• Anonym (Ts)
    Äldre 15 Mar 09:17
    792 visningar
    57 svar
    57
    792

    Är så trött!! Syskonbråk o annat!

    Alltså jag behöver skriva av mig och gör kanske inte det under den bästa stund heller. När jag är så fruktansvärt trött! Sjuk och allmänt trött på småbarnslivet just nu!

    Har en 3,5 åring o en 15 mån. VARJE dag måste man upprepade gånger sära på dom. 3,5 åringen är på lillebror hela tiden. Inte med slag eller så. Utan ska ta leksaker och liksom ?klappa? dom i huvudet på lillebror. Ska ta allt från lillebror. Kommer lillebror nära så skriker han. Lillebror försöker se vad storebror gör. Nyfiken. Storebror skriker och i bästa fall säger till oss att ta bort lillebror.

    Storebror kan inte sysselsätta sig själv en sekund. Om inte vi är nära så håller han bara på med rastlöst nonsense. Tar leksaker o placerar överallt, hänger de på olika ställen, ?klappar? lillebror i huvudet med dom, tar saker från lillebror osv.

    Konstant gnäll här i huset senaste veckorna månaderna.

    Jag går på knäna med dom. Känns som jag ständigt upprepar mig. Gör inte så, låt honom ha den leksaken, låt honom stå bredvid och titta osv osv.

    Försöker givetvis också ge storebror sin tid. Så att inte lillebror behöver vara överallt där storebror är. Och rasera saker om han nu byggt lego eller liknande. Men det är ändå dagliga kamper.

    Och jag tror att mkt bottnar i att storebror inte kan leka själv. Han är begåvad. Men leka. Näpp. Han kan lägga pussel, spela spel etc men oftast är det saker som vi MÅSTE vara med på. Så han kan visa vad han gör osv. Står han i sitt kök o leker så måste vi sitta bredvid. Annars leker han inte. Står han o leker o lillebror kommer så kan det lätt bli härdsmälta på en sekund för att lillebror pillat på något som han lekt med.

    Likadant på förskolan. Fast inte lika mkt som här hemma. Kan dela med sig mer där. Men fortf svårt med leken där.

    Är så innerligt trött på eviga tjatet. Gnället. Bråken. Att han inte kan sysselsätta sig själv. Gillar inte att gå ut heller. Vi går så klart ändå ut en stund. Men även där ska jag vara klistrad på honom. Eller snarare tvärtom.

    Jag ser ju att andra 3 åringar är mer självständiga än han är. Det är så otroligt krävande.

    Han har så fantastiska egenskaper. Pratar mkt. Vetgirig och vill kramas och gosa men just situationen med lillebror och leken tär på en. Aldrig går det att ha en lugn minut. O när hela familjen då är sjuk i influensa men barnen ändå har energi för 48 pers så tryter tålamodet. Så tråkig stämning hela tiden!

    Till den grad att storebror varvar ?jag älskar dig mamma? med ?nu är jag arg på dig mamma?.

    Blir så ledsen och nedslagen. Känner mig så misslyckad.

  • Svar på tråden Är så trött!! Syskonbråk o annat!
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 10:03
    #2
    Anonym (mamman) skrev 2019-03-15 09:31:53 följande:

    Det låter ju faktiskt helt normalt, det du berättar. Syskon gnabbas. Så kommer det ju alltid att vara.

    En treåring kan knappt leka själv, det går inte att vara självständig vid tre års ålder. Det är bara tiden som kan hjälpa till, om några år leker de bättre både ihop och isär. 


    Men kan verkligen inte en 3 åring leka själv? Jag ser det på vänners barn när vi ses ihop. Sonen sitter klistrad på mig och vill ha mig med i allt eller bara inte leka helt enkelt. Alla andras barn springer runt i parken eller börjar leka med leksakerna. Förstår att de inte kan leka långa stunder men iaf 5 min i stöten eller?? :-/
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 14:39
    #7

    Tack för era svar. Jag hör (ser) vad ni säger (skriver).

    Just nu är jag så otroligt trött bara.

    Idag har han åmmat sig vid mina ben HELA DAGEN. o har han inte gjort det så har han smällt med leksaker överallt.

    Jag har försökt sysselsätta honom lite. Funkat i 3,5 min. Resten är hoppande i soffor. Sparka okontrollerat med benen. När vi ska äta DÅ ska han komma på att han vill bygga lego o tar med alla legon till bordet. Har inte ens tagit striden där. Bygg lego då.

    När vi ätit klart då är det samma visa igen. Lego inte intressant. Då ska man springa efter lillebror. Ta hans grejer. Gå så tätt inpå honom att lillebror tappar balans.

    Hemma 5e dagen nu. Sjuka. Rastlöshet.

    Cosiunus. Jättebra tips. Tack! Vi försöker göra mkt av det du skriver. Framförallt när vi är ute. Men han verkligen hatar att vara ute. Speciellt i detta väder. Han vägrar gå runt. Vill då sitta i vagnen eller ståbrädan. Går korta sträckor.

    Legomum: han får JÄTTEgärna visa mig allt han gör. Han får jättegärna involvera mig i leken också. Och acceptera om jag inte kan just då. Men hans lek består i att vi ska sysselsätta honom. Dra i trådarna så att säga. Han har svårt att leka överlag. Han har alltid varit ett mer lärande barn. Kan alfabetet. Basic matte. Färger former etc sen han var innan 2 år osv. Sånt älskar han. Men kräver involvering av vuxen så klart. O det ger vi honom. Men det är enbart då han är helt nöjd o vi kan inte sitta med honom från 6 på morgonen till 19 tiden på kvällen med bokstäver osv. Inte ens iPad finner han intressant nog att sitta med en 20-30 min. Vi vill inte att han sitter med den ensam men får fråga oss om han vill titta på barnkanalen eller Bolibompa eller liknande. Men även då ska han helst ha en av oss precis bredvid honom. Eller påkalla vår uppmärksamhet varannan minut. Jag överdriver inte. T ex jag står lagar mat o han får kolla Alfons under tiden vid köksbordet ?Mamma titta här. Mamma titta va Alfons gör. Mamma titta tiiiitta mamma!?

    Ibland hjälper han till med maten. Det går bra. Det gillar han. Men inte alltid han vill det heller.

    Känns som han mest strövar omkring.

    Det är bättre på fsk men de ser detta där med.

    Min mamma tycker att det är helt normalt. Jag tänker att han nog är lite mer krävande än andra jämnåriga. Eller så är jag bara ofantligt trött.

    Understryker att han är världens finaste pojke! Men just dessa saker med leken o allt kivande med lillebror. Det tär.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 15:28
    #10
    Anonym (Anna) skrev 2019-03-15 15:14:51 följande:

    Kan du få avlastning, så du kan vila dig/spendera tid med bara ett barn i taget?

    Är din man/sambo förstående och låter dig vila på kvällar/helger?


    Så mkt det går är han. Men storebror är i en extremt mammig fas också så skulle jag gå iväg med lillebror eller själv för den delen så skriker han merparten av den tiden. Och utöver maken har vi ingen avlastning alls. Bor i en stad där vi inte ha någon i princip. De vi har är inte intresserade av att någon gång passa barnen eller så. Har (trots blodsband) inte så nära kontakt med dom.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 15:28
    #11
    Anonym (etta) skrev 2019-03-15 15:21:17 följande:

    Ge honom en Ipad


    Ha! Inte ens den intresserar.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 16:22
    #18
    Anonym (sessan) skrev 2019-03-15 16:12:53 följande:

    Det är inte så att förskolan misstänker en diagnos?

    Prata med pedagogerna på förskolan, be att en specialpedagog kommer till förskolan och observerar ditt barn. Så här kan ni ju inte ha det. Var finns pappan? Får du hjälp av din man/sambo?


    Besvarat det ang maken innan. Han finns o stöttar. Lika jobbigt för honom.

    Diagnos. Nja. Lite Aspbergers drag möjligtvis. Spec ped har och är inkopplad.

    Förskolan upplever ju inte denna rastlöshet på samma sätt. Han är sysselsatt där och kan välja vad han vill göra osv. Leker mer där men inte jättelekande där heller. Men ändå mer än hemma. Men han är mer av en play doh, pyssel pojke på förskolan. Bygga med duplo magneter osv. Läsa böcker etc. älskar vara i motorikrummet o springa runt och få röra på sig med de andra barnen. Är intresserad av barnen och tar kontakt men just leken är svår för honom.

    Men de har flaggat på fsk att han har svårt med leken och det sociala samspelet till viss del. Därför som jag skrivit också att det är mer eller mindre samma på fsk.

    Personligen så tror jag nog att han har lite AST drag men tror inte att han skulle fylla diagnoskriterier för en fullständig diagnos faktiskt.

    Och detta jag beskriver i TS är ofta. Men så klart inte hela tiden. Nu är det mkt sjukdomar. Mkt hemma. Mindre stimulans med barn/andra än oss här hemma. Då blir det värre. Och så trots på det som gör det hela extra spännande. :-/
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 16:26
    #19
    Anonym (Sant) skrev 2019-03-15 16:17:14 följande:

    Sammanfattar allt ts behöver förstå.


    Tack. Fast han kan ju inte leka?? Han kan inte sitta och bygga duplo själv? Han kan inte rolleka ensam? Han kan inte göra dessa saker ens om man är med. Rollek då. Bygga duplo/magneter kan han göra korta stunder själv men oftast inte. Utan vi ska vara med. Hela tiden. Nu tog han ner ett spel. Det där spelet med fiskarna som går runt. Han ville spela. Slutar med att han sitter och gör allt annat med spelet än att spela.

    Frigjord tid till att dricka kaffe? Älskar såna kommentarer och bemödade mig därför inte kommentera just den kommentaren.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 16:29
    #21
    Anonym (Sant) skrev 2019-03-15 16:18:53 följande:

    Men herregud! Kan inte alla obegåvade föräldrar som inte begriper barnpsykologi få en diagnos?


    Fast det finns nog en liten misstanke där. Iaf om drag. Aspbergers drag eventuellt. Svårt att veta. Han är social, kommunicerar bra och väl, begåvad och vet hue han ska bete sig utanför hemmet osv. Men svårt med lek och socialt samspel med jämnåriga. Inte alltid dock. Nyfiken på dom o vill vara med dom. Men leka med dom nja. Bredvid i så fall o på sitt sätt. Spela spel tillsammans ja. Men ge o ta och konstruera tillsammans nja. Leka rollekar. Nja. Börjat kommer lite mer nu men faller sig inte naturligt skulle jag säga.

    Men ja, jag hakar inte upp mig på diagnoser själv. Allt är inte en diagnos.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 16:33
    #23
    Anonym (sessan) skrev 2019-03-15 16:29:28 följande:

    Bra att specialpedagog redan är inkopplad. Vi har en son som har autism nivå 1 samt drag av adhd. Just svårigheter med det sociala samspelet kan vara tecken på autism. Bra att ni är medvetna om ert barns svårigheter. Fortsätt ha en bra kontakt med förskolan. Be om ett uppföljningsmöte. Du kan också alltid ringa till BUP för råd och stöd.


    Tack. Vi har möten bokade. Bvc psykolog har varit inkopplad. Tyckte inte hon hörde något alarmerande. Med tanke på sonens historik också. För tidigt född 2 mån. Intensivvård en månad osv.

    Men vi håller koll. Han har svårt med dessa saker. Sen om det uppfyller diagnos återstår ju att se.

    Vad innebär nivå 1? Och när fick ni diagnosen om man får fråga?
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 20:15
    #26
    Pope Joan II skrev 2019-03-15 16:37:24 följande:

    Rollekar och speciellt som ensamlek är att ha för högt ställda förväntningar på en 3-åring, tycker jag. Fantasilekar som att en spade är ett flygplan som de vill visa sin mamma eller pappa, visst - men att rolleka på det sätt du tycks mena och under längre stunder kommer senare. 

    Jag menade inte specifikt dig och inte specifikt kaffe, men det är frustrerande för den förälder som tror, hoppas eller behöver ensamhet i några större kvantiteter att ha små barn och att ha dem tätt. Om du inte hoppas på så mycket annat än hur det just nu är och är följsam i det så slipper du väldigt mycket av den frustrationen och besvikelsen. 

    Jag tycker för övrigt att hans beteende låter helt normalt för åldern. Det kan givetvis ändå visa sig senare att han är funktionsnedsatt på något sätt, det kan ju inte jag veta men på beskrivningen av honom i tråden tycker jag att han låter som väldigt många 3-åringar är. 


    På det sättet som du beskriver rollek kan han göra. Lite då och då. Men tycker att om rolleken kommer senare, dvs den med jämnåriga leka mamma pappa barn, leka ambulans eller vad det nu kan vara, varför flaggar de på förskolan? Det är den sak de hela tiden nämner för oss att han inte riktigt greppar. Allt annat utvecklas han fint i. Men hans lek är enformigt, och bygger mkt på vuxennärvaro och kunskapsinhämtning. Förstå mig rätt, jag är så stolt över honom och hoppas verkligen att han fortsätter ha den vetgirighet och nyfikenhet han har idag. Alla dagar i veckan framför att leka med bilar och dockor (om jag måste välja). Men samtidigt så är ju leken oerhört viktig för barn. Och att så småningom få igång leken med jämnåriga.

    Jag har faktiskt inget emot att ha varken honom eller lillebror nära. Det är de dagliga konflikterna med lillebror som framförallt tär. Och då gör sig de andra sakerna påmint också. Att han inte kan sysselsätta sig själv då t ex 10-15 min i sitt rum där han får vara ifred från lillebror och pyssla med sitt. Nej då ska mamma också vara med. Men det går ju inte alltid. Kvittar vad någon säger. Det går ju inte att ha sina barn klistrade vid sig 24/7. Lillebror kan sysselsätta sig bättre själv då. Sätter man ett pussel eller någon aktivitetsleksak framför honom så vet man att man iaf hinner slänga in disken i maskinen innan han är tillbaka.

    Men absolut. Alla barn är olika. Storebror har alltid varit nära mig sen bebis. Hör nog ihop med hans start i livet. För tidigt född med två månader. Intensivvårdad en månad och inneliggande totalt 2 månader. Massa uppföljningar etc. Jag har hållit honom extremt nära hela tiden.

    Dagar som dessa när hela familjen är sjuka och jag känner att jag går på knäna av allt skrik och gnäll och gnabb mellan bröderna så känns allt bara tyngre och jobbigare än vad det är om några dagar.

    Vad gäller funktionsnedsättning så ja, det återstår väl att se. Jag känner inte att han skulle uppfylla kriterier fullt ut för t ex autism. Men drag av AST möjligtvis.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 15 Mar 20:21
    #27
    Anonym (sessan) skrev 2019-03-15 17:05:40 följande:

    Absolut, självklart får du fråga. Nivå 1 är lindrigt. Vår son kan t ex vara med på släktkalas osv. Vi kan åka på semester ihop hela familjen. En del barn med npf-diagnoser måste nästan övervakas hela tiden. Googla autism så finns mycket information att hitta. Sonen var över 10 år när han fick sin diagnos. Så när han gick på förskola märktes inget.

    Det började i skolan sen. Idag vet jag att läs- och skrivsvårigheter är typiskt för adhd.

    En npf-diagnos är ingen sjukdom utan ett sätt att vara.

    Lycka till med er son och sök hjälp! Det finns grupper på Facebook som man kan gå med i också. Ibland är det skönt att läsa om andra i samma situation. Man är inte ensam.

    Kram kram


    Tack för svar!

    Ja, såna saker kan vi göra med vår son också. Aldrig varit några problem förutom att han i helt okända miljöer tytt sig till oss föräldrar innan han känt sig trygg. Men helt normalt tänker jag.

    Aldrig varit problem att gå med honom i affärer eller få honom att förstå att vi inte kan köpa det eller det nu, eller går hit eller dit nu. Tycker att han är följsam. Beter sig oftast väl när vi är ute, går att ta honom på teater och liknande.

    Det är framförallt leken och sociala samspelet med jämnåriga som ställer till der ibland. Och att han är en riktig busunge, men det tillhör väl åldern om något.

    Tack för tipsen och peppen. Vi håller koll på honom. Ska ta kontakt med bvc psykologen igen och återkoppla mitt senaste samtal med förskolan. Och även be om en tid till psykologen igen. Om inte för annat för att få lite tips på hur jag ska tänka och hantera honom när det känns som man bara fastnar i ?göööör inte så, sluta, nej?.

    Hur funkar det i skolan för din son nu? Har han vänner? Resurs? Eller han klarar sig själv?
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 16 Mar 15:38
    #38
    Pope Joan II skrev 2019-03-16 08:27:21 följande:

    Ja, det tycker jag är olyckligt att förskolan håller på att flagga för och dra upp som något som kan bli bekymmersamt eller som redan är det. Möjligen beror den sortens kraftigt överdriva nit på en överkompensation för att förskola och skola tidigare lät så många barn som i efterhand visat sig ha påvisbara svårigheter som lett till att de så småningom fått en diagnos klara sig utan hjälp och extra resurser. Kanske kan det vara på det sättet. 

    Problemet är att förhållningssättet, att tidigt varna för vad de menar kan visa sig vara avvikelser, är att det stressar och oroar föräldrar som därigenom får ganska orealistiska och emellanåt orättvisa förväntningar på deras barn och barnens förmågor. Det ger sedan en frustrerad förälder som i sin tur ger barn som känner av att de borde prestera men vars mognad inte medger det precis i den period det önskas vilket leder till ännu mer frustration hos föräldern och så är den onda cirkeln ett faktum.

    Olyckligt tycker jag.

    För övrigt tycker jag att du gjort och gör alldeles rätt i att möta och tillgodose hans större närhetsbehov. Det kan aldrig någonsin bli fel, och även om du är trött särskilt under sjukdomsperioder så kommer det snart dagar när du inte är så trött och i stället kan titta på resultaten av dina känslomässiga investeringar och känna dig glad över att du gjorde dem. 

    Tänk också på att han faktiskt fortfarande är hemskt liten. 


    Tack för ditt meddelande.

    Jag håller med dig. Och tänker oftast så själv också när andra nämnt att förskolan säger si eller så. Och jag har kommit på mig själv också med att bli mer uppvarvad och stressad när jag hör detta från förskolan. Börjar leta fel. Så fel av mig. Jättefel och samvetet kryper ikapp en!

    Senast i förra veckan var det att han busade för mkt vid maten. Genast märkte jag hur jag blev uppstressad. Började tänka på varför osv.

    Och varför?! Han är 3,5 år?! Hur ser er maktsituation ut? Kanske en dålig dag? Eller en dålig period eller vad som helst!

    Undrar ibland om förskolepersonal verkligen måste delge ALLT? Jag vill så klart veta hur mitt barn har det på förskolan. Jag är nyfiken på vad de gör, skapar, vad han utvecklas inom osv. Men vissa saker tänker jag att de uttrycker utan att veta hur det landar hos föräldrarna och vad syftet är? Jag menar, är mitt barn första 3 åringen som stökat vid maten? När jag ifrågasätter och undrar vad de tänker då säger de ?nej egentligen inget. Vi tror att han är övertrött och kanske behöver sova en stund? (vi har sedan tidigt talat om att om han blir jättetrött så spara maten o låt honom vila/sova en stund ist eftersom han vaknar ganska tidigt).

    Hursomhelst, uppskattar din input och synvinklar.

    Idag har varit en betydligt bättre dag. Lugnare och mer harmonisk. Syskonen efter varandra så klart. Men det är också ömsesidigt från bådas håll. Men det har varit mindre idag ändå. De börjar bli friska nu också.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 16 Mar 15:39
    #39
    Anonym (sessan) skrev 2019-03-15 22:24:46 följande:

    Hej!

    Han går i en specialklass med resurser. Har anpassad skolgång. Äter medicin. Ofta hamnar de här barnen i kläm i skolan. De är ofta för smarta för att gå i särskola men klarar inte heller för stora klasser i stökig miljö.


    Tack för svar! Bra att han får det anpassat efter hans behov.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 16 Mar 15:42
    #40
    Anonym (Son) skrev 2019-03-15 23:06:17 följande:

    Har en son som påminner väldigt mycket om vad du beskriver. Vet inte om det kan hjälpa dig men något som jag gjort och som har underlättat här är att jag slutat ha förväntningar på hur den där leken ska se ut där han leker själv.

    Om Hans lek är att placera alla sina böcker på soffan, eller en efter en slänga ner dem bakom soffan så är det toppen. Då gör jag anpassningar så att där endast finns tåliga böcker som överlever. Har även satt upp tillåtna utrymmen, typ alla plastburkar och lock etc etc i ett Skåp och de får han dra ut och lägga och slänga etc etc med

    Likadant en låda med köksgrejer, vispar Penslar slevar etc som han får röja som han vill med. En barnbokhylla där det är helt ok att dra ner allt på golvet .

    Han gillar också alfabet så ibland gör vi en halvvägs lösning där jag läser en ABC bok och han hittar och bygger rätt bokstav bland sina abcklossar

    Din son är större, kanske bokstäver på kylen och utmana honom lite, para ihop bild och ord. Eller tom ?skriva? enkla ord, apa, sov etc

    Sen låter det som att han behöver betydligt mer rörelse, finns ingen innelekplats? Annars kan köpcentrum de timmarna där är få människor vara bra att få ur lite spring i

    Ibland kan det hjälpa att ha en aktivitet med ut, boll eller såpbubblor, putta vagnen kan också vara en favorit

    Lite tankar bara


    Super tack för bra tips!!

    Para ihop bild och ord var ju super. Han har ju något liknande på en app på paddan men super att fixa något fysiskt att hålla i tänker jag!

    Ska letas efter.

    Han har alfabetet i magneter som

    Han gillar att stå med vid kylskåpet och hålla på med.

    Hinner inte skriva mer nu. Men jättetack för bra tips! Verkligen
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 17 Mar 10:50
    #48
    Anonym (Son) skrev 2019-03-17 07:59:03 följande:

    Det ena utesluter väl inte det andra? TS verkar leka mycket med sitt barn men ibland behöver man också trick som stimulerar och roar barnet utan för mycket föräldrainblandning för att få vardagen att fungera.

    Hur var din när han var liten TS? Min har varit så mer eller mindre sen födseln känns det som

    Tror också på att låta honom hitta sina egna sätt.


    Vi försöker leka jättemkt med honom.

    Tycker han lekte bättre som liten. Men vi var alltid nära. Framförallt jag som var mammaledig. Jag var i närheten alltid. Han hade en brokig start livet. Föddes två mån för tidigt och genomgick en 9 timmars operation 3 dagar gammal. Låg i respirator och intensivvårdades och låg inne på neo 2 månader.

    Hans första 2 år var jag konstant som en övervakningskamera med honom. Inte alls samma med lillebror nu.

    Men han lekte fint tyckte jag. Körde runt bilar, bläddrade i böcker, lekte med sorteringshinkar, staplade saker fint. Ja men allt sånt som man tänker att de gör i den åldern. Dock aldrig varit mkt för dockor. Vi har försökt introducera det men icke. Inte intressant. Lite mer intressant med hemvrån nu på fsk.

    Han pekade ut saker tidigt. Var så uppenbart att han sökte ens kontakt för att han ville veta vad han pekade på. Memoriserar lätt. Fantastiskt minne. Kunde peka ut en hel mängd med olika djur runt 13-14 mån. Kunde säga 8-10 ord som 15-16 mån. Pekade ut färger vid 18-20 mån. Kunde benämna vissa också.

    Han var nyfiken när vi var hos andra och när andra kom till oss. Aldrig skygg. Sprang mot dörren när folk kom hem till oss. Tog dom i hand o gick in. Interagerade fint med barn tycker jag också. Men absolut alltid varit mer för mig. Och hans mormor. Är hon nära får ingen någon uppmärksamhet utav honom. Än idag.

    Han har dock sedan han varit liten varit mer för LEKSAKEN i sig än själva leken med leksaken. Alltså från ålder då man tänker att man kanske mer leker med leksakerna och inte bara utforskar dom. Han körde runt bilar t ex men ville hellre utforska den från alla håll o vinklar. Inte direkt radat upp men kunnat gå runt med samma leksak en hel dag. Bytt dagen efter osv.

    Verkar ha svårt för fantasi. Men tycker det blir bättre nu.

    Nu t ex är jag på ovanvåning med lillebror o hör honom bygga duplo med pappa där nere. ?Jag bygger en stor elefant pappa och ska sätta en gubbe där som är du?

    Ja detta blev långt. Sorry.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 17 Mar 10:59
    #49
    Anonym (Km) skrev 2019-03-17 08:00:42 följande:

    Jag tror i och för sig både TS och hans förskola vet bättre hur sonen fungerar än vi som läser i andra hand på forumet. Förskolan har begränsade resurser, de tar INTE in specialpedagog utan anledning och de måste ha vårdnadshavarnas medgivande för att konsultera en. Det indikerar att pojken har lite svårare än jämnåriga på något sätt. Givetvis behöver det inte vara något allvarligt eller resultera i senare diagnos men just nu behöver han uppenbarligen lite extra stöd. De flesta 3.5-åringar kan sysselsätta sig på något sätt någon stund även om det inte är avancerade rollekar.

    Till TS: Förstår att du blir less! Det blir förstås värre när man går på varandra hemma med sjukdomar. Kanske blir det också lättare och roligare att vara ute sedan när våren kommer.

    Det är omöjligt att som vuxen leka med ett barn varje minut. Jag skulle försöka satsa på sånt han tycker om som han kan sitta med vid ett bord. Kanske playdough, trolldeg, göra halsband, alfapetsbokstäver han kan plocka med eller om han gillar att pyssla? Köp någon pyssel och och låt honom gå loss med glitter, limstift och piprensare mm. Detta har sysselsatt min dotter långa stunder när hon varit hemma och sjuk. Sedan har man glitter överallt hemma i veckor i och för sig (svårt att sopa bort så allt försvinner) men det var det värt ...


    Spec pedagogerna kommer kopplas in först och främst anonymt. Men vi har en god dialog jag och hans pedagoger och de säger att de behöver få lite handledning i hur de ska vidare stimulera honom. De känner att de inte riktigt vet hur. I mindre grupp. Specifika aktiviteter osv.

    Men jag har sagt att behöver ni att de observerar honom så är det okej. Däremot hade jag inte gått med på en utredning i dagsläget. Av precis de anledningar Pope skrivit lite om tidigare. Han har rätt till stöd utifrån sina behov utredning eller ej.

    Play doh älskar han och sitter bra stunder med. Vill gärna att vi är med men går absolut att gå ifrån iaf lite här och där och göra annat. Pyssel också.

    Nu börjar ju jag jobba imorgon igen efter FL med lillebror. Innebär att han kommer gå lite mer på fsk. Inte jättemkt mer. Men ca 1 h mer per dag. Och jag tror att han behöver det. För att stimuleras ihop med andra barn. Vi har tyvärr inte jättemkt vänner med barn kring oss. Och är rätt nyinflyttade så det tar tid att skapa kontakter. Men sonen är väldigt omtyckt på fsk och har fått några förfrågningar av barnen om lekdejter så det ska vi ordna upp. Han behöver det.

    Sen var det någon i tråden som skrev om det gick att ordna att barnen går olika tider på fsk. Tror inte det går. Däremot kommer kag varje fredag att sluta 13 o hämtar då stora sonen och har en timme med honom ensam, gå till parken osv innan vi hämtar lillebror som ju sover den tiden o därför hämtas 14.

    Så det ser jag fram emot. Att ha lite egentid med honom, finare väder, vara ute i sol (förhoppningsvis!).
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 17 Mar 11:12
    #50
    Anonym (kan inte leka) skrev 2019-03-16 13:21:18 följande:

    När vår äldsta var tre så var lillebror ett år. Lillebror var nöjd med att titta vad storebror gjorde och det storebror gjorde var att leka med mig. Han kunde inte alls leka utan mig, utan det var jag som lärde honom att leka genom att leka varje dag med honom. Det var jättelångtråkigt för mig men storebror lärde sig leka. Ett år senare lekte han mer själv. Vi lekte mest med tennsoldater, playmobil och olika skepp som gubbarna åkte i. Eller så lekte vi att han var ett stackars övergivet barn och jag var en elak häxa. Det var inte min idé, den sista leken var hans ide. Eller så lekte vi att vi  kunde trolla och gjorde olika uppdrag av som vi fått av någon konstig superhjälte som vi låtsades prata med. Men själv kunde han inte leka när han var tre. Nu är han elva och kan inte leka igen...bara spela iPad och Ps4. ..Jag får sätta mig på golvet igen. 


    Jag försöker leka med playmobil etc. men han uttråkas och går därifrån eller säger att han inte vill. Oftast. Inte alltid. Men försöker man ändå hålla honom kvar så börjar han larva sig med allt istället. Känns som man kämpar o kämpar men tålamodet tryter till slut, och man orkar inte sitta o leka leka leka. Hemsk känner jag mig då samtidigt.

    När han väl är med på noterna har vi jättefina stunder o han låtsas prata i telefon, går lagar mat o kommer och bjuder osv. Men det är minimalt korta stunder av rollek.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 17 Mar 20:18
    #53
    Anonym (Son) skrev 2019-03-17 14:19:17 följande:

    Nu är jag absolut ingen expert men jag tycker det låter som en helt normal 3.5 åring. Visst alla barn har en utvecklingskedja de följer men ibland känns det som folk totalpanikar när barnet skiljer sig minsta lilla från gruppen.

    Din son gör ju en massa olika lekar sen att han inte älskar play mobile

    So what!!? Egentligen, det är knappast som att alla människor gillar samma saker. Jag tror att vissa basala begåvningsmönster en individ har kan ses redan från tidig ålder, tex om man är mer lagd åt det sociala hållet, det logiska tänkandet, rytm och rörelse eller mycket fri fantasi. Det märker man ju tydligt med lite större barn i grupper att det ofta är samma barn som initierar och hittar på själva leken, sen leker de andra med men alla är inte lika bra med fantasin för sånt.

    Hoppas du låter honom vara vem han är, han verkar ju inte ha några problem med det sociala, språkliga, allmän begåvning eller att faktiskt pyssla och leka. Det andra kommer säkert med tiden, jämför med att vissa går redan vid 10 månader andra dröjer förbi 18 månader utan att BVC tar det särskilt hårt. Sen verkar han lite försiktig och avvaktande i stor grupp vilket säkert hämmar lite på förskolan. Kanske är det så enkelt att han är helt normal men han blir kanske aldrig en romanförfattare, istället kanske han blir en fantastisk fysiker :)


    Haha! Fysiker. Ja du, jag och en väninna brukar säga det om honom. inte mig emot alls.

    Men, ja du har rätt i mkt av det du skriver.

    Jag brukar tänka att alla är olika, precis som du skriver. Och vi alla har olika preferenser, och det är helt ok. En del vill vara i centrum. En del inte. En del trivs bäst i sällskap utav hela grannskapet och en annan trivs bäst med några få (jag räknar mig själv till denna skara). En del är duktiga med kroppsarbete andra vill hellre sitta framför en dator, medan andra hellre jobbar på Ica. En del tränar gärna, andra läser hellre. Osv osv. Inget är fel eller rätt och inget utesluter ju det andra heller (så inte en del tror att jag menar att de som tränar inte gillar att läsa också haha). Men alla är olika.

    Han får vara precis som han är. Jag ska erkänna att när påtryckningar kommer från framförallt förskolan och hans fysioterapeut (han går till en lite då och då pga inlägg i skorna, plattfot, och gick relativt sent - 17 mån), så kan jag bli frustrerad. Tänker mkt på vad han gått igenom sen han föddes två mån för tidigt och får en klump av sorg i mig att ?det aldrig tar slut?, att han inte bara får vara och utvecklas. Att fokus läggs på ?bristerna? men aldrig framhävs förmågorna. I ett utav samtalen med förskolan så brast det till slut för mig varpå jag stoppade pedagogen och sa att nu har du suttit i snart 1 timme och talat om för mig att mitt barn inte är intresserad av jämnåriga (vilket han är!) och har svårt med leken (ja, till viss del har han). Du har under denna timme inte talat IM för mig vad du tänker att ni behöver göra för att hjälpa honom med detta ni talar om för mig. Inte heller har du benämnt hans styrkor och förmågor?! Hon blev så ställd så hon nästan började stamma. Och började rada upp allt han imponerar med, då var han ca 2,5 år. Han kunde alla färger, former, räkna till 20, alfabetet inkl vilken bokstav vissa ord började med, kunde återberätta för oss t ex hur dagen varit på förskolan, vad han gjort ätit osv. Rikt ordförråd. Älskar musik, dans och rörelse osv.

    De satt så mkt energi på det andra att de inte kunde se förbi det och ta hjälp av hans förmågor och styrkor för att hjälpa till i hans s k brister. Vi bytte förskola kort därefter. Och nya förskolan agerar till mångt och mycket annorlunda och stöttar upp på annat sätt. De ser hans styrkor och använder dom. De ser nyfikenhet och intresse men ser också att han har svårt i samspelet. De uttrycker dock att detta inte behöver vara något ovanligare än att det tar tid för en del barn. Att de ganska nyligen hade ett barn som gått på samma förskola från 1 år och nu var 4,5 år och först nu vågat ta kontakt med andra barn. Men uttrycker också att de vill vara säkra på att ge vår son rätt stimulans. Vilket jag uppskattar oerhört. Och tycker är viktigt.

    Dock skulle jag inte gå med på en utredning i dagsläget. Han har knappt gått på förskola i 1 år totalt sätt. Och bytt under denna tid. Jag vill att han får ta sin tid. Och samtidigt får stöttning. Och det har han rätt till, utredning eller ej.

    Sorry. Det blev en roman det här.

    Uppskattar alla era inputs och tankar. Tack!
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 19 Mar 09:34
    #57
    hammarhajen skrev 2019-03-18 07:57:53 följande:

    Tycker det är lite tokigt tänkt. Självklart har han rätt till stöd, men en utredning visar ju VILKET stöd som behövs och VARFÖR. Annars kanske man fortsätter med något man tror stödjer, men i själva verket är meningslöst. 

    Olika svårigheter kan ge samma symptom. Man kan bli utåtagerande aven mängd skäl, t.ex. att man har svårt att sortera intryck, av att man har svårt att förstå andra människors beteende eller av nedsatt arbetsminne. Det som hjälper barnet med svårt att sortera intryck kan vara något helt annat än det som hjälper barnet som har svårt att tolka sociala situationer. Men det observerbara beteendet kan vara rätt lika. 

    En utredning stämplar inte barnet om inte föräldrarna ser det som en stämpling. En utredning är till för att hjälpa barnet.

    Ett barn i förskoleålder förstår inte heller vad en utredning innebär, för barnet är det som vilket BVC-besök som helst. Resultatet av en utredning delges inte heller barnet, som inte alls behöver veta om vad en utredning visar. 


    Det har du också rätt i. Jag tänker dock att han är 3,5 år. Har gått igenom något som de flesta barn tack och lov inte går igenom. Varit knuten till nästan uteslutande vuxna under sina första två år i livet. Varit försiktig. iaktagande, och haft motgångar.

    Jag tänker att förskolepersonal och specialpedagoger ska vara så pass tränade (jo, det ska dom, sen kan det skifta hej vilt så klart men har jobbat kring yrket väldigt mkt) att de ska kunna sammanställa en kartläggning kring hans svårigheter och behov och tillsammans reflektera över vad de tänker att han behöver för stöd och kan de inte ge honom det så finns det handledning att tillgå. Både av specialpedagoger utanför verksamheten och även skol/förskolepsykologer. Detta har vi i vår kommun, det vet jag och jag har själv sagt att det står dom helt fritt att ta hjälp utav dessa professioner för att få tips, råd och handledning i hur de ska stötta upp min son. Detta är steg 1. Min son har knappt gått på förskola i ett år (räknar man in alla sjukdomar som hållit honom borta (nedsatt immunförsvar) så har han knappt går 6 mån typ), under detta år så har han gått på höjden 20 timmar. Utökade tiden från 15 h nu för 3 månader sen (varav 1 månad totalt sjuk). Nu har jag börjat jobba och han har således gått upp i tid nu.

    Under denna tid har jag svårt att se att de faktiskt haft möjlighet att jobba med honom. Och att han haft möjlighet att faktiskt hitta sin plats i gruppen.

    Därför säger jag att i dagsläget hade jag inte accepterat en utredning (för mig innebär en utredning en psykologisk utredning, pedagogiska utredningar får de gärna göra). De måste börja med att stötta upp honom. Funkar inte det. Då sitter vi i ett annat läge. Och får då tänka om.

    Jag vill ändå understryka att jag ser att han har svårigheter. Absolut. Och vi tar dom på allvar och tar hjälp utifrån också. Men, jag ser också en annan pojke än den pojke som då och då beskrivs på förskolan, och jag vill så gärna att han får en chans att visa den sidan. Den sidan som igår när jag kom hem från jobbet sprang till mig och sa ?jag har saknat dig mamma. Jag älskar dig!? (Och då säger personalen på förskolan att han inte talar om sig själv i jag form utan i tredje person?? Jag blir lite förvånad. Vadå tredje person. De menar att han inte har ett koncept om hur man använder jag han hon du ni osv. Sorry för språket men drt är rent skitsnack!). Eller ville hjälpa till att servera maten, plocka undan disken, städa upp leksakerna osv. Ville rulla boll med oss föräldrar och lillebror.

    Detta blev långt. Men nu ska jag iväg och vara med en stund på förskolan för att se hur han har det.

    Uppskattar allas feedback. Ger mig mkt bra att tänka på och ett bollplank. Det uppskattas.
Svar på tråden Är så trött!! Syskonbråk o annat!