Genomgår försts IVF, dåliga besked, hopplöshet och längtan!
Åh. Än är det inte kört!
Jag har inte genomgått IVF men jag har genomgått insemination med donerande spermier pga avsaknad av spermier (min man har inga spermier öht). Jag förstår att det är tufft men det är inte kört. Jag tvekade på om vi någonsin skulle få barn, även genom donation då allt kändes så mörkt. Jag hamnade i en svår depression efter vi fick beskedet att vi aldrig skulle få biologiska barn ihop. Nu, snart två år senare är jag gravid med vårt efterlängtade donatorbarn. Livet blev inte som planerat men jag hade aldrig bytt ut resan mot något i världen. Den har gjort mig så ödmjuk och tacksam inför livet.
Jag vill verkligen med detta inlägg skänka hopp från en som var nere i botten. Det finns en väg till ert barn också. Ang symtom kan sådant variera jättemycket. Vid vårt första försök hade jag alla möjliga symtom sen den gången jag blev gravid hade jag mensvärk och ömma bröst (precis som innan mens).
Stor kram till dig. Det kommer lösa sig, jag lovar! :)