Sorg över att inte kunna få fler barn

Alla kvinnor kommer till en punkt när de inte kan få fler barn oavsett vad de vill. De flesta pga ålder, andra pga ohälsa. Jag förstår att du vill ta beslutet själv och inte bli påtvingad beslutet av medicinska skäl. Samtidigt har du fyra barn, din man två. Jag har faktiskt svårt att förstå hur det kan vara en stor sak att acceptera att det "bara" blev fyra barn. Pojke eller ej, ingen ska behöva uppfylla en viss roll som att vara gullig lillebror eller pappas lilla fotbollskompis. Jag förstår om du är lite chockad av beskedet men jag tror att när du kommit förbi småbarnsåren så kommer du tycka att det är skönt också för stora barn är också härliga. Det vet du ju redan eftersom du har större barn. Det var bara tre månader sen du födde, du är full med hormoner och extra känslig och bebisinriktad just nu av naturliga skäl.

Jag känner lite samma. Jag fick mitt tredje barn för 7 veckor sedan, nån vecka innan jag fyllde 40 år. Så det är en av anledningarna till att vi inte ska ha fler barn. Sedan bor vi trångt och vi vet med oss att det skulle bli mer jobb med fler barn. Men jag känner sorg av att inte föda barn igen och inte få ha en liten nyfödd bebis igen. Jag tror att det är nåt man får leva med. Men som tur är saknar jag inte att vara gravid eftersom jag mår så illa då

Ursäkta men "bara 4 resp 2 barn"? Om nr 5 hade blivit ytterligare en flicka hade du känt sorg då med?

Nej, alla kvinnor kommer inte till en punkt när de inte kan få fler barn. Vissa, både kvinnor och män, tvingas acceptera det faktum att de inte kommer kunna få barn överhuvudtaget. I övrigt håller jag med dig om det du skriver.

Vad kan en son ge dig som inte en dotter kan?Hur orkar par med så många barn?Måste vara att vi människor är olika.

Har svårt att känna ett uns sympati ens över nån som har 4 barn redan. Hur många tvingas gå genom livet utan att få ett barn. Var tacksam över att du har fått fyra och sluta gnäll.

Och så finns det par som hade gjort ALLT, verkligen ALLT för att få ett enda barn... Jag och min sambo är en av dom. Det tog oss över två år att bli gravida & väntar nu vårt första och antagligen enda barn.

Tröttsamt med människor som inte inser att barnlängtan kan vara lika stark oavsett om man längtar efter första barnet eller redan fått fyra barn. Det är liksom inte så att man kan trycka på en knapp och stänga av såna känslor. Men det är kanske för mycket begärt att ni ska förstå det.

Det var väl det som var poängen, varför märka ord?

Fast att jämföra längtan med de som kämpar att få ett barn kan inte jämföras med att få sitt 5.e.... Även om man får längta & önska hur mycket man vill. Det är verkligen att sparka på alla stackars ofrivilligt barnlösa par. Punkt slut.