• Anonym (Namnl­ös)
    Äldre 11 Mar 22:23
    740 visningar
    9 svar
    9
    740

    Blir sorgen värre med tiden?

    Min allra närmaste vän dog nyligen och jag tycker att sorgen och saknaden blir värre med tiden. Jag mår sämre nu än direkt efter dödsbudet. Är det normalt att det blir värre ju längre tiden går?

  • Svar på tråden Blir sorgen värre med tiden?
  • Äldre 11 Mar 22:36
    #1

    Sorg går mellan olika stadier. Aldrig exakt likadant, eftersom människor är olika lagda och döden kommer på olika sätt.

    Det finns ett gammalt talesätt om "ett år och en dag". De flesta skriver nog under på det. Efter ett år och en dag har man kommit förbi den värsta sorgen.

  • Anonym (Namnl­ös) Trådstartaren
    Äldre 12 Mar 14:07
    #2
    lövet2 skrev 2019-03-11 22:36:39 följande:
    Sorg går mellan olika stadier. Aldrig exakt likadant, eftersom människor är olika lagda och döden kommer på olika sätt.

    Det finns ett gammalt talesätt om "ett år och en dag". De flesta skriver nog under på det. Efter ett år och en dag har man kommit förbi den värsta sorgen.
    Tiden får utvisa men jag är verkligen nedstämd och får nästan panik ibland när jag tänker "aldrig mer".
  • Anonym (GG)
    Äldre 12 Mar 14:49
    #3

    För mig blev det värre ju längre tiden gick, för det var då man insåg vad aldrig mer betydde...
    Tillslut vände det och sorgen och saknaden blev till något annat... Det akuta gick över, man lärde sig att leva med den, sorgen och saknaden alltså

  • Anonym (A)
    Äldre 12 Mar 17:58
    #4
    lövet2 skrev 2019-03-11 22:36:39 följande:
    Sorg går mellan olika stadier. Aldrig exakt likadant, eftersom människor är olika lagda och döden kommer på olika sätt.

    Det finns ett gammalt talesätt om "ett år och en dag". De flesta skriver nog under på det. Efter ett år och en dag har man kommit förbi den värsta sorgen.
    Håller med
  • Wed 7 Aug 2019 21:18
    #5

    Min bror dog hastigt och oväntat i julas och jag känner som du, det blir värre och värre. Saknaden blir större och större. Nu är det längesen jag hörde hans röst och längesen jag träffade honom och det gör såååå ont. Det blir så verkligt att jag ska leva hela livet utan honom, hur ska jag klara det?!?! Det är hemska känslor och tankar och ibland känns det ingen mening att leva längre, att jag inte kommer klara det. Jag har en son så för honom måste jag finnas. Sorg och förlust är förfärligt. Beklagar din förlust.

  • Wed 7 Aug 2019 22:29
    #6

    Ingen fara alls. Sorgen bearbetad på olika sätt likväl som den påverkar dig på olika sätt. Finns ingen direkt mall hur det ska gå till. Läs på om sorgens olika faser så kanske du känner igen dig i det. Om du känner att det börjar bli ohållbart så ta kontakt med kurator på din vårdcentral för en serie samtal.

  • Tue 27 Aug 2019 21:42
    #7

    Jag tror det viktigaste i sorgeprocessen är att vara ledsen, och om man känner skuld och ilska så bör man försöka hitta tankarna som ger en dem. Förlust  kommer alltid ge  sorg, men det kan förbli obearbetat om du har  skam,skuld och rädsla och ilska inblandat tänker jag, det är  ju dina tankar  som ger dig känslor, så se till att lyssna på ditt inre då och  då?? 

  • Anonym (T)
    Tue 27 Aug 2019 21:53
    #8

    Det går ju upp och ner det här med sorg. Förlorade min pappa väldigt hastigt i vintras och till en början var det ju chock och mycket praktiskt som skulle ordnas som man kunde distansera sig med. Som någon tidigare skrev så börjar man ju sakna honom mer och mer nu när det gått en tid och man inte träffats på länge så att säga. Jag är rädd att glömma hans röst och hur han såg ut. Så jag tror att när chocken lagt sig efter några månader så blir det värre ett tag, för att sedan bli bättre igen. Det finns ju inget riktigt ?sörjt klart? utan det är en process som går upp och ner. Ibland blir man påmind och man blir ledsen. Men med tiden tror och hoppas jag att man kan se tillbaka på minnerna med mer glädje än att bara känna sorg.

  • Tue 27 Aug 2019 21:56
    #9
    memilla68 skrev 2019-08-07 21:18:20 följande:

    Min bror dog hastigt och oväntat i julas och jag känner som du, det blir värre och värre. Saknaden blir större och större. Nu är det längesen jag hörde hans röst och längesen jag träffade honom och det gör såååå ont. Det blir så verkligt att jag ska leva hela livet utan honom, hur ska jag klara det?!?! Det är hemska känslor och tankar och ibland känns det ingen mening att leva längre, att jag inte kommer klara det. Jag har en son så för honom måste jag finnas. Sorg och förlust är förfärligt. Beklagar din förlust.


    Vet du vad som kommer vara värst? Nästa jul. Brace yourself.... och ta hand om de och det som finns kvar.
    If you have a daughter, be her hero. If you have a son, be his role model. If you have a child, be their heroic role model
Svar på tråden Blir sorgen värre med tiden?