Har skolan rätt att "tvinga" barnen utsättas för förnedrande aktiviteter?

Detta med prylarna kommer ni aldrig komma ifrån, så är livet helt enkelt. Jag har ändå väldigt svårt att tro att precis alla i klassen, förutom din dotter, har dyra märkesgrejer.

När det kommer till idrottslektionerna så låter det hemskt konstigt att läraren låter eleverena välja lag inför alla andra. Sådant trodde jag man tagit bort. Det får du nog ta upp med rektor eller klassföreståndare. När det kommer till armhävningar så är min erfarenhet att nästan alla barn har problem med det, t.o.m. sådana som sportar.

I övrigt så måste du ta upp dessa problem med rektor, idrottslärare eller klassföreståndare.

Det du borde göra är att aktivera ditt barn och se till att hon går ned i vikt.

Skolan handlar om prestationer. Det måste barnen lära sig att hantera. Ingen av de aktiviteter du tar upp är förnedrande. Däremot borde så klart läraren säga till de som skrattar.

Någon måste ju vara sämst, så är det var du än hamnar. På matten är det förmodligen någon annan, ska skolan sluta ha matte då?

Aktivera mitt barn för att uppnå normalvikt och bättre hälsa - Absolut!
Att aktivera mitt barn för att det ska slippa bli förödmjukat i den obligatoriska skolan? Nej.

Eller ska vi klistra upp resultatet av allas matteprov i korridoren och säga till de som inte fick A och känner att detta var ju lite pinsamt att "haha, föräldrarna får ju träna barnen på matte så de får alla rätt, det är ju liksom det skolan går ut på, prestation!" 

Lisa är sämst på matte.

Ska vi då ha aktiviteter där man går fram på tavlan och löser komplicerade tal inför hela klassen. Alla andra kunde minst 10 tal på tavlan, men när Lisa går fram kan hon bara 2 tal. De andra skrattar lite, och Lisa får i sin identitetsmarkör att hon är lite korkad, mindre vetande.

Eller ska läraren erbjuda alla 15 mattetal på ett papper, och så är alla i klassen färdiga medan Lisa är på tal 7, och så sitter alla tysta och väntar på Lisa och det är uppenbart hur sämst hon är?

Eller ska vi välja lag i en mattetävling och så blir Lisa vald sisgt?

Jag tycker först att du får sålla i din kritik. Fundera igenom vad som är sådant som skolan kan göra något åt och vad som är sådant som skolan inte kan åtgärda. Sen väljer du ut det som du tycker är viktigast för ditt barns mående och för ditt barns motivation till rörelse (som ju idrotten bland annat ska stärka) och bokar in ett möte med läraren. På mötet lyfter du fram det sakligt, inte som kritik mot läraren eller skolan utan som behov som ditt barn har. Du lyssnar på läraren och lärarens förslag på åtgärder och tar in dem ordentligt innan du svarar ja eller nej. Har du något förslah på egen åtgärd lyfter du fram det pckså, men var noga med att först lyssna på läraren som har större kunskap om vad som är möjligt i skolmiljön. Dvs ha en saklig dialog med läraren och fööraök tillsammans komma på bra läsningar för dotterns skolsituation.

Om jag själv skulle sålla i detta, skulle jag skippa att lyfta detta med märkeskläderna och istället fojusera på att barnen väljer egna lag samt möjligtvis om det gick göra andra upplägg gLlande löpning och skidåkning, att man håller på en viss tid istället för visst antal km. Tänker motsvarande i svenskundervisningen, att barnen tex ska läsa en halvtimme om dagen istället för ett visst antal kapitel för att bli uppmuntrade utifrån sin egen förmåga istället för att jämföra sig med andra på ett negativt sätt.

Sen är det svårt med idrott eftersom det blir så väldigt tydligt vem som är duktig pch vem som inte är det, och just detta att folk aktivt tittar på en när man gör fel/är sämre. Det blir ett dilemma där, idrotten riskerar att få motsatt verkan för vissa barn samtidigt som det måste vara oerhört svårt att genomföra en gymnastiklektion och eliminera alla element av utanförskap för barn som inte är bra på idrott.

Det är inte okej att barn delar in lag på idrotten. Det är också möjligt att minimera den typ av tävlings/prestationsmoment som gör att en (och samma) person kommer uppenbart sist. Trodde sånt inte förekom längre.

Vad gäller det ekonomiska är det bara att gilla läget. Sånt kommer alltid vara olika. Och om hon inte ens gillar att åka skidor är det väl inget konstigt att nu inte har en uppsättning. Men det måste väl vara bättre att hyra för en dag än att åka på väldigt gammal utrustning?

Nej, idrottslärare ska inte dela upp lag genom att barnen väljer. Det lär sig nyare idrottslärare att man inte ska, så bäst kolla upp det där. 

Skolan ska kunna ha låneskidor, låneskridskor osv, så om du inte vill att barnet ska ha farmors gamla skidor, säg till inför nästa gång att skolan får ordna skidor åt henne. 

Sedan tror jag att detta med tex armhävningar sker väl inte inför alla andra? Du beskriver det som om hela klassen står och tittar på din dotter medan hon ensam försöker göra armhävningar? Det måste väl ändå vara så att alla barn far omkring och gör saker samtidigt och inte precis står och tittar på henne? Det är inte helt enkelt för en idrottslärare att hinna upptäcka om hon tycker/tror att "alla" tittar på henne. Jag menar inte att det inte skulle vara ett problem, men kan det lite grann vara att du som förälder beskriver detta på ett sätt som inte helt är sann, utifrån att dottern sagt att "alla" tittar på henne? Har du själv varit med och sett armhävningssituationen? 
Oavsett ska du givetvis prata med ksolan om det här så att man tillsammans kan se till att de känns bättre för dottern, men också samtidigt försöka stötta henne i hennes självkänsla för i mina öron låter det lite som att det kan ligga något där. 

Allt du skriver om märkskläder osv, det ger mig en bild av att du som förälder har mindervärdeskomplex och kanske att du omedvetet signalerar detta till barnet? Inte säkert att barn bryr sig så mkt om vilket märke det är bara det ser ok ut. Om det är just märket som är problemet får du ju prata med ditt barn om hur hon värderars saker, för det är givetvis inte viktigt med märken! 

Mycket klokt svar!

Tänker bara det kring märkeskläderna och prylarna.. Skolan ska vara kostnadsfri enligt lagen. Då tycker jag det är konstigt att skolan "främjar" aktiviteter som kostar mycket pengar och där det blir tydligt vem som har mycket/lite pengar. Tänker till exempel slalombacken, skridskor osv. Visst får man låna skridskor/skidor - men hur roligt känns det då?

Ungefär så ser det ut i många ämnen. Hur ska dom dölja din dotters resultat på idrotten? Enskilda gympapass i rum utan insyn?