Så attraherad av min kollega......

Men !  Vilken dum person .. Hålla sig unden sista dagen i veckan. Leta du inte ?? :)

Kom ihåg när jag jobbade för många år sedan på ett annat jobb. Där fanns en så söt tjej och jag såg alltid till att ha något speciellt att fråga eller ha en viktig sak att göra just nära. För att få en sista glimt innan helgen  Hon jobbade en bit i från mig och hon måste undrat för det fanns egentligen ingen där jag hade att göra i jobbet . Men hon va megablyg och jag med. Så det blev inget där.. Men jag kan än idag se henne framför mig.

Jag kan acceptera chefens inställning och egentligen har jag också samma syn på det. Känns inte helt lätt med ett förhållande med en kollega på arbetsplatsen och än mindre med en av cheferna. Men det jag har svårt acceptera är om chefen inte behandlar mig på samma sätt som övriga kolleger på liknande position blir behandlade. Tittar chefen kollegan i ögonen vid ett samtal vill jag också att det gäller mig. Vill inte heller att chefen uppenbart undviker och har svårt att prata med mig trots att det nu gått ett bra tag sedan brevet skrevs. Det är kring detta jag känner att jag har behov att prata med chefen om för att vi ska hitta ett sätt att vara på som känns bekvämt för oss båda. Allt är så mycket bättre om man pratar om det än om man låtsas somngenting och hoppas det går över med tiden.

Ja, men är det schysst egentligen att berätta om känslor som chefen inte har någon del i? På ett sätt så är det rätt själviskt. Osäkerhet? Visst kan man bli smickrad över även obesvarat intresse men det blir ju en knepig arbetssituation när man berättar sånt där. Frågan är om det inte hade varit bra mycket mer proffsigt att inte berätta alls. 

Prata med chefen..vet inte om det kommer att lösa något, chansen finns att det förvärrar det hela. 

Han ser mig .. och hälsar på mig. Väldigt vänlig och mjuk upplevs han. Vilken härlig känsla! Undrar dock vad det är med denna drastiska förändring ?

Varför ändra sig helt plötsligt? först hälsar han inte på mig och upplevs som att han undviker mig .. tittar intensivt in i min ögon och själ från långt håll.. till att i nästa stund titta på mig och hälsa vänligt varje gång vi ses.

Men jag är glad över att han är vänlig. Det känns mycket roligare..

Vi hade inte setts på ett tag så jag tänkte att känslorna nog var förbi. Men nej , fick mig en rejäl högerkrok mitt i nyllet när jag såg honom igen.