Så attraherad av min kollega......

Jag tror inte längre det kommer att bli ett arbetsmiljöproblem. Men jag tackar för dina råd.

Jag var på väg och hade tänkt att nu, nu säger jag som det är. Jag hejdade mig dock, som tur är.

Skulle nog aldrig hänvisa honom till denna tråd. Det är som att blotta sig själv helt och hållet. Skulle han dock se det så får jag väl skämmas, massor.

Jag tror inte att det är dig jag är attraherad av.. eftersom du berättar att du är attraherad av din chef. Jag befinner mig i samma situation som dig......

Men berätta mer.. Hur har du gjort ? Jag tänker med tanke på att vi befinner oss i nästan samma situation?

Du kan väl kalla till möte själv ;)

Vad saknar du i ditt nuvarande förhållande ?

Om ditt förhållande inte är bra, har ni gått i parterapi? försökt att hitta tillbaka till varandra?

Det är svårt sånt där men det jag vet är att om man inte är lycklig eller mår bra i relationen så bör man utföra åtgärder för att hitta lycka igen. Trots att man har barn.. man gör inte dom en tjänst av att vara olycklig.

Sen tycker jag absolut att man ska jobba på relationen för att åtminstone ge varandra en chans att hitta tillbaka till varandra.

Jag har inte bestämt mig vad jag ska göra.

Låter som att ni har försökt. Tråkigt att höra att det inte blev som du hade förväntat dig. Vad är det som gör att du inte trivs hemma? Vad är glädje och lycka för dig?

Jag förstår att vardagen kan bli rätt långtråkig. Allt går på rutin och det blir grått och tråkigt. Tror att det är viktigt att hitta tid till varandra, att göra saker, att ge och ta, att uppskatta varandra. Har ni småbarn?

Ja man klarar inte hur mycket som helst. Hur länge har ni varit ert par ? Tänker att du har försökt och även hon, men hur länge ska man behöva försöka innan det är dags att ge upp? Jag har en äldre kompis till mig som fått och kämpat i flera år fram till nu då hon valde att gå isär. Det är tungt och jobbigt stundvis men hon mår ändå bättre än någonsin. Hon känner sig hel igen.

Man ska göra val som känns rätt i själen! Det är viktigt. Vi människor är för fega av oss och ångrar sedan resten av livet att vi inte tog modet eller chansen när vi hade den.

Många tror att man kastat bort åren eftersom man väljer att skilja sig. Det är snarare tvärtom. Var glad över alla fina minnen men ibland kan det vara till nytta för alla att man väljer skilda vägar!

Säger inte att du ska skilja dig men tänk på vad ditt inre säger dig.

Ok, Nu är läget så här. Jag kommer att ta steget att säga något till denna person.

Det jag dock inte vill ska hända är att personen ska gå runt och berätta detta. Vill se personens reaktion men samtidigt inte om det blir en negativ respons på det jag tar modet till att berätta. Ska jag skicka mail, sms eller ta ett enskilt samtal face to face?

Och till den stora frågan, vad och hur ska jag säga det?

Ge mig tips och råd! :)