• Anonym (M)
    Äldre 16 Mar 08:29
    10227 visningar
    134 svar
    134
    10227

    Så attraherad av min kollega......

    Anonym (blyg) skrev 2019-03-16 01:52:31 följande:

    Jag är så attraherad av min "kollega" Jag längtar efter hen och vill att hen ska vara nära mig hela tiden.. Jag vet inte vart dessa känslor kommer ifrån men jag känner mig väldigt irriterad på dessa känslor........ Ena stunden är hen efterhängsen men att i nästa stund är otrevlig. Hälsar inte och tittar inte ens på mig... uppfattas som väldigt obekväm..

    dubbla signaler hela tiden ...

    Vad betyder detta? Känns jätte tråkigt att hen inte ens kan titta på mig eller vara trevlig åtminstone .. när vi båda arbetar ibland på samma ställe.. känner mig som ett UFO ibland. Är jag verkligen så konstig och hemsk att man inte ens kan titta på mig eller hälsa på mig?

    Vi har en del blickar mellan varandra ... Ibland.. och det känns som att det finns något där.. men som sagt... dubbla signaler..


    Hej Bullen! Känner igen det där med att bli jätteirriterad på känslor man inte vill ha. Men är ju ändå härligt att vara sådär riktigt attraherad...;)

    Känns ju som om det skulle kunna vara så att hen har uppfattat dig på samma sätt...att du inte är samma vid olika tillfällen. När det har hänt mig någon gång så tröttnar jag till slut på kallt/varmt beteende, dom jag gillar brukar ju annars alltid ha tid för just mig, är jättetrevliga och hälsar alltid utan undantag. Dubbla signaler...en person som sänder ut dom är inget jag lägger energi på. Ingen vill bli förvirrad och kanske sårad över att plötsligt bli ignorerad, det säger sig självt.

    Den här kollegan du gillar kanske inte är ett bra val om det är så att hen gör sådär utan att du kan hitta en anledning från ditt eget beteende. Om du kommer på att du kan ha en del i det...ändra ditt beteende? Du skulle ju kanske kunna få lysande resultat av det :) Just saying...
  • Anonym (M)
    Äldre 16 Mar 15:22
    #11
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-16 13:18:24 följande:

    Det är nog så att hen inte är intresserad.

    Men jag instämmer med vissa av er.. till slut blir man less när hen beteer sig på detta sätt.. kommer säkert tappa intresset snart.. Jag gillar individer som tar för sig och inte ger en dubbla signaler.. så det är nog bara försöka strunta i det. Jag är samma vid alla tillfällen , upplever jag. Vi träffas i olika sammanhang.. bara så där.. möten osv. Upplever inte hen som blyg.. snarare framåt och tar för sig.

    Jag är inte den som är framfusig av mig .. tar helst så lite plats som möjligt. Vill inte vara påträngande och jobbig så då håller jag mig undan istället.. haha .. men det är nog lika bra..


    Du gillar såna som tar för sig men du tänker inte vara en sådan själv? Varför är det andras sak att göra det men inte din? Tror du att det är lätt för dom som gör det...det är det inte, ibland är det extra svårt.

    Ja, det är väl lika bra att du håller dig tillbakadragen...vem vet vad som skulle kunna hända om du kliver ut ur din komfortzon....säkert inget bra, oväntat och läskigt skulle det ju kunna bli med, haha...kanske att det är något som verkar menat men varför skall du ta reda på det?

  • Anonym (M)
    Äldre 16 Mar 17:50
    #16
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-16 16:29:49 följande:

    det jag dock stör mig mest på är att bli ignorerad. personen i fråga pratar med mina andra kollegor .. men inte med mig.. känner mig en aningens inkompetent då jag aldrig bli tillfrågad... om något alls. Eller sedd för den delen.. Ibland blir jag sedd men nu på senaste tiden vägrar hen se på mig? fast än jag liksom sitter i samma rum.. Känns konstigt och skumt.. men jag överanalysera väl säkert..

    har tänkt att försöka sluta titta på personen om jag nu inte måste.. för som sagt det kan ju vara så att hen känner sig trängd och besvärad av att jag glor som en tok haha


    Ingen gillar ju att bli ignorerad, självklart. Nu vet jag inte om du helt menar allvar med din tråd eller om den är mer trollinriktad faktiskt. Du har tydligen fått uppmärksamhet tidigare men inte nu? Hm, vad kan det tyda på...eftersom du säger att du är samma hela tiden så har ev. hen tröttnat på något du gör...kanske är du dryg men hen har haft överseende med det eftersom du har andra kvalitéer...men nu räcker det. Ja, eftersom du vägrar att skrida till handling själv så får du gilla läget. 

    Blir lite provocerad av din tråd eftersom det går att utläsa att du vill ha något men du vägrar att göra din del för att få det att hända. Jobbigt, obekvämt, ovant...vem vet, bara du. 

    Om jag varit i hens sits så hade jag ev. varit intresserad först men sen blivit trött och irriterad av någon som vill få saker serverat. Någon som däremot tar risker  för att uppnå något...väldigt mycket ja tack istället. Om det är någon jag är intresserad av.


  • Anonym (M)
    Äldre 17 Mar 08:00
    #29
    Anonym (Oblyg) skrev 2019-03-16 19:13:19 följande:
    Jag vill också tillägga att man gärna undviker att kolla på någon som intresserar en för mkt, då detta kan ha en avslöjande verkan. Sådan är iaf jag.
    Fast det är olika typer av blickar...visst kan man tvinga sig själv att titta bort för att man känner att ens pokerface inte alls är på plats. Men jag vet med mig att jag gör ett slags medvetet demonstrativt borttittande när jag är missnöjd med vad någon gjort/gör och jag vill förmedla det till personen det gäller. 
  • Anonym (M)
    Äldre 17 Mar 08:21
    #31
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-16 20:16:00 följande:

    Förstår inte varför vissa blir provocerad av mitt inlägg. Är väl i en stor konflikt med mig själv och vet varken ut eller in. Ska jag vara ärlig så är jag inte egentligen de minsta blyg.. men jag blir det pågrund av positionen som jag är just nu i mitt liv. känner en liten rädsla över mig själv.. vad jag skulle kunna göra.. Hade jag inte varit i denna position så hade jag inte tvekat det minsta .. att ta första steget!Jag är en person som går efter det jag vill ha .. men som sagt. i konflikt med mig själv pågrund av omständigheterna..

    och jag är inte introvert.. Jag är väldigt social egentligen men väljer vilka jag är social med. Jag vill ha samtal som ger en mening.. inte bara kallprat om vädret.. eller vilka skor som är snyggast på marknaden.. Så om det gör en till introvert då får det väl vara så. Och väldigt impulsiv är jag också... jag säger lite för mycket.. speciellt om jag blir lite nervös.. vilket bidrar till att jag till slut sitter och babblar... Sen anser jag inte att man ska döma ut människor utan att veta hela bakgrunden... det finns vissa skäl till varför människor beter sig som dom gör..........


    Men är saker någonsin enkla efter att man har nått en viss position i livet med allt vad det innebär? Du tänker att du nog helst kan slippa att ta risker själv eftersom kollegan nog kan dra hela lasset "om hen är intresserad nog". Fast hen kanske inte är intresserad av någon som inte är driven nog att handla...för mig personligen så är det en dealbreaker.

    Du tycker att det gör skillnad att du har så goda skäl att vara passiv...men spelar det någon som helst roll egentligen? Blir ju samma för kollegan oavsett. Om jag såg att det fanns något mellan mig och någon som hade drivkraft som en av sina tyngsta egenskaper och att det kändes som något utöver det vanliga, något man borde se till att se vad det är som gjorde...ingenting. Det hade i längden nog gjort mig rätt lack och jag hade tröttnat. Jag hade nog betett mig ungefär som din kollega gör, med att demonstrativt undvika när jag är tvungen att ha kontakt.

    Jag blir väl (faktiskt) provocerad för att jag dels tycker att det är bortkastat och dels för att det känns att du inte tycker att kollegan är värd ärlighet, att du skulle kunna förklara att du inte kan göra något. Eller att om det är för svårt att tala klarspråk att du genom ditt sätt visar att du är ointresserad av något annat än ev. vänskap om det är så.
  • Anonym (M)
    Äldre 17 Mar 11:45
    #35
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-17 09:32:24 följande:

    Det är sant. det finns inget som är enkelt oavsett.. Tycker inte att kollegan ska dra hela lasset själv.. skulle dock önska att hen skulle visa mer intresse först.. då skulle jag nog inte tveka.. det handlar ju om givande och tagande.. men som jag skriver i mina inlägg är att hela situationen mellan oss är väldigt komplicerad.. vilket kanske ligger till grund för hur hen beter sig samt hur jag beter mig. Det är min spontana reflektion.

    Kollegan är värd ärlighet..... Så vad tycker du jag ska göra? vad skulle du ha gjort?


    Man vill ju alltid ha ett tydligt grönt ljus och känner man att det är det enda alternativet så får man väl vänta tills något landar i ens knä...är inget för mig men man är ju olika.

    Om jag var i din sits så hade jag i första hand sett till att samla mod och prata om det, tagit sats och sagt att jag känner något jag inte gör för andra men att situationen gör det svårt. Om jag ville ta en omväg så hade jag varit vänlig mot hen men kapat all flirt och tvetydighet. Liksom varit extra trevlig men kanske pratat om min partner om jag har en och att jag uppskattar att ha en så bra vän som hen är...något sånt. 

    Tydlighet framförallt..speciellt om hen är en driven och framåt person som jag tror att du skrev? Då får man respekt för dom med mod och just att det visar på omsorg att du bryr dig om hen och att det inte är ett sätt att få bekräftelse enbart.
Svar på tråden Så attraherad av min kollega......