• Äldre 6 Mar 09:14
    95 visningar
    3 svar
    3
    95

    Inget händer och det börjar ta på krafterna

    Hej alla glada!

    Jag och min sambo har försökt bli gravida i två år nu. Jag vet att det inte är så lång tid men det börjar ta på de mentala krafterna nu. Självförtroendet tar mer och mer skada varje gång jag får mens.

    Vi har inte testat oss för att se om det är nåt fel, det är långa väntetider i vårat landsting.

    Det jobbigaste är att mitt självförtroende bryts ner mer för varje ny mens.

    Känner någon igen sig? Hur tog ni er ur den svackan?

  • Svar på tråden Inget händer och det börjar ta på krafterna
  • Äldre 6 Mar 09:26
    #1

    Hej, jag har en kompis i liknande situation men hon fick starta en utredning direkt efter ett år hos en privat mottagning. Testat att kontakta dem?

  • Äldre 6 Mar 09:26
    #2

    Hej, jag har en kompis i liknande situation men hon fick starta en utredning direkt efter ett år hos en privat mottagning. Testat att kontakta dem?

  • Äldre 9 Mar 16:01
    #3
    FrökenRegina skrev 2019-03-06 09:14:39 följande:

    Hej alla glada!

    Jag och min sambo har försökt bli gravida i två år nu. Jag vet att det inte är så lång tid men det börjar ta på de mentala krafterna nu. Självförtroendet tar mer och mer skada varje gång jag får mens.

    Vi har inte testat oss för att se om det är nåt fel, det är långa väntetider i vårat landsting.

    Det jobbigaste är att mitt självförtroende bryts ner mer för varje ny mens.

    Känner någon igen sig? Hur tog ni er ur den svackan?


    Hej.

    Jag förstår hur du känner, det här med att självförtroendet bryts ner. Vi har "bara" försökt i ett år men det tar på krafterna varje gång mensen kommer. Det känns som att man pendlar mellan hopp och förtvivlan.

    Vi har sökt hjälp via landstinget och väntar på att de ska höra av sig. Under tiden har vi tagit kontakt med en privat gynekolog. Vi var där i torsdags och hon kunde via ultraljud konstatera att jag hade ägglossning (höger äggstock) där och då. Jag testar varje månad med äl-stickor, det gav aldrig nåt positivt utslag i februari. Hon kunde se blåsor på den vänstra, hon sa att det är normalt och att blåsorna ligger där och mognar. Men hon pratade också lite vagt om pcos, men att hon inte trodde att jag hade det eftersom jag inte har de klassiska symtomen(oregelbunden/utebliven mens, kraftigare kroppsbehåring, övervikt osv.

    Men ja. Så jobbigt att bli besviken varje jäkla månad då mensen kommer.

    Hur går det för er? Hur mår ni?
Svar på tråden Inget händer och det börjar ta på krafterna