• Anonym (blyg)

    Så attraherad av min kollega......

    Jag är så attraherad av min "kollega" Jag längtar efter hen och vill att hen ska vara nära mig hela tiden.. Jag vet inte vart dessa känslor kommer ifrån men jag känner mig väldigt irriterad på dessa känslor........ Ena stunden är hen efterhängsen men att i nästa stund är otrevlig. Hälsar inte och tittar inte ens på mig... uppfattas som väldigt obekväm..

    dubbla signaler hela tiden ...

    Vad betyder detta? Känns jätte tråkigt att hen inte ens kan titta på mig eller vara trevlig åtminstone .. när vi båda arbetar ibland på samma ställe.. känner mig som ett UFO ibland. Är jag verkligen så konstig och hemsk att man inte ens kan titta på mig eller hälsa på mig?

    Vi har en del blickar mellan varandra ... Ibland.. och det känns som att det finns något där.. men som sagt... dubbla signaler..

  • Svar på tråden Så attraherad av min kollega......
  • Anonym (M)
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-16 20:16:00 följande:

    Förstår inte varför vissa blir provocerad av mitt inlägg. Är väl i en stor konflikt med mig själv och vet varken ut eller in. Ska jag vara ärlig så är jag inte egentligen de minsta blyg.. men jag blir det pågrund av positionen som jag är just nu i mitt liv. känner en liten rädsla över mig själv.. vad jag skulle kunna göra.. Hade jag inte varit i denna position så hade jag inte tvekat det minsta .. att ta första steget!Jag är en person som går efter det jag vill ha .. men som sagt. i konflikt med mig själv pågrund av omständigheterna..

    och jag är inte introvert.. Jag är väldigt social egentligen men väljer vilka jag är social med. Jag vill ha samtal som ger en mening.. inte bara kallprat om vädret.. eller vilka skor som är snyggast på marknaden.. Så om det gör en till introvert då får det väl vara så. Och väldigt impulsiv är jag också... jag säger lite för mycket.. speciellt om jag blir lite nervös.. vilket bidrar till att jag till slut sitter och babblar... Sen anser jag inte att man ska döma ut människor utan att veta hela bakgrunden... det finns vissa skäl till varför människor beter sig som dom gör..........


    Men är saker någonsin enkla efter att man har nått en viss position i livet med allt vad det innebär? Du tänker att du nog helst kan slippa att ta risker själv eftersom kollegan nog kan dra hela lasset "om hen är intresserad nog". Fast hen kanske inte är intresserad av någon som inte är driven nog att handla...för mig personligen så är det en dealbreaker.

    Du tycker att det gör skillnad att du har så goda skäl att vara passiv...men spelar det någon som helst roll egentligen? Blir ju samma för kollegan oavsett. Om jag såg att det fanns något mellan mig och någon som hade drivkraft som en av sina tyngsta egenskaper och att det kändes som något utöver det vanliga, något man borde se till att se vad det är som gjorde...ingenting. Det hade i längden nog gjort mig rätt lack och jag hade tröttnat. Jag hade nog betett mig ungefär som din kollega gör, med att demonstrativt undvika när jag är tvungen att ha kontakt.

    Jag blir väl (faktiskt) provocerad för att jag dels tycker att det är bortkastat och dels för att det känns att du inte tycker att kollegan är värd ärlighet, att du skulle kunna förklara att du inte kan göra något. Eller att om det är för svårt att tala klarspråk att du genom ditt sätt visar att du är ointresserad av något annat än ev. vänskap om det är så.
  • Anonym (blyg)

    Det är sant. det finns inget som är enkelt oavsett.. Tycker inte att kollegan ska dra hela lasset själv.. skulle dock önska att hen skulle visa mer intresse först.. då skulle jag nog inte tveka.. det handlar ju om givande och tagande.. men som jag skriver i mina inlägg är att hela situationen mellan oss är väldigt komplicerad.. vilket kanske ligger till grund för hur hen beter sig samt hur jag beter mig. Det är min spontana reflektion.

    Kollegan är värd ärlighet..... Så vad tycker du jag ska göra? vad skulle du ha gjort?

  • Andiie87
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-17 09:32:24 följande:

    Det är sant. det finns inget som är enkelt oavsett.. Tycker inte att kollegan ska dra hela lasset själv.. skulle dock önska att hen skulle visa mer intresse först.. då skulle jag nog inte tveka.. det handlar ju om givande och tagande.. men som jag skriver i mina inlägg är att hela situationen mellan oss är väldigt komplicerad.. vilket kanske ligger till grund för hur hen beter sig samt hur jag beter mig. Det är min spontana reflektion.

    Kollegan är värd ärlighet..... Så vad tycker du jag ska göra? vad skulle du ha gjort?


    Ställ frågor för att visa ett intresse tex.!
  • Anonym (Arbetsam)

    Jag känner igen mig i många av ts vinklar, jag tror ändå att två personer måste stiga ur sina komfort zoner, det är enkelt ingen vill väl ta ett intiativ om den andra inte svarar på initiativet. Att blickar ges säger egentligen ingenting mer än att två personer gillar varandra, frågan är snarare vad de vill göra åt det. Jag är en person som handlar om än lite tvetydigt ibland, men det öppnar iallafall upp för dialoger och ges rätt följdfrågor så kan allt tas till en ny nivå. Men det krävs ju två för en dans och alltid alltid en inkänning och taktkänsla.

    Hade det varit mig det gällde, så hade jag helt klart velat se viljan till att lära känna mig, annars är det liksom inte ömsesidigt. Varför ska jag tvinga mig på någon, ligger liksom inte i min natur.. Och då spelar det faktiskt ingen roll om det är ?kungen? själv som skulle ge blickarna, ge och ta annars kan det va!

    Tänk efter vilka signaler du ger och om de är tydliga nog att spinna vidare på? Är dom inte det så måste du nog överväga om du kanske inte kan förvänta dig det gensvar du vill ha och då måste du helt enkelt bli tydligare.

  • Anonym (M)
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-17 09:32:24 följande:

    Det är sant. det finns inget som är enkelt oavsett.. Tycker inte att kollegan ska dra hela lasset själv.. skulle dock önska att hen skulle visa mer intresse först.. då skulle jag nog inte tveka.. det handlar ju om givande och tagande.. men som jag skriver i mina inlägg är att hela situationen mellan oss är väldigt komplicerad.. vilket kanske ligger till grund för hur hen beter sig samt hur jag beter mig. Det är min spontana reflektion.

    Kollegan är värd ärlighet..... Så vad tycker du jag ska göra? vad skulle du ha gjort?


    Man vill ju alltid ha ett tydligt grönt ljus och känner man att det är det enda alternativet så får man väl vänta tills något landar i ens knä...är inget för mig men man är ju olika.

    Om jag var i din sits så hade jag i första hand sett till att samla mod och prata om det, tagit sats och sagt att jag känner något jag inte gör för andra men att situationen gör det svårt. Om jag ville ta en omväg så hade jag varit vänlig mot hen men kapat all flirt och tvetydighet. Liksom varit extra trevlig men kanske pratat om min partner om jag har en och att jag uppskattar att ha en så bra vän som hen är...något sånt. 

    Tydlighet framförallt..speciellt om hen är en driven och framåt person som jag tror att du skrev? Då får man respekt för dom med mod och just att det visar på omsorg att du bryr dig om hen och att det inte är ett sätt att få bekräftelse enbart.
  • Anonym (blyg)

    Förstår precis vad du menar "arbetsam" .. Men saken är den att kollegan inte visat något intresse av att lära känna mig. I börjar var det mesta arbetsrelaterat.. Men jag kanske ska börja vara lite mer som jag är, slappna av och vara social. Som jag brukar.. den jag egentligen är. Sen är vi aldrig ensamma .. bara vi. Det har hänt någon gång att vi varit själva men som sagt det händer sällan..

    Precis så känner jag.. varför ska jag liksom tvinga mig på någon som jag inte vet helt säkert är intresserad? Börjar hen intressera sig över vem jag är så här jag ju en tydlig signal att gå på.....

    Jag kanske ger signaler på att jag är intresserad men osäker.. ? Jag söker inte upp personen men det gör jag av välmening.. med tanke på arbetssituationen och det höga trycket på arbetsplatsen.. vill inte belasta hen! Sen är kollegan väldigt svår att nå... upplever jag. Och det finns inte tid egentligen för lite prat här och där .. det mesta handlar om arbetet..

    Sen är det så här också att hen har en högre position på arbetsplatsen .. vilket gör mig lite osäker..

  • Anonym (blyg)

    Vi får se om jag tar mig mod att berätta hur jag känner .. Det är inte så enkelt som det låter .. med tanke på allt runt i kring. Tänk om hen går och berättar det jag tagit mod till att säga? Det skulle nog inte blir en bra utgång för mig.. Det är väl det jag är lite rädd för ..

  • Anonym (Arbetsam)
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-17 12:41:21 följande:

    Förstår precis vad du menar "arbetsam" .. Men saken är den att kollegan inte visat något intresse av att lära känna mig. I börjar var det mesta arbetsrelaterat.. Men jag kanske ska börja vara lite mer som jag är, slappna av och vara social. Som jag brukar.. den jag egentligen är. Sen är vi aldrig ensamma .. bara vi. Det har hänt någon gång att vi varit själva men som sagt det händer sällan..

    Precis så känner jag.. varför ska jag liksom tvinga mig på någon som jag inte vet helt säkert är intresserad? Börjar hen intressera sig över vem jag är så här jag ju en tydlig signal att gå på.....

    Jag kanske ger signaler på att jag är intresserad men osäker.. ? Jag söker inte upp personen men det gör jag av välmening.. med tanke på arbetssituationen och det höga trycket på arbetsplatsen.. vill inte belasta hen! Sen är kollegan väldigt svår att nå... upplever jag. Och det finns inte tid egentligen för lite prat här och där .. det mesta handlar om arbetet..

    Sen är det så här också att hen har en högre position på arbetsplatsen .. vilket gör mig lite osäker..


    Då får du skaffa lite kulor, för om personen har en högre position än du vill hen förmodligen se lite handling och mod från din sida. ;) något måste ju få personen att börja se dig.. eller?
  • Gosedjuret
    Anonym (blyg) skrev 2019-03-17 12:41:21 följande:

    Förstår precis vad du menar "arbetsam" .. Men saken är den att kollegan inte visat något intresse av att lära känna mig. I börjar var det mesta arbetsrelaterat.. Men jag kanske ska börja vara lite mer som jag är, slappna av och vara social. Som jag brukar.. den jag egentligen är. Sen är vi aldrig ensamma .. bara vi. Det har hänt någon gång att vi varit själva men som sagt det händer sällan..

    Precis så känner jag.. varför ska jag liksom tvinga mig på någon som jag inte vet helt säkert är intresserad? Börjar hen intressera sig över vem jag är så här jag ju en tydlig signal att gå på.....

    Jag kanske ger signaler på att jag är intresserad men osäker.. ? Jag söker inte upp personen men det gör jag av välmening.. med tanke på arbetssituationen och det höga trycket på arbetsplatsen.. vill inte belasta hen! Sen är kollegan väldigt svår att nå... upplever jag. Och det finns inte tid egentligen för lite prat här och där .. det mesta handlar om arbetet..

    Sen är det så här också att hen har en högre position på arbetsplatsen .. vilket gör mig lite osäker..


    Alltså...har du något att gå på att hen skulle vara intresserad? Visar inte intresse att lära känna dig, ni är nästan aldrig själva, kollegan är svår att nå..förlåt men jag tycker inte att det finns något som skulle kunna visa på det i texten du skriver.

    Min erfarenhet är att det märks när någon är intresserad, jag skulle inte berätta något alls med tanke på vad du berättar här. Visa lite intresse helt enkelt, så hade jag gjort.
  • Anonym (blyg)

    Ja vi får se... hade ju varit skönt om det varit ömsesidigt .. ;)

Svar på tråden Så attraherad av min kollega......