Väntar fel kön, krossat förhållande

Ja det är det jag är rädd för. Jag kan för lite om ämnet så jag kan inte bedömma hur illa det är men oron finns ju att det går så långt att hon verkligen går ner sig ,Nu skulle ingen kunna säga att hon mår dåligt mer än om man skulle höra henne prata med mig. annars kan hon utåt sett verka lugn. Hon sitter liksom inte i ett hörn och pratar med väggen. tack för dina råd !

Tack ja det försöker jag ha i åtanke @Trixi. Jag har själv tagit kontakt med psykolog men det förändrar tyvärr inget att jag kommer henne närmre. Hon kanske lyssnar lite mer på mig och samtalen har blivit mer men hon står fortfarande fast vid att det här är inte det hon vill och inte något hon kommer genomföra. Så just nu känns det som hon kommer gå hela vägen till en skilsmässa för att "bli av med problemet". Önskar bara så att hon skulle våga prata med någon annan om det för att öppna upp ögonen. 

Hej alla som läst och intresserat sig för vårt liv. Det har varit en sådan berg och dalbana och jag har nog aldrig upplevt sådan stress. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp och kommentarer. Nu har pojken kommit i mitten av sommaren och det var en sådan kulmen. 

Om jag ska förklara det på ett enkelt sätt så var det nästan som någon tryckte på en knapp och många av de värsta känslorna försvann hos min fru samma sekund som hon fick honom till bröstet.  Förlossningen gick relativt fort och utan komplikationer. Jag var ledig hela sommaren tillsammans med familjen och över lag hade vi en ganska mysig sommar med mycket lugn och tid för min fru att återhämta sig med allt vad en förlossning innebär. 

För att gå lite djupare så sitter fortfarande den där avundsjukan kvar varje gång någon får en till tjej istället för en kille. Så det är något vi måste jobba på. Men det är kanske lite mer hanterbart. Nu handlar det mycket om att reparera förhållandet med. bygga upp förtroende och glädjen. Det är en bra bit kvar innan jag skulle kunna säga att vi är en familj igen. Men min fru mår så mycket bättre än innan. Hon ammar honom, är kärleksfull och berättar att han är så söt och snäll. 

Mvc och psykolog har stöttat och följt upp och till alla som funderar på att söka hjälp så gör det, hellre det än att bara låta det gå. Ångrar inte en sekund att jag drog i det och fick med vården på vad som hände.

Jag önskar ingen att hamna i den här sitsen och skickar varma kramar till alla föräldrar som har det svårt och kämpar.