Är så trött!! Syskonbråk o annat!

Det låter ju faktiskt helt normalt, det du berättar. Syskon gnabbas. Så kommer det ju alltid att vara.

En treåring kan knappt leka själv, det går inte att vara självständig vid tre års ålder. Det är bara tiden som kan hjälpa till, om några år leker de bättre både ihop och isär. 

Oj, min treåring leker jämt med sig själv. Rätt avancerade rollekar där hon leker att hon är mamma till sina dockor, hon lagar mat, mm. Alltid!

På det sättet som du beskriver rollek kan han göra. Lite då och då. Men tycker att om rolleken kommer senare, dvs den med jämnåriga leka mamma pappa barn, leka ambulans eller vad det nu kan vara, varför flaggar de på förskolan? Det är den sak de hela tiden nämner för oss att han inte riktigt greppar. Allt annat utvecklas han fint i. Men hans lek är enformigt, och bygger mkt på vuxennärvaro och kunskapsinhämtning. Förstå mig rätt, jag är så stolt över honom och hoppas verkligen att han fortsätter ha den vetgirighet och nyfikenhet han har idag. Alla dagar i veckan framför att leka med bilar och dockor (om jag måste välja). Men samtidigt så är ju leken oerhört viktig för barn. Och att så småningom få igång leken med jämnåriga.

Jag har faktiskt inget emot att ha varken honom eller lillebror nära. Det är de dagliga konflikterna med lillebror som framförallt tär. Och då gör sig de andra sakerna påmint också. Att han inte kan sysselsätta sig själv då t ex 10-15 min i sitt rum där han får vara ifred från lillebror och pyssla med sitt. Nej då ska mamma också vara med. Men det går ju inte alltid. Kvittar vad någon säger. Det går ju inte att ha sina barn klistrade vid sig 24/7. Lillebror kan sysselsätta sig bättre själv då. Sätter man ett pussel eller någon aktivitetsleksak framför honom så vet man att man iaf hinner slänga in disken i maskinen innan han är tillbaka.

Men absolut. Alla barn är olika. Storebror har alltid varit nära mig sen bebis. Hör nog ihop med hans start i livet. För tidigt född med två månader. Intensivvårdad en månad och inneliggande totalt 2 månader. Massa uppföljningar etc. Jag har hållit honom extremt nära hela tiden.

Dagar som dessa när hela familjen är sjuka och jag känner att jag går på knäna av allt skrik och gnäll och gnabb mellan bröderna så känns allt bara tyngre och jobbigare än vad det är om några dagar.

Vad gäller funktionsnedsättning så ja, det återstår väl att se. Jag känner inte att han skulle uppfylla kriterier fullt ut för t ex autism. Men drag av AST möjligtvis.

Ja, det tycker jag är olyckligt att förskolan håller på att flagga för och dra upp som något som kan bli bekymmersamt eller som redan är det. Möjligen beror den sortens kraftigt överdriva nit på en överkompensation för att förskola och skola tidigare lät så många barn som i efterhand visat sig ha påvisbara svårigheter som lett till att de så småningom fått en diagnos klara sig utan hjälp och extra resurser. Kanske kan det vara på det sättet. 

Problemet är att förhållningssättet, att tidigt varna för vad de menar kan visa sig vara avvikelser, är att det stressar och oroar föräldrar som därigenom får ganska orealistiska och emellanåt orättvisa förväntningar på deras barn och barnens förmågor. Det ger sedan en frustrerad förälder som i sin tur ger barn som känner av att de borde prestera men vars mognad inte medger det precis i den period det önskas vilket leder till ännu mer frustration hos föräldern och så är den onda cirkeln ett faktum.

Olyckligt tycker jag.

För övrigt tycker jag att du gjort och gör alldeles rätt i att möta och tillgodose hans större närhetsbehov. Det kan aldrig någonsin bli fel, och även om du är trött särskilt under sjukdomsperioder så kommer det snart dagar när du inte är så trött och i stället kan titta på resultaten av dina känslomässiga investeringar och känna dig glad över att du gjorde dem. 

Tänk också på att han faktiskt fortfarande är hemskt liten. 

Ja men herregud, människor är individer och inte masskopierade dockor. Helt sjukt hur föräldrar ska ha diagnoser så fort barnen inte motsvarar deras bild av hur en treåring ska vara. Treåringar är OLIKA individer dom också! Har ni själva blivit förstörda av att gå på dagis sen tidig ålder (institutionaliserade) där ni fått lära er att lyda och vara lika och att dom som inte passade in i systemet var det något fel på?

Ja, det tycker jag är olyckligt att förskolan håller på att flagga för och dra upp som något som kan bli bekymmersamt eller som redan är det. Möjligen beror den sortens kraftigt överdriva nit på en överkompensation för att förskola och skola tidigare lät så många barn som i efterhand visat sig ha påvisbara svårigheter som lett till att de så småningom fått en diagnos klara sig utan hjälp och extra resurser. Kanske kan det vara på det sättet. 

Problemet är att förhållningssättet, att tidigt varna för vad de menar kan visa sig vara avvikelser, är att det stressar och oroar föräldrar som därigenom får ganska orealistiska och emellanåt orättvisa förväntningar på deras barn och barnens förmågor. Det ger sedan en frustrerad förälder som i sin tur ger barn som känner av att de borde prestera men vars mognad inte medger det precis i den period det önskas vilket leder till ännu mer frustration hos föräldern och så är den onda cirkeln ett faktum.

Olyckligt tycker jag.

För övrigt tycker jag att du gjort och gör alldeles rätt i att möta och tillgodose hans större närhetsbehov. Det kan aldrig någonsin bli fel, och även om du är trött särskilt under sjukdomsperioder så kommer det snart dagar när du inte är så trött och i stället kan titta på resultaten av dina känslomässiga investeringar och känna dig glad över att du gjorde dem. 

Tänk också på att han faktiskt fortfarande är hemskt liten. 

Hej!

Han går i en specialklass med resurser. Har anpassad skolgång. Äter medicin. Ofta hamnar de här barnen i kläm i skolan. De är ofta för smarta för att gå i särskola men klarar inte heller för stora klasser i stökig miljö.

Har en son som påminner väldigt mycket om vad du beskriver. Vet inte om det kan hjälpa dig men något som jag gjort och som har underlättat här är att jag slutat ha förväntningar på hur den där leken ska se ut där han leker själv.

Om Hans lek är att placera alla sina böcker på soffan, eller en efter en slänga ner dem bakom soffan så är det toppen. Då gör jag anpassningar så att där endast finns tåliga böcker som överlever. Har även satt upp tillåtna utrymmen, typ alla plastburkar och lock etc etc i ett Skåp och de får han dra ut och lägga och slänga etc etc med

Likadant en låda med köksgrejer, vispar Penslar slevar etc som han får röja som han vill med. En barnbokhylla där det är helt ok att dra ner allt på golvet .

Han gillar också alfabet så ibland gör vi en halvvägs lösning där jag läser en ABC bok och han hittar och bygger rätt bokstav bland sina abcklossar

Din son är större, kanske bokstäver på kylen och utmana honom lite, para ihop bild och ord. Eller tom ?skriva? enkla ord, apa, sov etc

Sen låter det som att han behöver betydligt mer rörelse, finns ingen innelekplats? Annars kan köpcentrum de timmarna där är få människor vara bra att få ur lite spring i

Ibland kan det hjälpa att ha en aktivitet med ut, boll eller såpbubblor, putta vagnen kan också vara en favorit

Lite tankar bara