Hur dela upp räkningarna? - kvinnans synvinkel

Det är nog en bra idé. Men kanske i första hand familjerådgivning.

Samt att ni snackar om detta när det inte är akut att betala räkningar och annat.

Även med gemensam ekonomi måste ni ha någon form av regelverk och överrenskommelse. Det går inte för den ena att tömma kontot för någon dyr hobbypryl bara för att det finns pengar där.

Kjell: tack för ditt svar. Vi har redan pratat oss fram till en struktur, vi har gemensamma konton hos en bank för löpande räkningar, sparande, matkonto, bilkonto. Men kontona är tomma, det sitter inga pengar där...månaderna går.

Jag ska försöka prata om ekonomin nu, då räkningarna redan är betalda. Hittills har mönstret varit så att jag har tagit upp ämnet när det är runt den 20-25:e och dags att betala räkningar. Så har det blivit gräl. Till slut ger man ju upp, för man vill undvika gräl.

En tanke. Ta en diskussion nu. Lägg upp förslaget att era löner går in på det gemensamma kontot. När sen allt gemensamt är betalt för ni över en överrenskommens summa till era respektive privata konton.

Sen - ta hjälp

Därefter, om det inte hjälper - Ta en funderar om du vill leva så här resten av livet. Var tydlig med hon om det.

Tack. Ska försöka göra detta som du skriver. Jag kan inte leva på den här nivån i längden, behöver sälja huset och bo billigare. Det har jag även sagt till honom.

Var tydlig med honom om detta

Att detta inte funkar för dig och om ni inte har en lösning kommer du senast 1 juli dra igång en försäljning av huset och 1 december sepration.

Oj, det är verkligen att vara tydlig! Men, det kanske är tydlighet han behöver. Hittills har jag sagt att jag inte kommer att kunna ha det så här i längden, men sen rullar det ändå på med vardagsbestyr etc. och jag står ut. Men tyvärr går det ju ut över mitt personliga mående, att jag oroar mig mycket över ekonomin och har tappat en del av mina känslor för min man

Håller med Kjell2 ovan. Ni borde besöka en familjerådgivning för att försöka lösa upp knuten kring er kommunikation och prata om era förväntningar kring er gemensamma ekonomi. Du känner dig orättvist behandlad och han tycker du tjänar för lite för den livsstil han önskar och att han anstränger sig mycket mer (om jag fattat rätt). Ingen är nöjd.

Att ni inte kan prata om större investeringar/utgifter är en allvarlig varningsklocka.

Delad eller gemensam ekonomi kan utformas på en massa olika sätt. Ni har ju uppenbarligen gjort ett försök att starta den men han vill egentligen inte. Finansiell rådgivning kommer inte lösa de knutarna, ni behöver hjälp att kommunicera.

Ni ska också ta er till en familjejurist med tanke på särkullsbarnen. Din kontaktinsats ska skyddas från ev framtida bodelning och ni ska överväga att skriva ett testamente.

Skyll dig själv! Lite hårt kanske men du gräver en djup grop just nu. Du säger en sak men accepterar en annan.

Sen om två år när du fått nog och exploderar och drar kommer han inte fatta något och säga något i still med "Du kunde väl ha sagt något....."

Mot en del måste man vara supertydlig i sin kommunikation och sen låta handlandet hänga med. Du måste till 100% vara beredd att göra det du säger att du ska göra.

Jag tycker ärligt talat inte han verkar speciellt snål. Däremot borde ni iaf. reglera skulden med ränta. 2% ränta på 650k (som han lånat, right?) blir 1080 spänn i månaden han borde betala över till dig. Det är om man kör på bankränta. Man kan också jämföra med avkastning på fonder, vilket väl är mer rimligt när det gäller privata pengar, för det är ju där de skulle varit annars. Då handlar det snarare om 3800 spänn du borde få i ränta på lånet (räknade på 7%).

Men generellt, har man "valt" ett jobb som ger låg lön så får man räkna med att man inte kan göra lika mycket. Det som blir problem är ju om ena parten tjänar mer och vill leva ett lite lyxigare liv, som den andra inte har råd med. Då måste man ju gå in och betala delar av den andras kostnader. Tycker Kjells råd är bra vad gäller att göra tydligt att du inte klarar av att leva på den ekonomiska nivå som han vill.

Rimligt är väl att ni betalar gemensamma utgifter procentuellt mot hur mycket ni tjänar. Tjänar han dubbelt så mycket (efter skatt) så borde han betala 67% av gemensamma utgifter och du 33%. Resten gör ni vad ni vill med. Hans barns kostnader står givetvis han för.

Där här med att "välja" ett jobb som ger mindre pengar kan i en familjesituation vara rätt komplext. Den ena parten kan t ex ha flyttat och på så sätt gett upp jobb och karriärsmöjligheter eller gått ner på deltid för att dra ett större lass hemma så att den andra kan ge allt på jobbet eller tagit större delen av föräldraledigheten och på så missat befodringar och löneökningar.

Börjar man sen blanda in större ålderskillnader, särkullsbarn så blir det ännu krångligare. Hur ska man t ex beräkna boendekostnader, bil mm när det finns särkullsbarn som kanske bor deltid. Särkullsbarnen har kanske gjort att familjen blir låst vad gäller bostadsområde, förhindrar karriärsflyttar mm.

Att gå strikt på procentuell fördelning kan bli skevt.