Hej alla styv/bonus/plusmammor! Är det någon som är intresserad av att ha kontakt, utanför Familjeliv? Pm:a mig i så fall! Jag har levt med min man i några år nu, har ett bonusbarn och ett gemensamt barn. Jag skulle gärna komma i kontakt med andra i samma sits och prata lite om erfarenheter och utmaningar, känner ingen i samma situation IRL.
Bra initiativ där.
Skulle vara trevligt att komma i kontakt med andra i samma sits för känner ingen annan som lever i en. Jobbiga är att jag just nu känner mig väldigt trött och låg i mitt styvfamiljsliv. Drar nästan hela lasset hemma själv med vårt gemensamma barn medans hans barn plockar russinen ur kakan. Känner mig liksom lite bitter och vet inte om jag har så mycket positivt att tillföra?
Det är helt lugnt, har inte så mycket positivt själv att komma med, haha! Det är lätt att bli bitter när man känner att man ger och ger utan att få någon uppskattning (varken från mannen eller styvbarn). I helgen är det bytesvecka i vår familj, har lite ont i magen och ångest idag :( Men det brukar kännas ok, så fort barnet kommer. Det är ju lite dubbelt det där. Har ni bonusfamilj varannan vecka som vi? Hur gamla är alla barn?
Vill ge oss båda lite pepp och stöd och en klapp på axeln, vi borde sträcka på oss och vara stolta över arbetet vi lägger ner.
Ja här är en. Lever med en man som har två barn sedan tidigare, 5 & 7 år. Vi har inga gemensamma barn och jag har inga egna barn. Så jag vet inte om jag riktigt kan relatera till er situation eftersom jag inte drar det tunga lasset hemma, det gör min sambo. Jag glider liksom med och jag och barnen tillsammans plockar russinen ur kakan. Men det har inte alltid varit så och vi har hela tiden och har fortfarande 4 år senare en överjävlig situation med barnens mor som drar en sjuk massa energi.
Ok, vad jobbigt. Hoppas att du kan distansensera dig från exet, den relationen tillhör väl verkligen inte russinen i kakan...jag har haft tur som har ett bra samarbete mellan min man o exet, hon är vettig och bra och vi lämnar varandra ifred, det är mannen som tar allt det.
Bra idé! Har tre bonusbarn som är 11, 13 och 15 år. De bor hos oss varannan helg och ibland längre vid ledigheter. Själv har jag en 3-åring. Vore skönt att få bolla med andra då det inte alltid är så enkelt.
Här är varannan vecka inledd och jag håller mig borta från hemmet så mycket det går, åker och tränar och träffar vänner. Det är inte alltid jag behöver göra så men en intensiv jobbvecka börjar imorgon och jag vill vara utvilad tills dess. Jag har märkt att om jag bara hänger hemma blir jag urlakad, trött och irriterad. På måndagen efter helgen känns det som om jag behöver ta helg, om jag inte vaktar på mig. Känner ni igen er?
Synd att vi inte bor i samma stad. Jag har haft lite kontakt med dig i ett par trådar (men då har jag valt annat nick) och du är enligt mig vettig och med liknande problem. Jag kontaktar gärna dig med meddelande, om du kan tänka dig en sporadisk slags mejlkontakt. Jag hör av mig vid tillfälle så får du själv ta ställning till det då.
Ja vad trevligt, gör så! Detta ämne är ju inget man pratar om med vem som helst, jag vet. Släkt och känner dömer en lätt. Bara att kontakta mig om du känner för det.
Det är helt lugnt, har inte så mycket positivt själv att komma med, haha! Det är lätt att bli bitter när man känner att man ger och ger utan att få någon uppskattning (varken från mannen eller styvbarn). I helgen är det bytesvecka i vår familj, har lite ont i magen och ångest idag :( Men det brukar kännas ok, så fort barnet kommer. Det är ju lite dubbelt det där. Har ni bonusfamilj varannan vecka som vi? Hur gamla är alla barn?
Vill ge oss båda lite pepp och stöd och en klapp på axeln, vi borde sträcka på oss och vara stolta över arbetet vi lägger ner.
Ojdå, vad jobbigt. Känner med dig! Har du något eget rum eller ställe dit du kan dra dig undan? När jag blir irriterad och kokar inombords brukar jag dra mig undan till gästrummet, ha hörlurar med ljudbok på, dra till gymmet, till en kompis...uppfostran lägger jag mig INTE i, så länge det inte påverkar mig negativt direkt. Påverkar det dig mycket att barnet är ouppfostrat? Säger du ifrån?