Mormor lägger sig i allt

Min mamma lägger sig i precis allt, det har børjat gått så långt att jag faktist funderar på att bryta kontakten. Hon klagar på allt jag och min man gör och kommer ofta med kommentarer som"Du borde inte ha barn", "Du är inte rädd om honom". Vår äldsta son är 2,5 år och hade kolik som bebis(kunde skrika in timmar vad vi än gjorde), då sa hon att vi bara lät han ligga och skrika.  Det gjorde vi såklart inte, vi försökte med allt vi kunde komma på för att hjälpa han. Hon gick barnskötarprogrammet på 80-talet och anser sig vara expert på barn, spesiellt mina. Hon var på besök nu i helgen och vår son var väldigt övertrött, efter 2,5h sov han äntligen. Jag sa att det är ju lite jobbigt när han blir så övertrött, då svarade hon att det var inte han som var jobbig utan jag som var för gammal och inte borde ha barn. Alla föräldrar tycker väll att det är jobbigt med övertrötta barn ibland, men hon blev så ledsen och grät över det jag sa. Sen sa hon att varje gång hon kommer på besök bestämmer hon sig för att aldrig göra det igen och att hon är beredd att ge upp sina barnbarn för att jag är så otrevlig och elak. Hon klagar på allt från barnens kläder till vagnen(som hon tycker är helt värdelös). Min man vill inte att hon ska bo hos oss längre under besöken så hon bor på hotel. Hon har alltid lagt sig i mitt liv och försöker styra precis allt. Jag är helt tom på energi efter bara en timme i hennes närvaro, hon är så negativ, tjatig och kritiserande. Hon har en väldigt dålig relation till min mormor och snakkar mycket skit om henne till mig, det gör hon om andra i vår familg och även om min pappa. När jag pratar med min sambo så lägger hon sig i och avbryter samtalet.  Hon är kort i tonen och otrevlig och om vi inte tycker lika så är jag "dum i huvudet". Jag är såklart inte oskyldig i att vi bråkar och blir sur och kort i tonen tillbaka men problemet är att det inte går att prata med henne. Hon ska alltid ha sista ordet, hon har alltid rätt och vet bäst. Jag vill inte att mina barn ska behöva höra oss bråka och att hon ska ska säga nervärderande saker om mig inför dom. Jag kan inte berätta något för henne om vad som händer i våra liv, hon hittar alltid något fel. Hon kan fråga om bebisen har sovit på natten så svarar jag kanske att jag varit uppe 3 gånger, då får jag svar att "det borde du ha tänk på innan du skaffade barn", precos som jag skulle sagt att jag ångrade på det.
Jag måste alltid tänka över vad jag säger, kan inte berätta att jag var ute och promenerade med babyen i bärsele då hon blir hysterisk över att jag kunde ha ramlat. Vi pratar varannan vecka i telefonen, men jag funderar faktist på att ta en längre paus. Jag mår dåligt efter att ha pratat med henne och blir väldigt stressad inför besök. Jag blir också väldigt ledsen över kommentarerna om att jag inte borde ha barn och att jag inte är rädda om dom.