Hur ska jag vara mot pappan?

Är i en nästintill likadan situation , är dock endast i vecka 12..hemskt att de tror att man ska ta Hur mycket skit som helst o att de ändå är välkomna tillbaka ...

Ja men precis! Jag har ju ?vant? mig vid tanken att vara ensam nu. Så nu känns det lite konstigt att han vill komma in i bilden igen. Man vet ju aldrig hur länge det håller.. Han kanske ändrar sig och inte vill om en månad igen.

Det verkar som han har svårt att acceptera läget, hela livet kommer ju förändras i stort sätt, något han inte verkar vara riktigt redo för. Det beteendet är dock väldigt omoget, de bästa är nog bara o låta han va tills han accepterar att det faktiskt kommer att hända, men ändå inte acceptera att få skit kastad på dig, för det ska ingen ta bara så. Men tycker ändå du ska ge han en chans när han verkligen visar att han tänker acceptera det och behandla dig på ett moget sätt, men inte för hans eller för din skull utan för barnets skull då barnet är viktigare än er båda.

Jag hade nog sagtnågot i stil med ?vad kul att du vill vara involverad, jag hör av mig när XX är född? och skickat en ultraljudsbild eller två.

Men med sådant hattande så hade jag inte brytt mig om att involvera honom i namnbeslut och liknande.

Hur gamal är han?

Förstår att livet vänds upp och ner för honom och att han har svårt att acceptera läget... men det rättfärdigar inte att han är elak såklart! Tycker du ska shita i honom och höra av dig när bebisen är född som de innan mig föreslagit redan.

Tråkigt att höra att han är obalanserad och opålitlig och dessutom Elak.
Om jag var du skulle jag helt lägga ner faktiskt. Är han intresserad skulle jag låta honom få ta kontakt. Du har gjort ditt , nu är det hans tur. Allt ansvar ligger inte på dig.
Ha inte honom som fokus utan bygg upp ditt liv kring dig och ditt barn.

Det låter som att han har stora svårigheter att vänja sig vid och acceptera tanken på barn med dig. Att han försöker (måhända efter press från sin familj att ha kontakt med barnet ?) men att han inte är redo att acceptera det ännu. Det är kanske inte så konstigt i sig om ni dejtade en kortare tid för att se om ni ville ha ett förhållande med varandra och det slutade med att ni står inför något så livsomvälvande som att vänta barn... Det är tärande och slitsamt även på stabila långvariga förhållanden... Har barn både med en tidigare KK (väldigt oplanerat) och med min nuvarande Fru (planerat) så jag vet vad jag talar om...

Fram tills barnet är fött finns det väl egentligen inte så mycket någon av er kan göra. Möjligen att ta den här tiden att lära känna varandra men det kräver ju att båda är beredda att acceptera tanken på att det blir barn och det verkar han ju inte vara beredd att göra. Jag tror inte på att stänga ute varandra. Det är trots allt bådas barn vare sig han vill kännas vid det eller inte.

Tar han kontakt så säg till honom att du kommer inte stänga ute honom och att han kommer få ha kontakt med barnet om han verkligen vill det och är beredd att finnas i barnets liv för barnets skull (och inte för din skull). Men att ni gör upp det sen och att du just nu behöver få vara ifred och få lugn och ro under graviditeten.

Och givetvis att han slutar vara arg mot dig om det ens ska vara någon idé att försöka bygga någon form av kontakt.

Han är 30 och jag är 25!

Jo jag förstår honom också såklart! Men tycker inte att man kan komma och gå hela tiden som man vill, som sagt vet jag inte hur länge han vill detta igen. Han ändrar kanske igen.

Sen att han ska åka utomlands i 4 månader bevisar ju också lite, att han inte bryr sig så mycket..

Han kan ju ha sitt namn till barnet så kan du ha ditt. Så hade jag löst det. Börjat kalla barnet det som anser barnet heter.

Tråkigt att han är velig! Men lämna det till honom att söka upp dig. Låt han vara. 

 

Däremot fram igenom, när barnet är fött, så behöver du ange en pappa och han ska skriva på faderskapspapper. Vill han inte kan de med tvång göra tester för att på så vis få fram det ändå. 
Sen får du aldrig heller neka honom på något sätt, eller förhindra kontakt, du ska snarare uppmuntra det så mycket du bara kan för annars hamnar du i soppan den dagen han vill ha kontakt men inte får det och tar det vidare. 

Men det är långt fram! Just nu kan du inte göra så mycket mer än att vänta på att han ska höra av sig. Gå inte och sukta efter honom.

Skriv inte på för delad vårdnad! Det kan ni fixa med sen när han visat att han faktiskt kommer finnas där för barnet, och barnet är stort nog för dagis. Annars riskerar du att stå utan föräldradagar innan barnet är ett.

Tack så jätte mycket för alla tips ni gett mig!

Bara väntar på att han ska svälja sin stolthet och skriva som hans mor och vår gemensamma kompis sagt han ska..