Det är svaga människor som väljer att vara otrogna

"Jag har aldrig uttryckt mig på det viset. Resonemanget var tvärtom. Att alla som lämnade en person i tråden var psykopater. Att man har allvarliga personlighetsstörningar för att man är otrogen. Det är ju givetvis inte sant på en fläck" 

Vad är grejen med att inte läsa innantill, misstolka och försöka göra en poäng? Står det flertalet någonstans? 

Nej, på bägge. Otrohet(som har ett flertal definitioner och gränser) är inte nödvändigtvis egoistiskt till att börja med. Och definitivt inte empatilöst. De som är helt empatilösa lider av en allvarlig störning som är en faktor vid diagnosticering av grava personlighetsstörningar. Som psykopat, patologisk narcissist och andra.

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på din fråga, den är lite konstigt ställd?
Orsaken till att man är otrogen(i någon av dess definitioner) är för att få ett behov tillfredsställt. Olika individer har olika behov som premieras och som skiftar genom livet. Det behöver ju inte vara just sex. 
En del behov är det accepterat att man tillfredsställer utanför förhållandet, en del beroende på geografi och socioekonomiska betingelser. 

Brist på respekt? Ja, i bland, men inte nödvändigtvis. Jag kan skatta en partner mycket högt, respektera till månen och samtidigt inse att han/hon inte kan uppfylla ett eller flera av mina behov. Det är ju fakta, ingen är fullkomlig.

Det finns som sagt många olika typer av otrohet. Och människor har olika gränser. Gränserna är sällan definierade i ett förhållande. Vad som är otrohet för den ena är det inte nödvändigtvis för den andra. 
Sexchat har folk väldigt olika åsikt om till exempel. 
En gräns de flesta verkar ha är fysiskt sex, och det är oftast det som folk läser in när de läser ordet otrohet. 
Och samtidigt känner de flesta ett större svek och större smärta vid emotionell otrohet. Utan sex. Är det brist på empati att bli "kär" i någon annan? Egoistiskt?

Nu finns definitionen "otrohet via sociala media" till exempel. Du tillbringar mer tid på forum än med din partner, andras åsikter är viktigare än partners etc. Man har lagat en middag för två och partnern rasar loss på Twitter istället för att titta dig djupt i ögonen och skåla. För mig personligen är detta förkastligt, medan andra tycker att det är bra för att de själva kan uppdatera sin Facebook eller skriva en rad på Familjeliv. 

Eftersom det finns så många trådar av den här typen har jag skrivit en himla massa om vad jag tycker och tror i dem. Det börjar bli tradigt att upprepa sig och hamna i samma hjulspår hela tiden. 
Jag tycker att diskussionerna blir väldigt svartvita och dömande. 

Jag kommer bara svara delvis på detta då jag har ont om tid. 

Var gränsen går är inte så svårt att lista ut. Om man vågar vara öppen och ärlig med det man gör så är det inte otrohet. Om du måste gå bakom ryggen på din partner är det inte så svårt att lista ut att det är fel? 

Nu kommer jag åter börja tjata om meningen med att kommunicera med sin partner. Det du skriver bevisar bara att ett förhållande inte är värt ett skit om man inte kan kommunicera.  För om man kan kommunicera med sin partner så vet man var den andre står. Man vet vad den anser är gränsen för otrohet!

Nej, man är inte egoistisk för att man blir kär i en annan. Men om man blir det och ändå vill äta kakan och ha den kvar. Ja, då är man väldigt egoistisk! Då bortser man från den andre partnerns behov och önskningar, bara för att tillfredsställa sina egna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på din fråga, den är lite konstigt ställd?
Orsaken till att man är otrogen(i någon av dess definitioner) är för att få ett behov tillfredsställt. Olika individer har olika behov som premieras och som skiftar genom livet. Det behöver ju inte vara just sex. 
En del behov är det accepterat att man tillfredsställer utanför förhållandet, en del beroende på geografi och socioekonomiska betingelser. 

Brist på respekt? Ja, i bland, men inte nödvändigtvis. Jag kan skatta en partner mycket högt, respektera till månen och samtidigt inse att han/hon inte kan uppfylla ett eller flera av mina behov. Det är ju fakta, ingen är fullkomlig.

Det finns som sagt många olika typer av otrohet. Och människor har olika gränser. Gränserna är sällan definierade i ett förhållande. Vad som är otrohet för den ena är det inte nödvändigtvis för den andra. 
Sexchat har folk väldigt olika åsikt om till exempel. 
En gräns de flesta verkar ha är fysiskt sex, och det är oftast det som folk läser in när de läser ordet otrohet. 
Och samtidigt känner de flesta ett större svek och större smärta vid emotionell otrohet. Utan sex. Är det brist på empati att bli "kär" i någon annan? Egoistiskt?

Nu finns definitionen "otrohet via sociala media" till exempel. Du tillbringar mer tid på forum än med din partner, andras åsikter är viktigare än partners etc. Man har lagat en middag för två och partnern rasar loss på Twitter istället för att titta dig djupt i ögonen och skåla. För mig personligen är detta förkastligt, medan andra tycker att det är bra för att de själva kan uppdatera sin Facebook eller skriva en rad på Familjeliv. 

Eftersom det finns så många trådar av den här typen har jag skrivit en himla massa om vad jag tycker och tror i dem. Det börjar bli tradigt att upprepa sig och hamna i samma hjulspår hela tiden. 
Jag tycker att diskussionerna blir väldigt svartvita och dömande. 

Skulle man då ha frågat om det är ok med sexchatt för partnern? Kanske. Men denne skulle antagligen ha känt sig kränkt och otillräcklig ändå?

(Dessutom, många förhållanden där otrohet eller annat svek kommer upp på tapeten hamnar istället just i kommunikationsläget igen. Man närmar sig och skapar en stabilare grund för ett fortsatt förhållande)

Ja, om man så gärna vill sexchatta så får man höra efter vad den andre anser om det? Jag kan lova att partnern känner sig mer kränkt om du går bakom ryggen och gör som du själv vill, än om du är rakt ut ställer en fråga. Du vet nog att det är sveket och lögnerna som är värst. 

Nja, visst händer det.. men oftast är kostnaden så mycket större. Brist på tillit m.m. Jag tror att det hade fungerat bättre om kommunikationen förekommit otroheten. Varför ska otrohet behövas för att man ska kunna kommunicera? Då är det ett allvarligt fel på förhållandet från första början, och kanske bara bra att man bryter upp. 

Jag har mer än 20 års erfarenhet på hur destruktivt otrohet är. Inte bara för de inblandade utan hela familjen som sådan. Jag har redan hört de allra märkligaste ursäkterna till leda. Konstigt att det inte finns lika mycket dåliga ursäkter om man skulle behandla sin bästa vän på samma vis? 

Jag skulle aldrig behandla min bästa vän så illa, och jag anser min partner vara min allra bästa vän. Ingen känner mig så bra som han gör.

Ja, om man så gärna vill sexchatta så får man höra efter vad den andre anser om det? Jag kan lova att partnern känner sig mer kränkt om du går bakom ryggen och gör som du själv vill, än om du är rakt ut ställer en fråga. Du vet nog att det är sveket och lögnerna som är värst. 

Nja, visst händer det.. men oftast är kostnaden så mycket större. Brist på tillit m.m. Jag tror att det hade fungerat bättre om kommunikationen förekommit otroheten. Varför ska otrohet behövas för att man ska kunna kommunicera? Då är det ett allvarligt fel på förhållandet från första början, och kanske bara bra att man bryter upp. 

Jag skulle aldrig behandla min bästa vän så illa, och jag anser min partner vara min allra bästa vän. Ingen känner mig så bra som han gör.