Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (Ledse­n)
    Äldre 13 Mar 07:45
    2245 visningar
    69 svar
    -1
    69
    2245

    Han vill inte ha fler barn :'( Går sönder.

    Hur ska man hantera sorgen över att ens partner inte vill ha fler barn? Vår dotter är ett år och jag vill så gärna ha minst ett till barn. Det tog många år och IVF-försök att få henne. Igår pratade vi om syskon. Min man orkar inte försöka igen, dessutom är han äldre än mig och vill inte vara en gammal pappa. Han tycker inte att han orkar... Jag respekterar såklart hans beslut. Men jag har gråtit så mycket inatt. Att aldrig få vara med om en graviditet igen. Att aldrig få uppleva det fantastiska med att få ett nytt liv att lära känna... att inte ens få försöka få ett till barn. Det gör så fruktansvärt ont. Känns nästan som när någon man älskar gått bort! Jag kommer inte kunna övertala honom. Så det törstar att leva med ett barn, eller att skilja mig och försöka få ett syskon på egen hand. Men det andra alternativet skulle innebär att jag splittrar min dotters familj och trygghet, för den själviska önskan att få ett till barn... Det känns inte rätt. Dessutom är jag 36, så jag kan inte vänta och fundera.

    Någon som ar varit i liknande situation? Blir sorgen lättare att hantera? Är rädd att jag ska bli bitter på min man för att han förnekar mig ett till barn (även fast hans vilja är lika viktig som min!).

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Han vill inte ha fler barn :'( Går sönder.
  • Anonym (J)
    Äldre 13 Mar 13:52
    #31
    -2
    Anonym (Pi) skrev 2019-03-13 10:02:25 följande:

    Är det egoistiskt att inte skaffa ett barn man inte vill ha?? Det är väl precis tvärtom! Tänk lite på barnet!

    Min kompis gav med sig. Han pallade inte tjatet från både henne och omgivningen. När andra barnet var ett halvår gammalt lämnade han henne. Han avskydde henne för det hon gjort. Men han förstår ju samtidigt att beslutet ändå var hans, att ge med sig. Men kärleken för henne dog, hon hade ju noll respekt för hans känslor. Han var bara en avelstjur för henne.


    Ja han skulle inte gett med sig. Hon skulle lämnat honom och skaffar barn själv. Viktigare med syskon än föräldrar som bor ihop. Betydligt viktigare.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 13 Mar 14:44
    #32

    Tack för alla svar och allt engagemang! Har läst och uppskattar alla svar men orkar inte svara varje inlägg. För förtydligande så anser jag inte att min man gör något fel. Han kan inte rå för hur han känner lika lite som jag kan... Att skiljas trots att vi (egentligen) är lyckliga tillsammans känns fel och egoistiskt, särskilt eftersom det drabbar vår dotter... Men om jag ska vara så här olycklig kanske jag måste göra det för att försöka få barn på egen hand. Men det blir också orättvist mot det nya barnet som inte får en pappa, medan första barnet har det.. :( Sen är det förstås ingen garanti att det blir ett barn till eftersom jag har haft svårt att bli gravid.

    Fan! Lutar åt att stanna kvar och på något sätt hantera den här jävla sorgen. Är det ens möjligt? :'(

  • Anonym (Ellie­)
    Äldre 13 Mar 15:02
    #33
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-03-13 14:44:58 följande:

    Tack för alla svar och allt engagemang! Har läst och uppskattar alla svar men orkar inte svara varje inlägg. För förtydligande så anser jag inte att min man gör något fel. Han kan inte rå för hur han känner lika lite som jag kan... Att skiljas trots att vi (egentligen) är lyckliga tillsammans känns fel och egoistiskt, särskilt eftersom det drabbar vår dotter... Men om jag ska vara så här olycklig kanske jag måste göra det för att försöka få barn på egen hand. Men det blir också orättvist mot det nya barnet som inte får en pappa, medan första barnet har det.. :( Sen är det förstås ingen garanti att det blir ett barn till eftersom jag har haft svårt att bli gravid.

    Fan! Lutar åt att stanna kvar och på något sätt hantera den här jävla sorgen. Är det ens möjligt? :'(


    Vi verkar ha samma inställning. Hur arg jag än ville vara kunde jag aldrig känna ilska gentemot min man. Han uttryckte hur han kände och som du skriver, att inte vilja ha fler barn är ju inte "fel". Jag var bara så otroligt otroligt ledsen.

    Jag var beredd att stanna med förhoppningen att längtan skulle ge sig när jag inte längre skulle kunna bli gravid mer. Jag kom fram till att jag inte ville bli ensamstående eller bryta upp vår fina familj. Jag hade dock tiden på min sida då mitt andra barn kom det året jag fyllde 37 så jag var lite yngre än du när jag var mitt i min längtan.

    Men ta hjälp om du behöver!
  • Anonym (Pi)
    Äldre 13 Mar 16:55
    #34
    Anonym (J) skrev 2019-03-13 13:52:17 följande:

    Ja han skulle inte gett med sig. Hon skulle lämnat honom och skaffar barn själv. Viktigare med syskon än föräldrar som bor ihop. Betydligt viktigare.


    Jag ser ändå det positiva med att de har samma pappa, och pappan ångrar absolut inte den minsta. Han ser också fördelen. Bättre det än att hon flyger på första bästa karl och barnen får olika pappor. Men han ångrar ändå på ett vis att han gav med sig. Då hade han levt under samma tak som sin son idag.
  • lovely­now
    Äldre 13 Mar 17:21
    #35
    +1

    Suck, vilken dramatik. Ja, det är extremt själviskt. Gråta sig till sömns, fundera på skilsmässa och tala om att han ?förnekar ? dig ett barn till... Det är kanske bara så atthan ör innerligt trött på barntjatet. Han kanske vill resa med sin dotter och ägna sig åt annat än att sätta igång hela proceduren igen. Klok man.

  • lovely­now
    Äldre 13 Mar 17:26
    #36
    +1

    Du säger i en kommentar att du ?lutar åt att stanna kvar?. Du är alltså övertygad om att det är du som har den avgörande rollen om relationen ska överleva? Säger ganska mycket om dig faktiskt.

  • Anonym (Felic­ia)
    Äldre 13 Mar 17:35
    #37

    Ja, det går över. Det kanske alltid kommer kännas lite grann i magen när du tänker på att du bara fick ett barn. Men livet går vidare. Det är en slags sorg i livet att det inte blev som du tänkte dig. Men det går ändå. Du har din lilla familj. Tänk så mycket ni kan ge er enda dotter. Tid, kärlek, pengar, uppmärksamhet.

    Även ofrivilligt barnlösa får ett gott liv. Kan finna glädje i livet och det ljusa i tillvaron. Det finns annat än barn. Hela livet är fyllt av glädje som inte rör barn.

    Då kan även du vara lycklig en dag.

  • Anonym (Livsv­al)
    Äldre 13 Mar 18:40
    #38
    -2
    lovelynow skrev 2019-03-13 17:21:07 följande:

    Suck, vilken dramatik. Ja, det är extremt själviskt. Gråta sig till sömns, fundera på skilsmässa och tala om att han ?förnekar ? dig ett barn till... Det är kanske bara så atthan ör innerligt trött på barntjatet. Han kanske vill resa med sin dotter och ägna sig åt annat än att sätta igång hela proceduren igen. Klok man.


    Du är ju en hemsk och empatilös människa. Ja, för de som har stark barnlängtan är det en livssorg att aldrig kunna få syskon till sitt barn. Att du förlöjligar ts och hennes önskan säger en hel del om dig som människa.

    Och varför skulle mannen vara klok? Du har ingen aning om deras situation i övrigt och vem som är klok här eller inte. Jag undrar som ts dotter kommer att tacka sin far när hon blir vuxen över att hon fick resor och materiella ting istället för en syster eller bror.
  • Anonym (Lämna­)
    Äldre 13 Mar 19:05
    #39

    Valet är ditt. Vad är viktigast? Han eller ett barn till? Är svaret tvåan så föreslår jag att du lämnar honom och hittar en annan

  • Richar­d1986
    Äldre 13 Mar 19:15
    #40
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-03-13 14:44:58 följande:

    Tack för alla svar och allt engagemang! Har läst och uppskattar alla svar men orkar inte svara varje inlägg. För förtydligande så anser jag inte att min man gör något fel. Han kan inte rå för hur han känner lika lite som jag kan... Att skiljas trots att vi (egentligen) är lyckliga tillsammans känns fel och egoistiskt, särskilt eftersom det drabbar vår dotter... Men om jag ska vara så här olycklig kanske jag måste göra det för att försöka få barn på egen hand. Men det blir också orättvist mot det nya barnet som inte får en pappa, medan första barnet har det.. :( Sen är det förstås ingen garanti att det blir ett barn till eftersom jag har haft svårt att bli gravid.

    Fan! Lutar åt att stanna kvar och på något sätt hantera den här jävla sorgen. Är det ens möjligt? :'(


    Att stanna kvar och må dåligt för er dotters skull kanske funkar kortsiktigt men i längden är risken stor att förhållandet kommer krascha och ni börjar bråka mer och mer. Det om något kommer påverka er dotter negativt.

    Kanske kan det vara en idé att gå i terapi för att bena ut vad du vill och därefter ta ett beslut ?

    Att skiljas på denna fråga är givetvis tråkigt men du vore långt ifrån den första och långt ifrån den sista som gör det om du skulle ta det beslutet. Barnfrågan är ju nästan den enda frågan där det inte går att kompromissa bort något och må bra efteråt. Att du är 36 år behöver inte betyda att du är chanslös. Du skriver att du haft svårt att bli gravid. Å andra sidan kanske du träffar en Pappa som också vill ha fler barn och då vet man ju inte hur fort det går ;)
Svara i tråden
Svar på tråden Han vill inte ha fler barn :'( Går sönder.

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies