Genomgår försts IVF, dåliga besked, hopplöshet och längtan!

Berättar lite om hur det var för oss:

Plock 1: ut 8, 6 befruktade. Inget höll att återföras eller frysas.

Plock 2: ut 11, 8 av dem var mogna, 6 befruktade. Ett enda höll för att återföras.

Nu ligger han framför mig i sängen, 13 dagar gammal, mitt lilla guldägg.

Åh. Än är det inte kört!

Jag har inte genomgått IVF men jag har genomgått insemination med donerande spermier pga avsaknad av spermier (min man har inga spermier öht). Jag förstår att det är tufft men det är inte kört. Jag tvekade på om vi någonsin skulle få barn, även genom donation då allt kändes så mörkt. Jag hamnade i en svår depression efter vi fick beskedet att vi aldrig skulle få biologiska barn ihop. Nu, snart två år senare är jag gravid med vårt efterlängtade donatorbarn. Livet blev inte som planerat men jag hade aldrig bytt ut resan mot något i världen. Den har gjort mig så ödmjuk och tacksam inför livet.

Jag vill verkligen med detta inlägg skänka hopp från en som var nere i botten. Det finns en väg till ert barn också. Ang symtom kan sådant variera jättemycket. Vid vårt första försök hade jag alla möjliga symtom sen den gången jag blev gravid hade jag mensvärk och ömma bröst (precis som innan mens).

Stor kram till dig. Det kommer lösa sig, jag lovar! :)

Det är många som jag följde som fick samma besked som ni men hade guldläget ändå. När har ni testdag? Hur gamla är ni? Har ni fått någon förklaring till den manliga orsaken?

Vill också sprida lite hopp.

17 ägg första plocket, hälften befruktade med icsi. Insättning dag 5 som inte tog sig och inget till frysen.

20 ägg andra gången och runt hälften befruktade. Nu satte de in dag två för att det just är bättre i livmodern och inget klarade sig första gången. Inget till frysen den gången heller...men...

Nu ligger han i min famn och även om det var hemskt att kämpa och ännu värre att misslyckas så finns det hopp. Och att vi misslyckades första gången och inget klarade sig betyder bara att det var just vår kille vi har här nu. Och jag hade gått igenom allt igen om det bara betytt att jag fått just honom.

Lycka till och kämpa på!

Här är ännu en som vill ge dig lite styrka och framtidshopp. För jag vet precis hur det känns, och hur allt kan vara svart och hopplöst. Men försök att se detta som en process, en resa, istället för att fokusera allt för mycket på varje enskilt försök.

Så många gånger som jag gråtit tills tårarna tagit slut och varit helt förstörd över rädslan att vi aldrig skulle få barn. Nu har vi två underbara flickor och all den smärta vi genomlevt är som bortblåst. Försök att fokusera på målet, de flesta når faktiskt dit med hjälp. För oss krävdes det totalt 4 IVF/ICSI (också manlig faktor) och 8 embryoåterföringar för att få våra älskade barn. Första barnet var värst med totalt 3 IVF/ICSI och 5 återföringar innan vi blev gravida. Bara vid 2 av 4 IVF/ICSI har vi fått embryon till frysen, och lillasyster blev till på en behandling där hon var det enda embryot men man behöver ibland bara ett guldägg! Lycka till!

Jag fick samma behandling bägge gånger.

Men vad hette sakerna? Först nässpray (körde långa), sedan puregon (De borde bytt ut den tycker jag när alla ägg fragmenterade), sedan älspruta och lutinus. Jag tog Lutinus till v 10-12 nånting. Skulle bara ta till testdag men amerikanska studier har visat det kan minska risken för mf, så jag hämtade ut alla mina (hade utskrivet för 3 cykler) och trappade ner för att få dem räcka längre.

Jag och sambon hade börjar ställa in oss på att aldrig bli föräldrar, men bestämde ändå att testa ett IVF-försök.

Vi grät och firade i chock över att hela 6 ägg blivit befruktade och väntar nu på (eventuell) instängning på lördag. Den är tråden gjorde mig otroligt deppig och orolig. Har ni som haft många befruktade ägg, där ändå inget gått att göra in på dag 5, fått någon förklaring till varför? Jag trodde vi var rätt säkra med hela 6 chanser.

Tack för ditt svar. Jag ska försöka att inte stressa upp mig inför dåliga besked på lördagmorgon, men ska försöka sänka mina förhoppningar i alla fall. Allt är så nytt, jag tänkte att de var omöjligt att alla 6 skulle hinna dö innan lördag.

Jag var väldigt nervös igår, tänkte att inget embryo skulle ha överlevt. Jag blev lättad när läkaren kom in med en lapp där jag hann skymta siffrorna 6 och 1, och hann tänka ?Puh, ett av de befruktade 6 överlevde till dag 5 i alla fall?. Men istället sa läkaren att vi skulle få insatt ett väldigt fint embryo och att ett lika fint låg i frysen. Imorgon får jag veta hur de gick för de andra 4.

Jag ska testa på dag 18. Ska försöka håll mig fram tills dess och försöka hålla alla negativa oros tankar borta. Det blir den 29:e i alla fall, så tre dagar efter dig. Hoppas att det går bra för oss båda :). Jag började gråta när läkaren sa ?Vi har kanske hela er framtida familj i kliniken idag? och ?Då håller vi tummarna för att det blir tillökning redan i slutet av året?. Det är så surrealistiska att höra något sånt, men det kan ju slå in.