Medsystrar och -bröder i ofrivillig och oföränderlig barnlöshet sökes

Jag känner så med dig. Jag kämpade ett tag med att bli med barn, och tänkte ofta tanken hur jag skulle känna och vad jag skulle göra om jag aldrig blev med barn. Blev även stressad och påmind av alla kompisar som blev gravida den ena efter den andra. Tänkte att då kommer jag sitta här ensam sen. Men jag lade upp nån form av strategi där jag sa till mig själv att om jag inte blev med barn så skulle jag ändra min livsstil och börja göra saker som skulle ge mig en riktig mening med livet. Jag skulle börja hjälpa andra, kanske andra barn, bli voluntär hos nån organisation, kanske jobba med flyktingar eller barn som farit illa. Kanske åkt till nåt annat land för att hjälpa till. Jag tror att bara man känner att ens liv har en mening så mår man bra inombords. Jag känner också folk som jobbar på sådana organisationer som självvalt har valt bort familj för att de vill ägna hela sin tid åt att hjälpa andra, och de känner sig fulländade med det de gör. Det hade jag gjort iallafall. Du skulle kunna pröva på att engagera dig i nånting sånt? Jag önskar dig all lycka! Men om du ska lyckas måste du omorientera och hitta den nån annanstans

Tack för att du tog dig tiden att svara och härligt för dig att du blev förälder till sist. :)

Tyvärr blir inte livet alltid som man önskar sig och livet är inte alltid rättvist. Vissa får kämpa och kämpa för att lyckas med det som de allra flesta tar för givet medan andra gör abort efter abort. Jag har själv kämpat i motvind under många år och har ibland funderingar kring att ge upp. När en nära släkting till mig blev gravid med sitt femte barn, efter att ha steriliserat sig, kändes det som en rejäl käftsmäll. Är dock inte riktigt beredd än på att släppa taget helt och hållet, men för de som aldrig lyckas uppnå drömmen om barn och förlikat sig med tanken finns föreningen andra sidan tröskeln www.andrasidantroskeln.se

Föreningen finns även på Facebook www.facebook.com/andrasidantroskeln/

Det finns även en hemlig facebookgrupp för kvinnor, ansök via messenger på föreningens öppna facebooksida. Föreningen går även att nå via andrasidantroskeln@gmail.com

Så oerhört brutalt att hantera inställningen till den där formen av oönskad graviditet du erfarit i din närhet! Nej, ordet rättvisa i människans språkbruk har jag länge undrat vad det grundar sig i. Existerar ju uppenbarligen inte i naturen. Tusen tack för tipsen om grupperna. Är det ?garanterat barnlösa? eller kryllar det av berättelser om ?men till sist så gick det minsann(!) ? :) Jag håller tummarna för dig och sänder dig alla goda önskningar jag kan. Själv har jag sista två månaderna börjat att få kraftiga svettningar nattetid vilket just nu bara betyder två potentiella scenarion för mig. Antingen klimakteriet eller recidiv av cancer. Ska försöka komma på någon trevligare tanke att vila i. Hoppas på märklig stressreaktion... :/ Stora kramar!

Fy vad tråkigt för dig att du inte får det som du så gärna vill ha.. jag förstår dig verkligen. Om det är någon som helst tröst så förstår ialla fall jag dig. Jag kan inte skaffa barn för att jag är kroniskt sjuk. Jag kan inte ens få en relation att funka så jag är verkligen ensam.. jag är så sjuk så jag inte ens kan jobba eller plugga så det är verkligen ensamt.. det kan gå flera dagar innan jag ens träffar en annan människa. Det är jobbigt då jag egentligen är social av mig. Så jag förstår även känslan att vara ensam.. jag har tyvärr inget annat val än att acceptera. Jag lever fast jag lever inte. Meningen är inte att någon ska tycka synd om en utan man kan på något sätt acceptera och leva ett helt annat liv än man själv tänkt och folk runt omkring en förväntar sig. Jag tror en av mina största förväntningar i livet var att få bli mamma...nu är jag tacksam över att jag tidigare i livet jobbat som barnflicka och har syskonbarn. Man får ett helt nytt och annorlunda perspektiv på tillvaron i en ny situation. Jämför dig inte med andra det kommer bara få dig att må dåligt. Sörj över det du hade önskat och finn sedan nya vägar att leva ditt liv.

Jag vill även säga att jag verkligen förstår dig med att det är dem som har det man inte har som ska komma med kommentarer när de inte ens vet vad man går igenom. De sitter på sina höga hästar och förstår verkligen inte .. om de är empatiska kanske de kan sätta sig in lite i situationen och acceptera en för den man är men de kan verkligen inte förstå något de själva inte gått igenom.. jag vill bara säga det för det verkar mest som att du behöver validering och stöd.

Förhoppnimgsvis kan du avgöra om någons " goda råd" ändå verkade välmenande eller om de egentligen bara vill vara bättre än en eller få sitt ego boostad med att vara " välmenande".

Jag gissar att ditt inlägg var riktat till mig?! Det gjorde riktigt, riktigt ont att få veta att denna släkting (som blodsmässigt står mig mycket nära) blivit gravid efter att ha steriliserat sig (vilket jag tolkar som att man inte önskar få fler barn?!). Pappan till detta "mirakelbarn" (som hen kom att bli kallad) var ett one night stand och när denne fick höra om graviditeten ville han inte veta av varken henne eller barnet.

Jag är inte själv med i föreningen, men vet att den finns och är till för permanent ofrivilligt barnlösa. Tusen tack för tummhållningen, jag håller tummarna även för dig! Av de alternativen du uppgav så hoppas jag innerligt att det beror på klimakteriet. Stora, varma kramar till dig! <3

Så fint och smärtsamt skrivet S. Formuleringen "Jag lever fast jag lever inte" är verkligen en upplevelse jag varit med några gånger i livet också och då hjälper bara varandet med känslorna, inga råd kring hur de ska fixas. Jag beklagar verkligen det du är i just nu och hoppas att du ser din tillhörighet trots att den fallet utanför normen omkring dig. Håller helt med i tanken att de där "goda" råden handlar om andras (ofta omedvetna) ego-boost. Samtidigt som jag verkligen förstår hur väl många menar, men inte kan reglera sig själva tillräckligt för att bara sitta tysta med den andras smärta istället för att försöka sprattla sig ur den med knasiga kommentarer. Sällan men ibland, och då antar jag att det är det mitt ego som talar, kan jag uppleva situationen näst intill sadistisk. Nästan som att någon vill säkerställa sin o-tillhörighet med en grupp de är livrädda för genom att borra in kniven lite extra och upphöja sig över andras "lott" genom att kalla den självvald eller bada i smärtan de ser i någon annans ögon. Jag vet att det låter brutalt och kommer såklart ur en plats i mig som gör ont. Men, ibland går det bara inte att tolka situationen annorlunda. 

Så fint och smärtsamt skrivet S. Formuleringen "Jag lever fast jag lever inte" är verkligen en upplevelse jag varit med några gånger i livet också och då hjälper bara varandet med känslorna, inga råd kring hur de ska fixas. Jag beklagar verkligen det du är i just nu och hoppas att du ser din tillhörighet trots att den fallet utanför normen omkring dig. Håller helt med i tanken att de där "goda" råden handlar om andras (ofta omedvetna) ego-boost. Samtidigt som jag verkligen förstår hur väl många menar, men inte kan reglera sig själva tillräckligt för att bara sitta tysta med den andras smärta istället för att försöka sprattla sig ur den med knasiga kommentarer. Sällan men ibland, och då antar jag att det är det mitt ego som talar, kan jag uppleva situationen näst intill sadistisk. Nästan som att någon vill säkerställa sin o-tillhörighet med en grupp de är livrädda för genom att borra in kniven lite extra och upphöja sig över andras "lott" genom att kalla den självvald eller bada i smärtan de ser i någon annans ögon. Jag vet att det låter brutalt och kommer såklart ur en plats i mig som gör ont. Men, ibland går det bara inte att tolka situationen annorlunda. 

Ja, Franie, det var till dig. (Inte riktigt fattat hur jag skriver i det här forumet från min mobil. Sorry.) Så otroligt bisarr situation för dig. Livet är onekligen ironiskt smärtsamt ibland och emellanåt väldigt svårt att inte ta personligt. Det lustiga är att du förmodligen skulle vara en av de mest "genomtänkta" och stabila föräldrar möjliga att hitta eftersom du på djupet skulle förstått vikten av tacksamhet över barnen och hunnit tänka igenom situationen miljoner gånger innan de kom. Nu menar jag ju inte att föräldrar som får barn fast de egentligen inte ville inte blir bra sådana, men samtidigt verkar "folk" ibland få för sig att de är bättre ämnade föräldrar om det var lätt, hände tidigt eller att de inte råkat ut för stora svårigheter generellt i livet. Detta trots att de väljer att "skaffa" barnen i vansinniga situationer och med totalt knasiga eller frånkopplade fäder. Från fler än en har jag fått kommentarer att "det är verkligen ingenting som utvecklar en människa så mycket som att få barn", detta även i direkt koppling till när jag berättat om egen självutveckling jag ägnat mig åt för att lyckas hantera smärtan som livet kan innebära (och för mig i allra högsta grad inneburit). För vissa i alla fall. Det känns näst intill tragiskt att de aldrig behövt titta närmare på existensen än så och tror att familjelivets överbelastning leder till en direkt fördjupning av insikt. Jo, man lär sig med säkerhet oändligt mycket. Men, tala inte om huruvida andra inte lär sig massor av annat om det inte är självupplevt. (osv) Jag hoppas att du har många omkring dig för stöd och hållande! Det du går igenom är så otroligt smärtsamt... :(