Det är svaga människor som väljer att vara otrogna

Jag har redan varit med om mycket av det. Men om det är någon jag vill prata med då så är den min man. Om det nu skulle bli så jobbigt att det inte hjälper att prata med min man så söker jag såklart hjälp. Jag ser min man även som min allra bästa vän, och kanske är det därför vi har så bra kommunikation som vi varit tillsammans i över 25 år.

 Om min man inte skulle känna att han kan prata med mig om allt så skulle jag bli ledsen, då jag förutsätter att han känner tillit för mig. Precis som han gör med sina bästa vänner. Om han skulle välja att inte prata med mig med hänsyn för att inte tynga ned mig, så skulle jag kräva att han talar med någon professionell.

Är det inte en bättre väg att gå? För vad hjälper det oss och vår relation att han sitter och grubblar, medan jag är otrogen mot honom? 

Det finns inga ursäkter att vara otrogen, även om många tar till det de tror är  enkla lösningar på svåra problem. Den enda anledningen till att man är otrogen är och kommer alltid förbli egoism, man gör det för sin egna skull och skyller på andra för att slippa dåligt samvete,

Att vara otrogen för att slippa bryta upp ett förhållande med små barn är något jag personligen avskyr att höra. Jag var ett av de barn som blev tvungen att växa upp i ett otroget dysfunktionellt förhållande fullt med bråk(en mamma som svek, ljög och var otrogen i nära 20 år). Än idag har hon mage att påstå att det var för vår skull, men jag som fick hela min syn förstörd på hur ett förhållande och kärlek ska vara, och hade svårt att få tillit för någon under uppväxten (precis som mina syskon) anser att det endast var för hennes skull. Hon klarar nämligen inte av att vara ensam och stark.

Jag har mycket mer respekt för folk som säger som det är. Att de är otrogna för att de tänker främst på sig själva, än har en massa ursäkter och skyller ifrån sig.

 

Och du tänker fel att du förutsätter att barn är idioter.

Du kan bli påkommen och du kan skada dina barn för livet.

De kanske får svårt att lita på en framtida partner när de ser vilken falsk och oärlig förälder de växte upp med.

Bara du inte klagar om du förblir ensam. Men det gör väl kanske inget när ditt underliv är viktigast...

Sak och person. Kolla upp det.

Det vara legio att bli personlig och hoppa på halmgubbetåget direkt på det här forumet.

Jag, personligen, har inte skrivit något om mig själv i det inlägg du citerade. 

Jag skrev att människor har behov som måste uppfyllas för att de ska må bra. Inget om att jag är perfekt. Jag är mänsklig.

Jo, förhållanden plockar man russin ur. Det är det det handlar om. Att man ens har ett förhållande handlar upp att uppfylla behov. Behov om närhet, praktiska saker och annat. Du får andra behov uppfyllda på jobbet, via hobbies etc. 

Det finns många olika typer av otrohet. 

Oavsett är det svaga personer som lever kvar i smärtan och sorgen och föder den varje dag i flera år. Starka lär sig av misstaget och går vidare. Kolla in här i forumet, samma personer som för samma resonemang sedan år tillbaks. 
I vad ligger nyttan att dröja sig kvar i ett förflutet som tär? Speciellt som det ska vara enklare att lämna ett förhållande än att göra ett snedsteg? 
Lämna ilskan och bitterheten, det är inget bra förhållande.

Den vars primära mål är att få sina egna behov tillgodosedda oavsett hur det påverkar andra är ju, per defenition, en egoist. Jag kommer adlrig kunna se en människa som inte kan avara lycklig utan att skada adra som något annat än svag. Svag känslomässigt och svag moraliskt.

Jobbigt för dig. Hoppas att världen ändras så att den passar in i din världsbild och du träffar människor som passar din kravbild. 

Beroende på definition är alla egoistiska, noll altruistiska. En riktigt bra definition på egoism är att andra ska anpassa sig till just dig och att de är svaga, mindre värda, om de inte gör det. 

Ja, det hoppas jag med att jag gör, men jag vet att världen är överbefolkad av empatistörda människor. Det får jag också lära mig att leva med. Men fördelen är att när jag träffar de bra människorna så är det så jävla bra. Då är det på riktigt och värt det. Det är något som empatistörda inte får uppleva.

Du verkar inte förstå det där med ömsesidighet. Det behöver inte vara antingen eller, nämligen. Det är nog också svagheten hos människor som tänker så svartvitt, att man inte kan få ihop sitt eget välmående med andras. Det är en utmaning för många, kanske de flesta. Men empatiskadade har klart svårast med det. Har inte förmågan att mentalisera osv. Tragiskt.

Att du är just man förvånar mig inte. Majoriteten av empatistörda är just män. Sitt inte och försvara otroheten. Du framstår bara som mer verklighetsfrämmande

Jag håller med. Om man varit otrogen har man gjort fel eftersom att man har bedragit någon. Visst, alla gör fel och alla kan bättra sig. Inget konstigt med det. Men om man försvarar ett dåligt beteende är det däremot väldigt anmärkningsvärt.

"Empatiskadade" Du är charmig kompis, du kommer säkert att hitta någon med den attityden. Säkert.

Var i mitt resonemang hittar du "antingen eller"? Jag har inget antingen eller och har levt i gråzonen, mot det svarta, största delen av mitt liv. Den som målar upp en svartvit dystopi där de moraliskt överlägsna styr är någon annan i den här tråden.

Ju större kontaktyta, desto större chans att "träffa de bra människorna". 
När du sitter i ditt pojkrum och snyftar över att din tjej lämnade dig är chansen att ett otroget monster som jag träffar träffar din "bra" tjej  gravt mycket större. 

Har hon väl träffat en avslappnad, humoristisk kille som tar livet som det kommer och låter henne vara fri i sig själv kan du antagligen själv lista ut hur gärna hon stannar med en svartvit moralist med översittarkomplex. 

FYI är merparten av otrogna kvinnor. But nice try.