Jag började känna foglossningar i vecka 15 redan (är i vecka 33 nu) och har ett fysiskt jobb som blev svårt att fixa. Jag blev sjukskriven på först 50% och sen på 100% i december. Fick hjälp av en fysioterapeut som gav mig tips och råd, fick testa bälte som inte alls fungerade. Däremot fick jag ett par kryckor som faktiskt avlastar mycket och gör att jag kan komma ut och röra mig lite och faktiskt kunna göra saker därefter också utan att ha för ont!

Smärtan är hanterbar nu när jag inte jobbar, men rent psykiskt är det väldigt påfrestande. Jag är van vid att ha många bollar i luften och få saker gjort, och försökte envist jobba på så länge jag kunde. Till sist satte läkaren ner foten och påpekade att jag kunde skada mig om jag körde på som innan. Det är väldigt frustrerande att bara gå hemma och känna att man inte kan hjälpa till med något. Jag har fått kämpa mycket mot att känna mig totalt överflödig (min sambo är dock väldigt stödjande och påminner mig om att jag skapar ett liv i min kropp) och jag har dagar som är både upp och ned.

Det är ju väldigt viktigt att ta det lugnt och inte överanstränga kroppen, få tid till återhämtning. Man får ta en dag i taget och känna efter. Är man väldigt aktiv en dag brukar man känna det först till kvällen eller dagen efter. Då är det ju klokt att skruva ned tempot lite och vänta med att ha en så aktiv dag igen. Om inte för sin egen skull så för bebisens!

Det var allt min fysioterapeut sa till mig om TENS, "gå och köp en på typ CO", inget om att låna/hyra där inte, det verkar inte finnas så många hos BM heller att låna till förlossningen, även om de pratade varmt om TENS vid föräldrautbildningen. Jag ville vänta och känna efter hur illa det blev med foglossningarna innan jag köpte en, och tycker att det hjälpt bra att vara sjukskriven och inte överanstränga mig. Är ute med kryckor några dagar i veckan nu, försöker att sprida ut det lite. Är i vecka 38 nu och tror att det är lite bättre nu också då bebisen sjunkit ned. Hoppas att det inte tar för lång tid efter förlossningen att bli lite mer rörlig igen!

Verkar vara så olika i olika landsting med rutiner, vilket är lite dumt (speciellt när man gillar att googla runt som jag, hehe)

3 kilometer var inte dåligt! Jag brukar köra 1-2 km med kryckorna när jag har något ärende. Blir omkörd av pensionärer med rollatorer, men det är skönt att kunna röra sig! Det gör inte särskilt ont av de sträckorna heller nu, men gör det ju inte varje dag utifall att det skulle eskalera.

Håller tummar och tår att bebis kommer snart! Känner mig sjukt redo själv med sådär 18 dagar kvar till BF, hehe

Lurigt det där med sittande, man tycker ju att det borde vara avlastande och bra men jäklar vad ont man kan få! Jag försökte fokusera på sittande arbetsuppgifter när jag först jobbade 50% men jag blev till slut tvungen att gå upp till 100% sjukskrivning när det inte var hållbart längre. Enorm skillnad för fogarna att ligga ned med en kudde mellan knäna, har inte alls lika ont nu!

Kan ju kännas lite segt när man inte riktigt kan göra så mycket, men jag ser till att ha några "lätta" aktiviteter i veckan (typ besök till BM, gå och handla, fika med en kompis) och hinna återhämta mig däremellan. Tiden går faktiskt inte så långsamt nu som jag var rädd för innan, och nu är det ju faktiskt inte långt kvar! Nu är det väldigt skönt att vara hemma och har hunnit förbereda mycket.

Låter klokt, känns ju som att allt kommer vändas uppochner sen ändå! :) Jag har ju fått fyra månader av att gå hemma, det kändes lagom kul i början när jag inte valt det själv och kände mig så överflödig och uttråkad då. Nu med några veckor kvar så känns det ju mer motiverat att börja småfixa och förbereda sig :)