra enkla gym övningar för ryggen, hjälpte mig också, tex good mornings. Och stretcha! Supergött med gravid yoga också.

    Lycka till!!

  • Tis 19 mar 10:08 #10
    Fredling skrev 2019-03-18 16:10:34 följande:

    Har läst lite sporadiskt i texten, men vill tipsa om en TENS apparat. Ligger med den i soffan nu, BF 25/3. Jag har fortfarande ont och kan inte gå långa sträckor, men det har blivit såååååå mycket bättre! Kör 1h varje dag. Min är köpt pp claes ohlson.

    Sen vill jag tipsa om att göra enkla gym övningar för ryggen, hjälpte mig också, tex good mornings. Och stretcha! Supergött med gravid yoga också.

    Lycka till!!


    Tack för tipsen.
    Var sätter du TENS-padsen någonstans? Rakt på fogarna?

    Jag har fått några lätta bålövningar från min fysioterapeut, men som hon sa. De kommer inte ta bort smärtan men det är ändå snälla övningar för ryggen.

    Jag är uppskriven och väntar på plats till vattengympa för gravida som kan få kroppen att bli lite gladare.

    Stretcha har jag däremot hört att man ska undvika eftersom bäckenet är mjukare än normalt.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll