Lat uppfostran

Barnen blir lyckligare då. Vi tycker det är viktigare att de är lyckliga än lyckade.

Men har du hört talas om "det lilla kejsar"-syndromet? Med de otroligt bortskämda endabarnen i Kina. Är det något du känner igen?
Annars är det intressant att se på kulturella skillnader och påminna om oss hur mycket som bara är kultur och inte natur. Vad tycker du är bättre med det kinesiska sättet? Utbildningen? Förmågan att anpassa sig? Är de bättre förberedda på vuxenlivet? Anknytningen till föräldrarna? Mental hälsa?
Vad är viktigt för dig att ge till dina barn och hur är det bättre att göra det i Kina eller på ett kinesiskt sätt?

Och på vilket sätt tycker du att svensk barnuppfostran är hippielik?  

Jag har till stor del växt upp i Japan. Där tar barn livet av sig pga den stora pressen från föräldrarna, samhället och skolan. I Kina är det ÄNNU VÄRRE enligt div undersökningar och barnskydds/intresseorgan.

I båda länderna är självmord den ledande orsaken till att barn och unga mellan 12 och 21 dör, och det är inte för att det är så sabla kul att ta livet av sig. Detta är länder (kan slänga in ett gäng andra östasiatiska länder i detta också) som har en slags hederskultur som vi inte pratar om i Sverige.

Sen tycker även jag att västvärden har lite väl slapp uppfostran ibland, men jag har helt ärligt slapphänta förädrar med levande barn än föräldrar som nästan bokstavligen kväver sina barn med press, förväntningar och krav som är helt omöjliga att leva upp till.

Btw, om någon vill läsa något enkelt, här är en tidningsartikel i ämnet från South China Morning Post:
www.scmp.com/news/china/society/article/2145372/child-suicide-covered-china-says-think-tank-it-calls-authorities

Det är intressant. Det är en stor skillnad på uppfostran här och Kina! Jag har upplevt att det inte är många som klarar sig bra i skolan, inte många svenska läser på universitet och utbildar sig. Anknytningen till sina föräldrar har jag också märkt är annorlunda. De svenska barnen "glömmer" bort sina föräldrar när de blir gamla och är inte tacksamma. Här bara sätter man sina föräldrar på Första bästa ålderdomshem. Det är konstigt för mig. Jag respekterar mina föräldrar på ett sätt som inte mina svenska vänner gör.

Dessutom är det en myt att alla i hela Kina uppfostrar sina barn på ett extremt strängt sätt. Det är ingen kultur att vara en så kallad "tigermamma". Däremot är det viktigt att barnen presterar sitt bästa, är respektfulla och trevliga samhällsmänniskor. I Sverige låter föräldrarna sina barn spela tv-spel väldigt mycket t.ex.

Lustigt. Jag tycker tvärtom. Svenska ungdomar är lugna och beskedliga. Att gå hem efter skolan och dricka oboy och spela datorspel, hur är det respektlöst? Hänga hemma i soffan, göra läxor och cykla iväg på träning.

Jag föredrar ju det framför falska invandrarungdomar som är så snälla och oskyldiga, bugar så fint och är så väluppfostrade hemma... men som sticker ut på stan och slåss, rånar gamla tanter och hänger på bibliotek och stör. Ungdomar från Irak, Afghanistan, Somalia som inte får gå hem efter skolan pga trångboddhet utan istället drar runt i centrum, spelar fotboll inomhus och tjafsar emot när svenska vuxna säger åt dom på skarpen. Men när deras mammor kommer, då är dom som små änglar.

Om vi ska generalisera.

Ja vi har en annorlunda syn på uppfostran. Jag vill inte att mina barn ska lyda mig för att de är rädda för mig.

Min son har en kompis som är från Kina. Han har berättat att han blir slagen hemma och att så gör man i Kina. Han har sagt massa konstiga saker bl.a. så sa han att barn kan hamna i fängelse om de är dumma. Min son kom hem och var orolig att han kunde hamna i fängelse om han var dum.