Det är svaga människor som väljer att vara otrogna

Ingenstans din text skrev du om otrohet utan om mänskligt beteende och att man har en psykisk störning om man har en svag stund. Det tycker jag är helt fel. Helt helt helt fel. Du verkar också sakna empati för den som blir svag i vissa stunder, gör det dig till psykisk instabil? Det jag vill säga är att alla kan hamna i svaga stunder där vi tänker på oss själva i första hand och i förlängningen sårar andra, om det så handlar om otrohet eller annat.

Med allt detta sagt så menar jag absolut inte att jag för otrohet på något sätt, tvärtom! Man kan inte utgå ifrån att personer som blir svaga i olika stunder i livet av olika anledningar är psykisk instabila, de är bara mänskliga och man bör känna empati för dem med. De genomgår förmodligen också en enorm kris och agerar därefter.

Jag har alltid varit emot otrohet. Men för en tid sedan hände något i mitt känsloliv som jag inte kan kontrollera. Jag har blivit kär i en kollega.

Det hela började med att jag efter lång tid på hektisk arbetsplats gick in i väggen, blev sjukskriven ett år och gjorde i princip ingenting. Då var det tänkt att gubben skulle jobba (tidigare hade vi en deal att jag jobbade så han kunde plugga färdigt). Men han hittade aldrig något jobb, var egentligen inte särskilt ambitiös i sitt sökande heller. Alla räkningar och lån stod i mitt namn så det blev jag som hamnade hos kronofogden till slut. Efter nästan 10 månader utan inkomst och med en eventuell vräkning på halsen sa jag åt honom att nu får det vara nog, nu får han bannemej ta ett jobb, vad som helst så vi kunde komma ur denna ekonomiska knipa. Men han svarade: ?Du vet att det där inte är min grej? (att jobba alltså). Då brast det för mig, jag fick nog på riktigt. Reste mig och började söka jobb och hittade ett direkt. Efter några veckor på arbetsplatsen märkte jag att en kollega verkade intresserad och ger mig mycket uppmärksamhet. Han känns som en riktig man: arbetsam, ansvarsfull, intelligent och ja, allt det min man inte är. Så nu har jag gått och kärat ner mig i den här kollegan, som också är gift och verkar intresserad av mig. Jag känner mig å ena sidan hemsk mot min man (för att jag är otrogen i mina tankar) men det är ändå tal om skilsmässa då jag inte känner något för honom längre vilket han vet om. Dock vet han inget om kollegan. Skulle det visa sig att kollegan är intresserad av mig och inte lycklig i sitt förhållande (enligt mina observationer verkar det så) kan jag tänka mig att inleda något med honom. Otrohet är aldrig ok men i mitt fall vill jag säga att det är rättfärdigat. Reaktioner på det?

Du är fullt medveten om att du i svaga stunder, när du inte mår bra kan vara otrogen. Varför inte vara öppen med det? Jag tycker inte att det är fel att vilja testa olika könsorgan. Problemet kommer när man är fullt medveten men det för att stå för sina brister.

Jag var nog svag och mådde inte särskilt bra när jag började jobba. Men allteftersom jag jobbat har jag börjat må bättre och jag trivs jätte bra på arbetsplatsen. Så kan inte säga att det är pga jag mådde dåligt som jag blev förälskad i kollegan...

Inga bekymmer skrev 2019-03-17 08:01:44 följande:

Om man inte tappat hoppet om sin relation, hur tänker man att relationen ska bli bättre genom otrohet? Om både sex och närhet knappt finns OCH att man inte heller känner sig sedd i förhållanden då är det ju ett riktigt dåligt förhållande kan jag tycka. Men ibland kan det ju handla om andra saker också. Tex om en i relationen blir deprimerad, så kanske hen inte känner sig älskad, sedd och bekräftad för att hen inte kan ta till sig och se kärleken som finns.

Din sista mening håller jag inte alls med om. Om man inte tappat hoppet för så mkt är bra och inte vill lämna så är det smart att investera tid och arbeta på sin relation. Otrohet handlar om egoism, man vill äta kakan och ha den kvar, sen kan du och andra intala er nåt annat![/quote]

Det beror allt på. Om man är övertygad om att det är en tillfällig situation som kan bli bättre så finns det hopp. En partner som arbetar alldeles för mycket, fastnat i dataspel eller överdriven skötsel av hemmet, som inte är sej själv. Man försöker självklart att prata men det går inte om inte båda vill prata! Otroheten är inte ett sätt att göra relationen bättre. Den är ett sätt att hålla sej tillräckligt tålmodig och må tillräckligt bra för att orka stanna och orka vara drivande för att komma tillbaka till hur det en gång var. De flesta män jag råkat på som letar otrohet på nätet vill allra helst ha sex med sin egen fru och drömmer om att hon ska se på honom, säja något uppskattande och vilja ha honom. Jag skulle säja att i många fall beror otrohet minst lika mycket på den bedragne som vägrat prata, avsätta tid, trott att man kan nedprioritera sin partner hur mycket och länge som helst.

Helt korrekt iakttagelse. Svaga och korkade individer som har ett för stort ego.

Det är min erfarenhet också. Svaga och fega människor brukar vara otrogna.

Men en del förväxlar brist på empati med styrka , så de anser att de är starka om de inte bryr sig om andra människor.

Skilj dig från din omanlige arbetskygge man. Men varför hoppa på den gifta kollegan innan du ens är skild? Dom flesta män är ju ansvarfulla och arbetssamma, inte svårt att hitta, och många är både intelligenta och inte redan upptagna. Varför inte satsa på att finna en sån man istället?

Har du samma syn när du råkar illa ut/blir illa behandlad?

Får andra behandla dig hur som helst bara de anser att det är rätt för dem?

Därför att denne man visar ett stort intresse för mig och verkar väldigt olycklig i sitt förhållande. Väntar bara på att någon ska ta steget att berätta om sina känslor...