• Anonym (Ledsen)

    Han vill inte ha fler barn :'( Går sönder.

    Hur ska man hantera sorgen över att ens partner inte vill ha fler barn? Vår dotter är ett år och jag vill så gärna ha minst ett till barn. Det tog många år och IVF-försök att få henne. Igår pratade vi om syskon. Min man orkar inte försöka igen, dessutom är han äldre än mig och vill inte vara en gammal pappa. Han tycker inte att han orkar... Jag respekterar såklart hans beslut. Men jag har gråtit så mycket inatt. Att aldrig få vara med om en graviditet igen. Att aldrig få uppleva det fantastiska med att få ett nytt liv att lära känna... att inte ens få försöka få ett till barn. Det gör så fruktansvärt ont. Känns nästan som när någon man älskar gått bort! Jag kommer inte kunna övertala honom. Så det törstar att leva med ett barn, eller att skilja mig och försöka få ett syskon på egen hand. Men det andra alternativet skulle innebär att jag splittrar min dotters familj och trygghet, för den själviska önskan att få ett till barn... Det känns inte rätt. Dessutom är jag 36, så jag kan inte vänta och fundera.

    Någon som ar varit i liknande situation? Blir sorgen lättare att hantera? Är rädd att jag ska bli bitter på min man för att han förnekar mig ett till barn (även fast hans vilja är lika viktig som min!).

  • Svar på tråden Han vill inte ha fler barn :'( Går sönder.
  • Anonym (Kvinna34)

    Svår situation. Jag har också funderat på att skaffa barn nr 2 på egen hand, men tänker precis som du ts att det blir orättvist och synd om det barnet som inte får ha någon pappa och inga farföräldrar. Det är inte lätt när man längtar så efter fler barn.

  • Anonym (J)
    lovelynow skrev 2019-03-13 17:21:07 följande:

    Suck, vilken dramatik. Ja, det är extremt själviskt. Gråta sig till sömns, fundera på skilsmässa och tala om att han ?förnekar ? dig ett barn till... Det är kanske bara så atthan ör innerligt trött på barntjatet. Han kanske vill resa med sin dotter och ägna sig åt annat än att sätta igång hela proceduren igen. Klok man.


    Stört
  • Anonym (suck)
    Anonym (Pi) skrev 2019-03-13 10:02:25 följande:

    Är det egoistiskt att inte skaffa ett barn man inte vill ha?? Det är väl precis tvärtom! Tänk lite på barnet!

    Min kompis gav med sig. Han pallade inte tjatet från både henne och omgivningen. När andra barnet var ett halvår gammalt lämnade han henne. Han avskydde henne för det hon gjort. Men han förstår ju samtidigt att beslutet ändå var hans, att ge med sig. Men kärleken för henne dog, hon hade ju noll respekt för hans känslor. Han var bara en avelstjur för henne.


    Det skulle inte förvåna mig om det är såna kvinnor som sedan skriver trådar om att pappan inte engagerar sig tillräckligt i sitt barn och såna män som blivit ofrivilliga pappor som i andra trådar lämpar över ansvaret för barnet på nya partnern. Det finns inga vinnare i den situationen.
  • Tom Araya
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-03-13 07:45:54 följande:

    Hur ska man hantera sorgen över att ens partner inte vill ha fler barn? Vår dotter är ett år och jag vill så gärna ha minst ett till barn. Det tog många år och IVF-försök att få henne. Igår pratade vi om syskon. Min man orkar inte försöka igen, dessutom är han äldre än mig och vill inte vara en gammal pappa. Han tycker inte att han orkar... Jag respekterar såklart hans beslut. Men jag har gråtit så mycket inatt. Att aldrig få vara med om en graviditet igen. Att aldrig få uppleva det fantastiska med att få ett nytt liv att lära känna... att inte ens få försöka få ett till barn. Det gör så fruktansvärt ont. Känns nästan som när någon man älskar gått bort! Jag kommer inte kunna övertala honom. Så det törstar att leva med ett barn, eller att skilja mig och försöka få ett syskon på egen hand. Men det andra alternativet skulle innebär att jag splittrar min dotters familj och trygghet, för den själviska önskan att få ett till barn... Det känns inte rätt. Dessutom är jag 36, så jag kan inte vänta och fundera.

    Någon som ar varit i liknande situation? Blir sorgen lättare att hantera? Är rädd att jag ska bli bitter på min man för att han förnekar mig ett till barn (även fast hans vilja är lika viktig som min!).


    Ibland måste man fokusera mer på glädjen av vad man har än att sörja vad man inte har, för ingen kan få allt.
  • Anonym (Mrs)

    Jag hade gjort klart för mannen att JAG tänker få ett till barn och att jag ändå vill fortsätta förhållandet. Sedan hade jag bokat tid för insemination i Danmark och ställt in mig på att bli ensamstående till barn nr 2 med eller utan maken. Kanske väljer han att stanna, förmodligen inte men valet är då helt hans.

  • Anonym (Samma för mig)
    Anonym (Mrs) skrev 2019-03-14 23:00:00 följande:

    Jag hade gjort klart för mannen att JAG tänker få ett till barn och att jag ändå vill fortsätta förhållandet. Sedan hade jag bokat tid för insemination i Danmark och ställt in mig på att bli ensamstående till barn nr 2 med eller utan maken. Kanske väljer han att stanna, förmodligen inte men valet är då helt hans.


    Den tanken har slagit mig både en och två gånger. Men tvekar ändå inför att skaffa barn genom insemination eftersom jag vill ha en pappa till mina barn.
  • Anonym (xyz)
    Anonym (Samma för mig) skrev 2019-03-14 23:02:30 följande:
    Den tanken har slagit mig både en och två gånger. Men tvekar ändå inför att skaffa barn genom insemination eftersom jag vill ha en pappa till mina barn.
    Hur tänker du nu?
    Du "behöver" en graviditet, helst igår, och har åldersnojja, din make vill inte och du kar för brått för att vänta in honom lite. Om du skulle lämna in skilsmässopapper idag så är det först 6 mån betänketid innan den går igenom, sedan ska du hitta en ny man och skapa en relation med honom innan ni skaffar barn.

    Men hur går det då med din åldersnojja? Om du inte kan vänta något år på din man så kan du väl inte vänta på skilsmässa, hitta och bygga ett stark förhållande med en ny, och därefter starta försök till fler barn.

    Eller menar du att du ska skaffa barn med vem som helst bara du vet vem pappan är?
  • Anonym (Ofrivilligt barnlös)
    Anonym (Mrs) skrev 2019-03-14 23:00:00 följande:

    Jag hade gjort klart för mannen att JAG tänker få ett till barn och att jag ändå vill fortsätta förhållandet. Sedan hade jag bokat tid för insemination i Danmark och ställt in mig på att bli ensamstående till barn nr 2 med eller utan maken. Kanske väljer han att stanna, förmodligen inte men valet är då helt hans.


    Nej det är inte hans val. Det är utpressning. Ta ditt ansvar och lämna mannen själv. Ynkrygg.
  • Anonym (Mrs)
    Anonym (Ofrivilligt barnlös) skrev 2019-03-15 02:17:54 följande:

    Nej det är inte hans val. Det är utpressning. Ta ditt ansvar och lämna mannen själv. Ynkrygg.


    Jag har svårt att se att det skulle vara utpressning. I så fall är det utpressning åt andra hållet också. Det är helt enkelt, men komplicerat nog, två oförenliga viljor. Starka viljor! Ungefär som att båda står inför valet att kapa höger eller vänster ben. Eller båda benen.

    I alternativet insemination följer jag min vilja och starka känsla. Mannen måste följa sin. Jag tvingar inte mannen att bli far igen. Jag tvingar honom inte att stanna men inte heller att lämna.

    Visst är det kanske skevt på så sätt att om situationen hade varit den omvända, att mannen vill ha fler barn men inte kvinnan, så har inte mannen insemination som alternativ. Han har å andra sidan mycket längre tid på sig att försöka hitta någon ny att skaffa barn med.
  • Anonym (J)

    Vad är det för jävla idioter som gör tummen ner till ts inlägg och till de inlägg som förstår henne? Är ni så jävla dumma i huvudet att ni inte förstår hur stark barnlängtan kan vara?

Svar på tråden Han vill inte ha fler barn :'( Går sönder.