Forum Barn 1-2 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Nattskräck?

    Mån 4 mar 20:44 Läst 0 gånger Totalt 9 svar
    Mån 4 mar 20:44

    Någon med erfarenhet utav nattskräck?

    Börjar misstänka att vår 14 mån har det vissa kvällar. Och det verkar som att det är de kvällar då han sovit dåligt under dagen.

    Idag somnade han i vagnen i ca 40-45 min vid 10 tiden. Vi var ute. Hade några ärenden. Sen försökte jag få honom sova igen runt 13-14 en stund. Omöjligt. Sen somna han inför natten kl 18.45. Men vaknade en timme senare o gallskrek i minst 1 timme i varierande grad. Svår att få kontakt med i början men sen var det bara otröstligt. Svårt att få honom att somna om.

    Till slut gav jag lite ersättning på flaska så somnade han igen.

    Detta har hänt en ca 4-5 ggr senaste månaden. Man blir helt utpumpad och skrämd själv!

    O imorgon börjar vi skola in honom. O jag ska tillbaka till jobb om 2 veckor o just nu vill jag bara grina. Han är för liten för förskolan!! Äldsta sonen började när han var 2 år. Denna gång kan vi inte vara hemma lika länge.

    Varför ska sömnen börja strula nu inför förskolestart och sätta spöken i skallen på mig!!

    Ville mest skriva av mig och höra om någon haft barn med nattskräck. Vad funkade för er? Hur länge höll det på? Borde jag tänka på något speciellt??

FRÅGA BARNLÄKAREN

  • Mån 4 mar 22:15 #1

    Min yngsta hade det när han var ca 2 år. Han vaknade runt 22 varje kväll och gallskrek. Fanns inget som hjälpte. Vi tog upp honom till soffan och satt med honom där medan han skrek. Tillslut så "vakna" han och då gick det att lägga honom igen. Jag minns inte hur länge det höll på men då kändes det som en evighet men skulle gissa någon till ett par månader kanske.

  • Tor 7 mar 18:45 #2

    Jag har två barn som har haft nattskräck och det började mellan 1-2 år någonstans och peakade runt 2 år. Det som hjälpte med första barnet (minns inte hur vi gjorde med tvåan, hahaha) var att ge henne mobilen och låta henne titta på ett lugnt barnprogram på den så att hon vaknade till ordentligt. Ibland gjorde vi det i sovrummet men ibland fick vi gå ner till vardagsrummet där det var tänt. När hon var lugn lät vi henne titta en fem minuter och sen lade vi henne bara igen och då somnade hon alltid utan problem och sov gott hela natten.

    Man blir ju orolig första tiden de har nattskräck, de är så hysteriska att man tror att de är sjuka. Vi vande oss tillslut och när andra barnet började med samma så var vi inte alls oroliga men än kanske första gången det hände.

    Lycka till!

  • Tor 7 mar 18:46 #3

    Jag minns förresten inte hur länge det höll på. Kanske ett halvår-ett år med äldsta. Inte lika lång tid med tvåan. Vårt tredje barn har aldrig haft nattskräck. Men hon sover med oss också, jag vet inte om det gör skillnad. Hon vaknar liksom aldrig ensam.

  • Tor 7 mar 21:04 #4
    Babymama skrev 2019-03-07 18:46:59 följande:

    Jag minns förresten inte hur länge det höll på. Kanske ett halvår-ett år med äldsta. Inte lika lång tid med tvåan. Vårt tredje barn har aldrig haft nattskräck. Men hon sover med oss också, jag vet inte om det gör skillnad. Hon vaknar liksom aldrig ensam.


    Tack för svar!

    Ja man blir så rädd första gången. Vår äldsta hade ingen nattskräck heller. Båda barn har sovit inne hos oss. Inte i vår säng utan bredvid. Lillebror sover fortf i sin spjälsäng bredvid vår.

    Mobilen funkar här också. Det är vår sista utväg när inget annat funkar. För det har då väckt honom ur skräcken liksom. Problemet för oss har varit att han då piggnat till för mkt. Så nu testade jag sist med att bara spela upp något lugnt på Spotify. Inte lika effektivt men funkade det med.

    Minns du hur många episoder de hade i månaden typ?Hade de det ofta? Tycker mig märka att han oftast har det när han sovit dåligt under dagen också.
  • Fre 8 mar 05:53 #5
    LejonSa skrev 2019-03-07 21:04:40 följande:

    Tack för svar!

    Ja man blir så rädd första gången. Vår äldsta hade ingen nattskräck heller. Båda barn har sovit inne hos oss. Inte i vår säng utan bredvid. Lillebror sover fortf i sin spjälsäng bredvid vår.

    Mobilen funkar här också. Det är vår sista utväg när inget annat funkar. För det har då väckt honom ur skräcken liksom. Problemet för oss har varit att han då piggnat till för mkt. Så nu testade jag sist med att bara spela upp något lugnt på Spotify. Inte lika effektivt men funkade det med.

    Minns du hur många episoder de hade i månaden typ?Hade de det ofta? Tycker mig märka att han oftast har det när han sovit dåligt under dagen också.


    Jag minns att ettan hade det ofta, under en period var det varje kväll. Jag var gravid med hennes lillebror när det var som värst och jag skrev en liten manual till barnvakten inför förlossningen. Den är sparad i min mobil och där står det noga hur man ska göra när hon får nattskräck så det var verkligen en inövad rutin. Med hennes lillebror tycker jag mig minnas att det var mer som du beskriver att han mest hade nattskräck när rutinerna rubbades. Det var mest när han hade sovit annorlunda dagtid.

    Och det började så tidigt med honom, första gången var han inte mer än sex månader. Då fick jag panik och åkte till barnakuten för han var helt okontaktbar efter skrikandet slutade. Men det var ju för att han sov! Det konstaterade de snabbt på akuten. Men så läskigt!

    Intressant att höra att samsovning inte verkar hjälpa. Jag har nog trott det mest för att det är enda skillnaden vi gjort (omedvetet för trean vill bara sova nära) men då är det nog bara slumpen. Hoppas att det går över snart för er! Eller att ni hittar en bra rutin som inte gör lillebror för pigg. Musik låter ju bra!
  • Fre 8 mar 10:13 #6

    Ett av mina barn har det och haft det sedan han var ca 10-11 månader.
    Från början var det som värst då han vaknade en gång i timmen ungefär 4-5 ggr kväll och skrek som man "stuckit kniven" i han.
    Det har förändrats över tid och nu vaknar han bara en gång.

    Vi kopplade ihop det med att han var övertrött och därför kom attackerna. Vi provade allt kändes det som men det är bara jag (inte pappan) som kan få han lugn. Medans jag kan lugna så triggar pappan att det blir värre så jag tar alla dessa tillfällen.
    Att väcka barnet /vända på barnet så han vaknat till lite har fungerat några gånger men oftast vaknade han så pass att attacken kom då istället.

    Ljud här hemma fungerar bäst så oftast somnar han i vardagsrummet med tv på och ingen är tyst, ibland dammsuger jag av och städar i rummet. Då kan attacken hoppa över en kväll.
    Kommer inte attacken inom 1-1½ timme efter insomnandet så är det lugnt den kvällen.

    Jag löser situationen genom att sitta i soffan med barnet i famnen och ett täcke hårt om oss, ofta gnuggar jag handen över benen men bara om jag får. Men alltid är greta gris på tv.
    Att få han att sitta ner i knät kan variera ibland måste han bara hoppa och studsa innan det går, ibland behöver han kissa först.
    Jag märker när det går att få ner han och att han stannar kvar,  men ibland så studsar han upp fortare än illa kvickt igen. Då är det bara att börja om.
    Det gäller att vara lyhörd för gör man inte rätt så blir det värre.
    Men nu när han är 5½ år så märker jag att det blir fler och fler lugna kvällar. Så jag antar och hoppas det är på väg att växa bort nu.

  • Fre 8 mar 10:27 #7

    Äldsta dottern hade nattskräck 3-4 ggr i veckan hela förra våren. Det som hjälpte var mest var Ed Sheeran. Speciellt låtarrna perfect och shape of you. På repeat tills hon somnat om.

    Vi bar också ut henne på altanen i kylan så hon kunde kyla ner sig lite. Hon blev helt genomsvettig av att skrika. Även att byta från sängen till soffan och sova där istället eftersom det var kallare. Även öppna fönstret så det blev kyligare.

    Sen slutade vi med napp också så inte vaknade om nätterna för att hon tappade den.

    Sen gick det bara över en dag.

  • Tis 12 mar 04:16 #8

    Tack för era svar.

    Ligger här vaken efter ytterligare en natt.

    Han vaknade första gången runt 22. Gallskrek men lugn musik o liten nattlampa på och 1 min av youtube lugnade honom tillräckligt så jag kunde vagga honom till sömns igen.

    Sen var det dags igen vid 02. Inte gallskrik denna gång dock. Men han sover oroligt. Så fort man lägger ner honom o han inte känner närhet så gnyr han runt och smågråter.

    Jag stressas över denna brutna sömn varje kväll. Även om han inte har nattskräck varje kväll så sover han inte genom en enda natt. Vilket han tidigare gjorde.

    Ser också ett mönster i hur hans sömn under dagen varit. Dålig sömn under dagen innebär ganska säkert rubbad sömn med nattskräck under natten.

  • Fre 15 mar 22:44 #9

    Min son har också det, tror jag i alla fall!
    I början lyfte vi upp honom ut spjälsängen och gick runt med honom några minuter, pratandes om vad som helst, tills han lugnade sig.
    Senare blev det mer obegripligt prat, som ibland gick över av sig själv, och ibland gick han upp, och ibland fick man leda honom till toan. Han vaknade ibland medan han var på toa, men oftast somnade han bara om. Han låter alltid arg/ledsen osv, men man förstår aldrig vad han säger, han minns inget, och är inte orolig etc. för något på dagen. Det kommer alltid ca en timme efter han somnar. Jag gissar att det är någon gång i veckan nu, högst. Han går sällan upp, utan nu är det mer som att han pratar i sömnen.
    Jag tror att det bara är att gilla läget och hantera det! :-/

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll