• Äldre 16 Mar 00:19
    3257 visningar
    203 svar
    203
    3257

    Det är svaga människor som väljer att vara otrogna

    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 00:11:17 följande:

    Förklara tack. Var i ligger svagheten?


    Att inte kunna stå emot något som är så fundamentalt fel att göra mot någon annan. Det i sig kan bero på många saker men vad jag tror är det vanligaste är att man är likgiltig inför andras mående. Och är man likgiltig inför sånt så beror det på att man inte vågar eller kan engagera sig för andras välmående, vilket är ett tecken på att man är svag som människa. Och notera att jag pratar om folk som har empati här. Har man inte empati och är likgiltig av den orsaken så beror det på en psykisk störning.
  • Äldre 16 Mar 00:46
    #10
    +2
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 00:37:30 följande:

    Fattar inte det här forumet! Ville citera och råkade trycka "gilla". Nu kan jag inte ogilla?

    Jag är inte svag. Jag hamnade i ett förhållande med vad jag anser vara en "svag" partner. Det ligger en trygghet i det. Jag kanske letade efter det undermedvetet? Det är vad dom talat om för mig i terapi i alla fall. 

    Min partner uppfyllde i princip inget i min "kravbild" så jag letade efter någon som kanske gjorde det. Jag trodde att jag ville vara där, i tryggheten, men det ville jag inte. Det var en falsk trygghet. 

    Jag testade runt. I jakt på mitt eget välbefinnande. Utan att vara svag. Men kanske för att hitta någon som gjorde mig ännu starkare. Som utmanade mig intellektuellt och på andra sätt. 

    Jag har hittat rätt nu känner jag. En mycket bättre partner. På alla sätt. 

    Mitt svaga ex. har visat alla sina svaga sidor efter det. Försökt störa mitt liv på alla sätt och vis när jag gått vidare. Jag spelade inte helt rent, det medger jag. Men nu är det som det är. Ingen kan göra det ogjort. Att försöka hålla fast vid något som inte klaffade fungerar ju inte. Att försöka få mig att gå tillbaks till något som jag inte ville ha genom att skuldbelägga är såklart kontraproduktivt. 

    Jag känner mig inte schysst gentemot hen och har bett om ursäkt. Men bägge borde må bättre av att något som inte fungerade avslutades i et relativt tidigt skede och ge oss bägge tid och möjlighet att gå vidare. 

    Vad de sagt i terapin kanske inte stämmer? Men för mig har det klickat. Jag kan absolut stoppa in mig i det mönstret. Önskar att exet också går i terapi och ser sitt eget mönster och får verktygen att läka. Nu har det gått långt över ett är med sjuka SMS och samtal till vänner och kollegor.


    Du gav dig in i ett förhållande med en psykiskt svag person utan att du egentligen ville det utan använde (utnyttjade) honom eller henne så att du slapp vara ensam tills du hittade den rätta vilket du senare gjorde och var därför otrogen mot honom eller henne, d.v.s. att du inte ens avslutade relationen innan du skaffat den nya. Och sen tycker du att hen betedde sig konstigt efter att du lämnade?

    Det är rätt uppenbart att du krossade killens/tjejens hjärta och att hen agerade i affekt. Jag har tyvärr inga sympatier för dig för du gjorde verkligen fel mot ditt ex! Bra dock att du bad honom om ursäkt.
  • Äldre 16 Mar 01:03
    #14
    +2
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 00:56:27 följande:

    Trams. Man behöver inte vara empatilös för att vara otrogen. 

    Inte vet jag om siffran stämmer men jag har läst att uppåt 50% är otrogna vid något eller fler tillfällen. Vill du ha det till att halva befolkningen är empatilösa?

    För allting annat i samhället testar man annat om det inte passar. Helt rätt enligt alla. Fast med förhållanden blir det tvärtom? Man gör missbedömningar i livet. Ibland med en partner. Det inser man inte förrän efteråt ibland. Inte så att det är superdåligt. Ljummet ungefär. Många letar efter det. Trygghet. 

     


    Nej utan jag säger att jag inte räknade med de empatilösa. Jag tycker att det finns en poäng i att man ska försöka undvika att göra orätt i livet. Och ja, man kan i svaga stunder göra misstag. Men då är man just svag och det är vad TS också efterfrågar.
  • Äldre 16 Mar 01:37
    #23
    +2
    Sgtwolf skrev 2019-03-16 01:14:18 följande:

    Som med mat, alkohol mm. Ser man en god pizza som man vill ha en smakbit av trots att man har en biff på G hemma, så är man svag?

    Om kompisarna tar en öl på krogen och vill smaka fast man har en Nocco i kylen hemma så är man svag?

    Om grannen låter en provköra hans Audi fast man jar en Skoda hemma, så är man svag?

    Näe man går sina egna vägar och sitter inte fast i samhällsnormer. Där man väger risker mot fördelar. Det är inte att vara svag. Man är ärlig mot sig själv. Och den enda man måste leve med från vaggan till graven är sig själv.

    Sen är det en helt annan sak om det är moraliskt, rättvist mot den man lever med, är en helt annan sak.


    Nu visste jag inte att biffar, öl ochbilar hade känslor men där ser man...

    Skämt åsido så är allt det du beskriver (bortsett från Audin då möjligtvis) tecken på impulsivitet och enligt mig är impulsivitet ett tecken på att något inte står rätt till - alltså en svaghet. Så jag förstår inte din poäng?
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 01:22:41 följande:

    Igen då. Vad är svagt? Jag tycker att det är svagt att lalla omkring i ett förhållande ingen mår bra av. 

    Det är ju inte uppenbart att det är dåligt! Bägge är kanske snälla. Eller så är det dysfunktionellt som jag sa. Bägge vet sina roller även om det är fel. Vem bli glad av att fortsätta det? Även om det bägge känner att det är helt fel finns det någon norm om att man inte bryter upp. Speciellt om man har boende och barn ihop. 

    Jag har läst det här forumet från och till i två år. Det verkar vara en grej att söka sig hit för att få bekräftelse för att den som lämnade förhållandet är skurken. Otrogen eller inte. 

    För mig är det såna som dig som är svaga. Ursäkta. Jag vill inte bli personlig så men det du skriver får mig at känna så. Jag kanske har fel och vill verkligen inte tala om för dig vem du är.


    Yes, jag har mina stunder då jag är svag. Jag var väldigt skör när mitt ex gjorde slut med mig (och det är fortfarande känsligt för mig). Jag hade förut missbruksproblem men är dock nykter nu. Fram till för ungefär tre år sen var jag mer eller mindre en ordentlig loser utan något vidare existensberättigande då jag inte gjorde något alls med mitt liv. Även om jag bättrat mig idag så kan jag ibland vara orolig för att falla tillbaka i gamla mönster, vilket definitivt är en svaghet. Sen om det återspeglar hela min personlighet överlåter jag åt andra att bedöma. Men den här tråden handlar inte om mig så nu lämnar vi det.

    Dysfunktionella relationer säger du. Varför skulle otroheten vara tecknet på styrka? Ett tecken på styrka skulle vara att lämna relationen. Otrohet skulle inte bevisa att personen är en stark människa.

    Och ja, det finns många sårade människor på det här forumet. Det är exakt därför detta forum finns till. Och ur en sårad persons perspektiv är den som sårat dem the bad guy. Det är egentligen inte speciellt konstigt.
  • Äldre 16 Mar 02:12
    #30
    +2
    Sgtwolf skrev 2019-03-16 01:56:18 följande:

    Är man bara stark i ögon om man bortser från det man vill själv och bara tillfredsställer andra?

    Min bild av en stark person är att den gör det den vill/tror är rätt. Tror man att det är rätt att utplåna sig själv och egna önskningar för att göra någon annan glad.. Ja visst är det ok att tycka så. Men jag tycker man är svag när man inte är trogen sig själv och hellre låter andra styra hur man agerar.


    Så enda möjligheten att inte låta andra styra en är genom att vara otrogen? Och dessutom är undvikande av otrohet ett tecken på att man bara låter andra styra en enligt dig? Ledsen men det här är återigen ingenting som fungerar som argument för att otrogna inte är svaga.

    Btw, om jag ställer mig upp på bussen för en äldre dam i kryckor så gör jag ju det för att tillfredsställa någon annans behov. Är det också ett svaghetstecken enligt dig?
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 01:56:13 följande:

    Ledsen men det har jag aldrig påstått.

    Alla har existensberättigande. Att du inte tror det är ju svaghet.

    Att ditt missbruk inte har med din personlighet att göra är jag inte med på. Du är en beroendeperson. Det är din personlighet. Beroendet har varit din personlighet.

    Att du själv tycker att du bemästrat det efter 3 år betyder inte att omgivningen tror det.

    Jag vet inte vad du har missbrukat eller hur länge. Jag vill inte tala om för dig vad du har gjort eller inte. Jag har växt upp i den miljön. Jag har varit en "möjliggörare". Jag har tagit ansvar från 6 års ålder. Jag har varit den vuxna under min uppväxt. Min förälder med beroende har lovat mig saker 1000 gånger. Hen har svikit mig 998 gånger. 

    Exakt det. Jag hamnade i ett förhållande med en beroendeperson. För att jag kände mig trygg i miljön. Jag visste vad som förväntades av mig. Hur jag skulle förhålla mig till saker och ting. Täcka upp, vakta, trösta, bära hen från puben och allt annat.

    Nu sitter folk på ett forum och dömer mig för att jag bröt mitt mönster. Jag VISSTE inte att jag hade det mönstret. Är jag svag för att jag bryter det? Nej. Stark. Stark som fan.


    Ja då tyckte jag inte att jag hade ett existensberättigande. Visst var det ett svaghetstecken. Det råder det ingen tvekan om.

    Nu återgår vi till sakfrågan. Varför var otroheten du gjorde mot honom inte ett svaghetstecken enligt dig? Du själv verkar ju trots allt medge att du var svag under den perioden så vad ligger egentligen konstigheten?
  • Äldre 16 Mar 02:21
    #32
    +2
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 02:04:11 följande:

    Jo. Väldigt konstigt. Det betyder att man inte reflekterar över varför någon lämnar. Att man lägger all skuld på den personen. Det är där svagheten ligger. 

    Det är därför det här forumet är snedvridet. Att man vill lägga skulden på någon annan. Ingen eller väldigt få i alla fall är otrogna om de lever med en partner som uppfyller deras ideal. 

    Problemet, som jag ser det, är att folk inte väljer vad dom vill. Dom följer ett mönster. Och kastar sig in i förhållande allt för tidigt. Det här känns ok. Det kan utvecklas. Oj, det knakar lite. Vi skaffar barn och får något gemensamt. Är jag fel ute? Försöker jag trycka på andra min världsbild?


    Jag låter detta citat svara: "Två fel gör inte ett rätt".

    Bara för att det finns andra svaga personer betyder det inte att de som är otrogna inte är svaga.
  • Äldre 16 Mar 02:36
    #35
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 02:29:14 följande:

    Really honey. 

    Jag har gått hos mer än en handfull psykiatriker, psykologer och kuratorer. Jag har gått på anhöriggrupper på olika beroendemottagningar.

    Varenda jävel säger att jag är stark och att jag gjorde rätt.

    Ett anonymt nick på ett forum som det här kan inte komma och ställa en diagnos efter ett par inlägg som får mig att tro annat.

    Jag har lämnat den skiten bakom mig. Till skillnad från de allra flesta som varit i min situation. Har du inte upplevt det kommer du aldrig att fatta.

    TS är däremot en beroendeperson själv. Hon fattar allt. Men hen tror fortfarande att alla ska glömma beteende och svek efter att hen varit nykter/drogfri ett tag. Glöm det. 

    Och stort grattis till tre år!! Starkt. Heja!

    Men regeln är att det tar minst lika lång tid att få folk att lita på dig som du svek dom. Du får räkna själv. Och inse varför din partner drog. Inte för att hen var svag i alla fall!

    Jag är 34. Min missbrukande förälder har varit ren 3 år. Kommer dröja 31 år innan hen får hänga med sina barnbarn utan övervakning :) Ok. Inte så illa. Mina barn väljer själv när dom har åldern inne. I nuläget finns det inte en chans att dom får umgås ensamma med hen.


    Jag tror att du syftar på mig. Jag är varken TS eller DS och jag har inte satt några diagnoser på dig eller någon annan utan jag diskuterar sakfrågan.

    Återigen, varför tycker du att din otrohet inte var ett svaghetstecken när du uppenbarligen var svag under den perioden (medberoende)?
  • Äldre 16 Mar 02:40
    #37
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 02:38:10 följande:

    Du verkar ha fastnat i att missuppfatta vad jag skriver. Precis noll av det du skriver har något av det jag skrivit att göra.

    Lycka till. Blicka inåt tror jag är melodin. Tror jag alltså. Det har funkat för mig och det betyder inte att det funkar för alla.

    Att man väljer att misstolka andra för att det passa sig själv bättre är ju inget bra tecken på tillfrisknande tänker jag?


    Jag väljer inte att misstolka dig utan jag ställer frågor jag tycker är relevanta för ämnet. Svara på frågorna istället så slipper du bli missförstådd.
  • Äldre 16 Mar 02:53
    #39
    Anonym (Stark) skrev 2019-03-16 02:47:20 följande:

    Ok. Jag har inte kallat dig TS. Jag skrev att TS i egenskap av beroendeperson fattade vad jag menade.

    Du envisas med att ställa "diagnosen" svag på mig. 

    Min otrohet var inte svaghet. Jag är inte och har aldrig varit svag. Vill du ha mental armbrytning lägger jag ned dig direkt skulle jag tro. 

    Jag har gått från ett mycket, mycket dysfunktionellt hem till där jag är i dag. Asfaltsblomma. 

    Du kan mata på. Du har noll tyngd i mitt medvetande. Upprepar att varenda person med kunskap och insikt sagt tvärtom.

    Tror nog att det är ett klassiskt fall av projektion som spelas upp inför allas ögon. Lycka till.


    Jag har aldrig sagt att du är en svag person (vilket inte är en diagnos f.ö) utan jag har sagt att du uppenbarligen var svag i ögonblicket du var otrogen. Och det baserar jag på det du berättat om händelsen.

    Nu tar vi återigen sakfrågan. Varför skulle en otrohet inte vara ett tecken på svaghet? Du och andra har medgett att det kan bero på att ens förhållande är dysfunktionellt. Och i ett sånt läge brukar de flesta vara väldigt svaga så det stärker ju snarare tesen som TS lagt fram.
  • Äldre 17 Mar 06:25
    #71
    Anonym (Tablett) skrev 2019-03-16 23:11:16 följande:

    Eller också är det väldigt mänskligt? Tänker du på andra i alla saker du gör?

    Säger inte att det är rätt, bara att det är mänskligt att göra sånt som kan såra andra ibland för att man sätter sig själv först. Det gör alla. Hela tiden. Till och med när de tänker på andra så gör de det för att de i första hand tänker på dig själva.


    Jo visst. På samma sätt är det mänskligt att bli riktigt förbannad på andra. Problemet är inte känslan utan agerandet. Om du blir riktigt förbannad på någon annan så handlar allt i slutändan om huruvida du agerade på känslorna genom t.ex. misshandel.

    Sen gillar inte jag det dualistiska resonemanget "Tänker du på andra i alla saker du gör?" Vad det här handlar om är att otrohet sårar andra och därför ska man undvika det. Bara för att man är emot otrohet så betyder det inte att man tycker att man alltid ska bry sig om vad alla andra tycker hela tiden.
  • Äldre 17 Mar 12:27
    #97
    Anonym (Tablett) skrev 2019-03-17 09:20:56 följande:

    Ingenstans din text skrev du om otrohet utan om mänskligt beteende och att man har en psykisk störning om man har en svag stund. Det tycker jag är helt fel. Helt helt helt fel. Du verkar också sakna empati för den som blir svag i vissa stunder, gör det dig till psykisk instabil? Det jag vill säga är att alla kan hamna i svaga stunder där vi tänker på oss själva i första hand och i förlängningen sårar andra, om det så handlar om otrohet eller annat.

    Med allt detta sagt så menar jag absolut inte att jag för otrohet på något sätt, tvärtom! Man kan inte utgå ifrån att personer som blir svaga i olika stunder i livet av olika anledningar är psykisk instabila, de är bara mänskliga och man bör känna empati för dem med. De genomgår förmodligen också en enorm kris och agerar därefter.


    Vänta nu... När sa jag att de som är otrogna har en psykiskt störning? Citera! Jag har sakligt sagt att de som är otrogna oftast är det i svaga stunder, därför stämmer TS påstående åtminstone delvis. Och det håller ju du uppenbarligen med mig om. Så varför argumentera emot?
  • Äldre 17 Mar 13:24
    Anonym (Tablett) skrev 2019-03-17 13:12:39 följande:

    Vänta själv...jag skrev inte att du skrev att just otrogna har en psykisk störning. Läs igen snälla du. Jag skrev att du skrev i ditt första inlägg att folk som är svaga, inte tänker på andra därmed saknar empati och om man saknar empati är man psykisk instabil. Var det inte det du skrev? Tolkade jag det fel på något sätt? Jag har inte läst allt du skriver här så jag kan inte svara för det andra du har skrivit bara det jag själv har svarat på.

    Jag argumentet emot för att jag inte håller med om din människorsyn. Att man är svag och psykiskt instabil för att man i vissa lägen agerar fel. Det är FEL att bedra någon precis som mycket annat kan vara fel men man är väldigt sällan psykiskt instabil för det.


    Du får läsa igen. Jag sa att det berodde på likgiltighet inför andras känslor och därför bedrar man någon. Och sen sa jag dessutom inte att det gäller alla utan jag sa att det oftast var så, vilket är en hypotes från min sida och ingen fastslagen sanning. Sen om du tycker att såna saker beror på psykiska störningar så får det stå för dig för det har jag aldrig sagt.

    När man begår något impulsivt så tror jag inte att man är speciellt rationell (vilket torde vara en självklarhet) och därför tycker jag definitivt att det är ett tecken på svaghet i den stunden det sker. Däremot säger jag inte att det är en fullbordad egenskap hos de som gjort fel bara för att de i stundens hetta gör något fel. Så vad är egentligen problemet? Och vad har det med människosyn att göra? Jag tycker att det agerandet tyder på att något inte står rätt till. Betyder det att jag har en dålig människosyn?
  • Äldre 17 Mar 17:51
    +1
    Anonym (L) skrev 2019-03-17 17:15:04 följande:

    Att du är just man förvånar mig inte. Majoriteten av empatistörda är just män. Sitt inte och försvara otroheten. Du framstår bara som mer verklighetsfrämmande


    Jag håller med. Om man varit otrogen har man gjort fel eftersom att man har bedragit någon. Visst, alla gör fel och alla kan bättra sig. Inget konstigt med det. Men om man försvarar ett dåligt beteende är det däremot väldigt anmärkningsvärt.
  • Äldre 18 Mar 21:56
    +2
    Elefantmannen2 skrev 2019-03-18 12:04:59 följande:

    Jag har antagligen varit otydlig.

    Jag har aldrig uttryckt mig på det viset. Resonemanget var tvärtom. Att alla som lämnade en person i tråden var psykopater. Att man har allvarliga personlighetsstörningar för att man är otrogen. Det är ju givetvis inte sant på en fläck. 

    Jag har aldrig, och kommer aldrig, försvara fysisk eller fysisk misshandel av en partner. Tvärtom om har jag i många trådar sagt att den och andra uttryck för kontrollbehov av partners och omgivningen är det värsta man kan ägna sig åt. Det är inte att uppfylla sin partners behov.


    Jag har varit väldigt aktiv på FL i flera år och det absoluta flertalet som blivit dumpade säger inte att deras ex är en psykopat. Var har du fått det ifrån?

    Och vad gäller otrohet så är det en väldigt egoistisk handling där man uppvisar ett tydligt empatilöst beteende. Vad är det konstiga?
  • Äldre 19 Mar 18:52
    Elefantmannen2 skrev 2019-03-19 00:01:41 följande:

    "Jag har aldrig uttryckt mig på det viset. Resonemanget var tvärtom. Att alla som lämnade en person i tråden var psykopater. Att man har allvarliga personlighetsstörningar för att man är otrogen. Det är ju givetvis inte sant på en fläck" 

    Vad är grejen med att inte läsa innantill, misstolka och försöka göra en poäng? Står det flertalet någonstans? 

    Nej, på bägge. Otrohet(som har ett flertal definitioner och gränser) är inte nödvändigtvis egoistiskt till att börja med. Och definitivt inte empatilöst. De som är helt empatilösa lider av en allvarlig störning som är en faktor vid diagnosticering av grava personlighetsstörningar. Som psykopat, patologisk narcissist och andra.


    Jag läste innantill.

    Det där är ju inte heller helt sant. Vi människor kan visst bli empatilösa utan att för den sakens skull ha en diagnos. Vi kan t.ex. tappa vår empatiska förmåga om vi känner oss trängda, tar vissa droger eller om vi har så stora problem att vi inte kan tänka på någon annan än oss själva. På vilket sätt skulle otrohet enligt dig inte vara en empatilös handling?
  • Äldre 19 Mar 18:55
    Bananböjaren skrev 2019-03-19 16:12:56 följande:

    Hehe, psykopat eller narcissist brukar det oftast vara. Exet har alltid en diagnos och är helt sjuk i huvudet om man läser i trådarna på det här forumet.


    Jag tror snarare att du tar russinen ur kakan än att detta faktiskt skulle vara den absoluta majoriteten. Oftast är de arga på exet, vilket inte är speciellt konstigt alls. Men att de anklagar dem för psykopati eller narcissism är inte alls så vanligt som du verkar tro.
  • Äldre 19 Mar 19:22
    Anonym (man) skrev 2019-03-19 19:16:03 följande:

    Jag ställde exakt samma fråga, men har hittills inte fått något svar, istället snackar man hellre om alla fördelar som en otrohet kan leda till eller om hur mänskligt det är. Men tydligen vill man inte gärna svara på frågan om man vet att en handling kan leda till väldigt mycket lidande för någon annan eller andra och man väljer att göra det ändå, hur i helvete kan man påstå att det inte alls är empatilöst?


    Exakt! Man kan förstå otrohet och t.o.m. förlåta otrohet. Men att hävda att en otrohet inte är empatilös förefaller väldigt märkligt för mig.
Svar på tråden Det är svaga människor som väljer att vara otrogna