Väntar fel kön, krossat förhållande
Detta är ju bara så sjukt om det är sant, stackars lilla pojke! Och dottern! Hon måste ju få psykhjälp av nån sort, gud vet vad...jisses :(
Inlägg från: Wolfie13
|
-
-
Ja man tror knappt det är sant..
Hade oxå en önskan om en dotter ett tag under min första graviditet. Fick en underbar son.
Inför mitt andra barn kände jag att det inte spelar roll alls, jag älskar ju min son så mycket :)
Fick en dotter och det är ingen skillad alls.. Mitt liv blir inte bättre på nåt sätt för att jag har "en av varje", at the end of the day har det verkligen noll betydelse (för alla normalfuntade människor)
Visa henne denna tråd. Sen psyket om hon inte skärper sig. På riktigt alltså.. -
Men då har ni ju för fasiken dragit in flickan i detta.... hon ska inte behöva gå och bära på sådana funderingar öht.Anonym (oroligpappa) skrev 2019-02-27 16:46:19 följande:
Nej dottern hålls helt utanför det här. Hon är inte så gammal än men fattar mkt väl vad som är på gång. Som tur e håller vi henne utanför de värsta diskussionerna.
Och oavsett om man är gravid å hormonstinn så borde väl mamman förstå detta åtminstone, vad hon gör mot sitt befintliga barn, vars syskon det handlar om.
Hoppas verkligen detta är en trolltråd. -
Sen vill jag även tillägga; om ni nu har "bjudit" in er lilla dotter i de här tankarna - att lillebror inte är önskvärd av mamman - så bör du omedelbart ta ett ingående samtal med dotter där du ber rejält om ursäkt om ni gjort henne orolig!
Säg nåt i stil med att mamma mår dåligt av graviditeten men att det kommer lösa sig och att hon inte behöver oroa sig, att du har full koll på läget (även om du inte har det).
Och om nu döttrar är så värdefulla för din fru, hur kan hon ens behandla sin existerande dotter på det här sättet? Fråga henne det.
För även om man inte kan styra över alla sina känslor, så krävs det väldigt mycket att bara strunta i sitt föräldraskap på det här sättet. Hon är väl inte 13 år typ? Har så svårt att ta detta som en fungerande förälder i övrigt..
-
Bra tips detta! Säg att du tar allt. 100 %Anonym (.......) skrev 2019-03-19 19:31:52 följande:
Jag tycker synd om er båda. Människor får konstiga tankar och känslor ibland som man fastnar i. Ingen kan hjälpa det.
Men om du pratar framtid med henne: en framtid där du tar ansvar för sonen helt. Du planerar vilket namn som blir bäst, du köper lite bebiskläder, du förbereder babysängen, ansöker om föräldraledigt och så glädjer du dig åt det kommande barnet på ett lugnt och stillsamt sätt. Så kanske hon känner sig trygg med att du tar ansvar för barnet? Så kanske hon kan komma ifrån sina paniktankar om hur hemskt allt kommer att kännas när sonen kommer, för det kommer ju inte kännas hemskt eftersom du tar hand om allt?
Hon borde verkligen ändra sig när hon sen ser sin fina son. I annat fall är hon verkligen komplett crazy utan återvändo... -
Jag tror verkligen att hon inte älskar dottern på riktigt heller.... Hon kan inte känna kärlek och det handlar inte om sonen öht.
Jag tror hon vilselett dig hela tiden ts och det här är hennes riktiga jag. Med en oförmöga att känna varken ömhet el empati för någon. Det finns såna individer, de kallas för narcissister mm och går inte att bota. -
Det som tyder på att hon inte bara har en "tilllfällig svacka" är ju hennes attityd till detta. Hon vill inte ha nån hjälp, hon skäms inte det minsta över sina känslor utan talar ist gärna om att hon inte vill ha sonen, och tycker endast synd om sig själv. Inga tankar alls om hur pojken kommer få det, bara jag jag jag.
Totalt själlös och genomego människa.