Svårt att få barn, hur berättar vi?

Ingen visste nånting förrän precis på slutet när ett par/kompisar berättade att de gjort några ivf. Sen fick vi missfall 1gång så då visste föräldrar och några nära kompisar om det och iom MF var det som att "komma ut" ur garderoben med att man försökte och sen det känns det lite som att man förlorat lite av sin integritet i detta.

De flesta får ju faktiskt producera barn i sin tysthet och sen få vara den roliga som droppar sin nyhet oxh sen får ett barn. själv fick man berätta om ett MF och sedan följer ju alla fortsättningen liksom, det gjorde att man erkände och bjöd in alla i sin resa mot barn. Inte för att det är nåt att skämmas för men nu vet alla att vi inte lyckas igen och dessutom att vi faktiskt försöker eftersom vi haft ett MF. Känner mig utelämnad och lite "förudmjukad" även om det såklart inte finns nån skam i barnlöshet.

Vår remiss har precis nått ivf-klinik men försöker själva tills de hör av sig och berättar hur allt går till i processen.

Väntar på bim nu i dagarna och har fått mer magont så känner nästan ångest nu och att jag är så jävla less på livet :(

För oss visste bara 1 kompispar. Sen fick vi missfall och det blev som att "komma ut". Klart att alla förutsätter att man försöker då inget nytt hänt och vi är över 30 resp 35.

Säger bara lycko alla som får ha detta privat, lyckas på 4e försöket och sen får droppa roliga nyheter överallt.

Känns nu som att en del av integriteten försvann för att jag inte får ha detta för mig själv. Nu kö till ivf och tänker försöka att inte behöva berätta för chefen i början då jag har flextid och får försöka ta semester.

Har dock tappat livsglädjen rejält när det bara varit motgång i nu 2 år.