• Äldre 15 Mar 06:44
    1902 visningar
    77 svar
    +1
    77
    1902

    Varför har ni inte Facebook?

    Tagit bort min Facebook, känner att jag vill ta paus. Ni som inte har Facebook, varför? Ge mig skäl att inte ha det!

  • Svar på tråden Varför har ni inte Facebook?
  • Anonym (vet att det inte heter hittep­å)
    Äldre 16 Mar 11:32
    #41
    +2

    För att jag har ett liv istället. Är hellre social i verkligheten än har hundra hittepå vänner på FB:

  • Anonym (LIRL)
    Äldre 16 Mar 14:04
    #42
    +3

    Jag har aldrig haft FB eller Instagram. Jag lever mitt liv i den verkliga världen. Behöver jag veta/lära mig något så googlar jag.

    Mig veterligen så missar jag inget viktigt bara för att jag inte har FB. Mina vänner har mitt mobilnr och mejladress så de kan alltid kontakta mig om de vill.

    Det går alldeles utmärkt att leva ett liv utan FB.

  • Anonym (Näää)
    Äldre 16 Mar 14:04
    #43
    +3
    Anonym (vet att det inte heter hittepå) skrev 2019-03-16 11:32:11 följande:

    För att jag har ett liv istället. Är hellre social i verkligheten än har hundra hittepå vänner på FB:


    Ja, jag fick en konstig känsla redan vid när massa icke-vänner men bekanta  människor från skoltiden ville bli vänner och sedan grattade på födelsedagen,

    Alltså, f-n vad bissart  - och som du säger "låtsasbekräftelser" från männsiskor som egentligen skiter i vad du gör.

    Jag vill hellre skippa allt det och få en enda härlig kram och blombukett från min kille. Det är på riktigt och värderas så mycket högre i min värld.
  • Anonym (vet att det inte heter hittep­å)
    Äldre 16 Mar 14:21
    #44
    +2
    Anonym (Näää) skrev 2019-03-16 14:04:20 följande:
    Ja, jag fick en konstig känsla redan vid när massa icke-vänner men bekanta  människor från skoltiden ville bli vänner och sedan grattade på födelsedagen,

    Alltså, f-n vad bissart  - och som du säger "låtsasbekräftelser" från männsiskor som egentligen skiter i vad du gör.

    Jag vill hellre skippa allt det och få en enda härlig kram och blombukett från min kille. Det är på riktigt och värderas så mycket högre i min värld.

    Jag håller med. För att inte tala om hur mycket tid av sitt dyrbara liv folk lägger ner på att hålla sig uppdaterade om andras liv. 


    Jag blev väldigt anti när jag pluggade på universitetet och de flesta satt och kollade in FB istället för att socialisera under fika och lunch. 


    Min syster är beroende av FB och när hon hälsar på sitter hon ständigt och kollar upp vad folk gör, så jag sade att hon lika gärna kan sluta komma på besök.  


    Precis som du fick jag också en massa vänförfrågningar från folk jag knappt kände från skoltiden. Samt en del från helt okända människor. 


     

  • Anonym (vet att det inte heter hittep­å)
    Äldre 16 Mar 14:23
    #45
    Anonym (LIRL) skrev 2019-03-16 14:04:10 följande:

    Jag har aldrig haft FB eller Instagram. Jag lever mitt liv i den verkliga världen. Behöver jag veta/lära mig något så googlar jag.

    Mig veterligen så missar jag inget viktigt bara för att jag inte har FB. Mina vänner har mitt mobilnr och mejladress så de kan alltid kontakta mig om de vill.

    Det går alldeles utmärkt att leva ett liv utan FB.


    Ja, det gick ju bra innan FB fanns också Skrattande
  • Anonym (Fd missbr­ukare)
    Äldre 16 Mar 15:07
    #46

    Vill inte ha FB eftersom jag inte har några vänner, familj eller arbetskamrater etc.

  • Anonym (Lj)
    Äldre 16 Mar 16:37
    #47
    +1
    Mella-Bella skrev 2019-03-16 10:30:45 följande:

    Känner inget behov av det och jag är inte intresserad.
    Plus att jag inte vill bli uppsökt och kontaktad och känna mig tvungen att svara på en massa som jag inte har tid och energi till.


    Exakt detta, gäller mig med!
  • Äldre 17 Mar 02:25
    #48
    +2

    Har läst 1984.

  • Äldre 17 Mar 08:10
    #49

    Tog bort min facebook för ett halvår sedan ca. Det blev ett psykiskt beroende och jag märkte att jag blev ledsen varje gång jag förlorade en "vän" (som kanske aldrig varit någon vän) och att jag blev deppad när jag inte fick så många likes på mina inlägg, samtidigt som jag såg att andra fick massor. I slutet förlorade jag någon "vän" för varje status jag la ut, oavsett hur harmlös den var. Verkar som om folk i gemen har blivit så känsliga sedan facebook kom. Som att man måste väga sina ord på guldvåg när man skriver inlägg och kommentarer. Alltid är det någon man trampar på tårna. Stod inte ut med att vara så "bunden" till vad som händer på facebook, det gjorde mig bara ledsen och deppad, så jag gick ur och idag mår jag mycket bättre.

  • Anonym (Inte intres­serad)
    Äldre 17 Mar 21:57
    #50
    +1
    Anonym (Näää) skrev 2019-03-16 14:04:20 följande:

    Ja, jag fick en konstig känsla redan vid när massa icke-vänner men bekanta  människor från skoltiden ville bli vänner och sedan grattade på födelsedagen,

    Alltså, f-n vad bissart  - och som du säger "låtsasbekräftelser" från männsiskor som egentligen skiter i vad du gör.

    Jag vill hellre skippa allt det och få en enda härlig kram och blombukett från min kille. Det är på riktigt och värderas så mycket högre i min värld.


    Ja, såhär har det varit för mig;

    Några vänner hade redan avslutat Facebook vilket inspirerade mig. Jag tyckte Facebook var kul 2008 när jag mest hade mina dåvarande kurskamrater som vänner men sen skaffade mina föräldrar och fastrar Facebook och tillslut var jag ?vän? med fd lärare, väldigt avlägsna bekanta, folk jag träffat på en kurs en gång för 7 år sen osv.

    Jag avföljde alla eftersom jag inte är intresserad av att se en massa brus från 409 personer varje dag från deras vardag.

    Kvar i mitt flöde var då politiska sidor jag följde.

    Jag hade slutat skriva statusar eftersom jag hade för många facebookvänner och min pappa kommenterade varenda jävla bild eller kommentar jag skrev.

    Jag var absolut inte avundsjuk på lyckliga människor eller missunnsam mot semesterbilder dock, det var typ det enda jag gillade.

    Däremot är det en time consumer. Folk som har Facebook scrollar igenom flödet varje dag. Det klipper av uppmärksamheten från livet här och nu och fyller hjärnan med en massa nonsens.

    Jag håller också med om att det är absurt med grattishälsningar från random personer som inte ens skulle hälsa på en om dom såg en på besök i stan där dom bor.

    Tex skrev min bonusmammas brors fd flickvän (ni ser!) ett jättevanligt grattis till mig, på min wall, på min födelsedag innan jag gick ur Facebook. Det var så fint skrivet tyckte jag för hon skrev att hon tänkte på mig och önskade mig en fantastisk dag och jag blev genuint glad och skickade ett julkort till henne samma år. Alltså på posten. Då blev hon helt chockad och skrev ett Mail på facebook att det var en sån överraskning att jag kom ihåg henne efter alla år och att hon blev så förvånad osv. Då tänkte jag på hur lite det betyder att skriva en kommentar på facebook.

    Många som kommenterat mina bilder, grattat mig för nytt jobb osv skiter fullständigt i mig. Om jag som sagt skulle ha ringt dom och sagt att du, jag skulle tycka det var kul att ta tåget och hälsa på dig i Växjö/Stockholm/Berlin/London så hade dom trott att jag var askonstig för då gör man helt plötsligt inte så med någon man gick på samma universitet som för 10 år sen men inte ens umgicks med eller kände då.

    Men man ska se varandras bilder på våra barn, privata semestrar, veta hur ens föräldrar skriver att man är deras lilla prinsessa ;p osv och skriva hjärtliga gratulationer på födelsedagen till osv.

    Jag raderade mitt konto och har inte ångrat mig. Har kvar mina vänner ändå. Det känns dessutom kul att ha en massa nyheter att prata om nu med dom som bor i andra städer/länder. Dom/jag har inte redan sett allt på Facebook.

    Ps, konstiga typer som svarar i tråden och måste hacka på dom som inte har Facebook, det får ju inte direkt Fb att se bra ut ;)
Svar på tråden Varför har ni inte Facebook?