Hur mycket ska jag delta?

Jag var med när barnen önskade att jag var med, men nu valde vi att jag och barnen skulle plocka russinen ur kakan.
Så det bästa är att lyssna på varandra och att alla är olika.

Det finns ingen regel kirng detta. Ni måste komma överens om hur ni ska driva Familj AB tillsammans med fördelning av ekonomi, föräldraledighet, karriär, markservice, hobbytid mm. För en del funkar strikt 50/50 bra, för andra baserat på inkomst, för vissa gemensamt.

Förutsättningarna kan vara så extremt olika med särkullsbarn, tidigare stora tillgångar, dyra och tidskrävande  hobby, jobb som hobby, flytt och ge upp jobb för att kunna leva tillsammans, förädraledighet, tidgare erfarenheter mm.

Kan man inte hitta en bra gemensam lösning ska man inte vara gifta.

Detta bestämmer du och din man.  Det är inte svårare än så. Vill du och det finns möjlighet att gå med på tex avslutning så gör det, om barnen också vill. (ibland är det så trångt så att skolorna informerar om att bara de närmaste får komma, eller bara ett visst antal). Vill du inte, ska du inte behöva känna ett krav, å andra sidan. 

Jag har aldrig varit med på mina bonusars avslutningar, men de har heller inte förväntat sig det. Förr bodde de varannan vecka och deras båda föräldrar har i princip nästan alltid gått på allting båda två. Nu är det annorlunda: de bor hos oss på heltid så jag känner att jag kan kliva in mer vid behov. Det har inte hänt än, mer än att jag tittat på en del av deras fritidsaktiviteter, och då vid tillfällen då jag vetat att mamman inte skulle dyka upp. Vi har en jättemysig familj så jag vet att barnen bara skulle tycka det var kul, men de är inte vana vid att jag hakar på. Nu när det är som det är med deras mamma så kanske de skulle uppskatta det mer. 

Det märks nog mer här hemma, att jag är en delaktig vuxen, än att jag går på skolavslutningar.

Vad vill barnen?

Din sambo får själv säga vid vilka tillfällen han önskar att du är med. Vänta på hans initiativ.

Bra att du funderar på hur du vill vara i relation med hans barn men glöm inte att fundera på hur du vill att din sambo ska vara i relation till dig vad gäller hans barn. Risken som jag ser är att du kommer att böja och bända på dig för att du vill att hans barn ska tycka om dig men vad du gör kommer inte ha så stor betydelse, de kommer att tycker illa om dig bara för att du finns. Pappan har ett stort ansvar att se till att det fungerar mellan dig och hans barn. 
Gör inte mer än du tycker känns rätt. Det finns inga regler för hur mycket man ska göra eller inte göra utan det är något som måste komma ifrån varje person som ingår i det här och det finns lika många tillvägagångssätt som det finns bonuskonstellationer.

Hur skulle du vilja ha det?

Vid vissa grejer så är det max 2 vuxna/barn. En del gör ju så att den ena familjen går på sin vecka och den andra på sin.
Har mamman också en ny kille, för då blir det inte lika dramatiskt. Det kan ju tom va så att ingen av föräldrarna kan så att du och hennes kille får gå själva.
Ta det lugnt och låt det växa fram naturligt, det löser sig med tiden.

Fast får ju tillägga att även om det står max två vuxna/barn på luciafirandet, så dröser det in en jäkla massa folk. Det är nog både styvföräldrar och mormors, farmors osv. Syskon ej att förglömma. 

Kan jag följa med på min mans barns grejer följer jag med. Har han möjlighet att följa med på mina barns grejer gör han det :) för oss är det våra barn så vi hämtar/lämnar oberoende av vems barn det är, jag var med på alla min mans möten under soc-utredningen som varit osv. Dock utvecklingssamtal mm är vi inte med på utan det är bara vårdnadshavare men vi delar ju alltid med oss av det som sagts:)

Du tror inte ni kan diskutera det sins emellan du och din man? Så att ni bägge två känner er bekväma med det? En ärlig diskussion sinsemellan hjälper väl mer än vad några tyckare här på idiotforumet bidrar med.