Påverkan av skild kompis...

Är det mannen som lockas ut av frånskild manlig gammal vän så är det supa/festa/baksmälla som är konsekvensen.

Är det kvinnan som lockas ut av frånskild kvinlig gammal vän så är det supa/festa/skilsmässa som är konsekvensen.

Nja, jag hade inte gillat det. Hade känt mig bortprioriterad, tagen för given, och tråkig. Skulle önskat att maken velat ta med MIG på en weekendresa, och att han visat samma engagemang i vårt förhållande som i relationen till den nygamle vännen.

Sen är ju frågan om felet då ligger hos mig, i mina känslor, eller om det ligger i mannens prioriteringar, eller hos vännen som kommer och "tar över". Kanske lite av varje.

Att de vill umgås är väl okay, men det låter som att det är väldigt mkt umgänge, och på sätt som kanske inte är lämpliga för en familjefar.

Har ni diskuterat saken? Vad säger maken om du skulle åka på en all inclusive-vecka med singelkompis? Eller börja gå ut och äta/dricka om helgerna och lämna över familjen åt honom?

Min make skulle förstå min upplevelse (är jag rätt säker på) men ha svårt att säga nej till kompisen, för i stunden låter det väl kul med en resa, eller en fylla, eller vad det nu är. Man vill ju inte vara en toffel som måste fråga om lov hemma. Men i en långvarig relation där man haft en gemensam förståelse för hur familjen sköts, och det plötsligt blir omprioriteringar från ena hållet så är det viktigt (tycker jag) att det känns ok för den andre. Annars behöver man prata igenom det, och hitta en ny balans som funkar för båda.

Varför är kompisen plötsligt viktig, efter år utan kontakt (såklart kul att återuppta kontakten, men på rätt nivå) ? Kan de umgås själva ett par ggr i månaden, utan att dra iväg på resor osv..?

Vad är problemet med att umgås med vänner..?

Då måste hålla ordning på din man, kontrollera vilka han träffar, vad han gör på fritiden och hur han klär sig. Du måste kolla vilka kollegor han äter lunch med och vem han pratar med.

Att ha kontroll av sin mans vänner är en gammal fin svensk kristen tradition och jag hoppas att inga invandrare kan få oss att ändra den.

Ärligt talat, hur kan du ens tänka tanken att bestämma vem din man får träffa? Om nån annan kan få honom att lämna dig så är du inte värd den mannen.

Det kan vara lite knepigt. Man har andra prioriteter om man är singel och barn varannan vecka jämfört med någon som har partner och familj. Jag tycker din mans kompis borde vara försiktigare där, ta hänsyn till familjesituationen. Han har ju själv varit där tidigare och vet att det inte är samma sak. Han bör ju istället hitta några andra kompisar som är singel som han, och sedan umgås lite med din man också, men inte så intensivt som nu. Någonstans tycker jag att det är mest den där kompisen som tar över.  På andra sidan är din man förstås en vuxen människa och bör säga ifrån när det blir för mycket. 

....men herregud, det är väl inte kompisens fel. Om hennes man vill umgås med sina kompis så är det väl upp till honom att prioritera sin tid. Om hennes man vill supa så får väl han ta konsekvensen av det. Tänker du att alla krogar ska vara försiktiga med erbjudande till gifta män? Att resebolag skall vara försiktiga med erbjudande till män i grupp där nån är gift?

Vad är det för fel på er? Om hennes man vill umgås med andra vänner istället för att umgås med henne så gör han den prioriteringen, Om hon inte gillar det så får hon prata direkt med honom och berätta att hon förväntar sig att han bara umgås med henne och deras fina parkompisar som har barn i exakt samma ålder. 

Jag förutsätter att mannen har pondus nog att säga ifrån och sätta gränser för vad som är okej umgänge och kan använda sitt sunda förnuft och omdömet.

Om mannen plötsligt skulle vilja leva "singelliv" varannan vecka/helg och helt tappa sans så är problemet större än enbart en gammal kompis.

Det beror på. Om kompisen spelar på att han är nyskild och ensam, och hennes man kanske känner sig taskig om han säger nej..... Jag kan inte veta hur exakt det är, men jag själv skulle vara försiktig i den situation där kompisen verkar inte se några problem. Sedan är det klart att hennes man också måste säga ifrån.

Alltså vi har rätt fullt upp vanligtvis. Vi båda jobbar heltid och maken jobbar dessutom över hemifrån så gott som varje kväll plus att barn ska skjutsas på diverse så maken och kompisen umgås absolut inte konstant och vanligtvis är jag inte så brydd det är bara det att jag ser att det verkar utökas och nu bli tal om en weekend. Maken har även frågat mig om jag tycker det är ok MEN han är egentligen inte villig att acceptera annat än ett ja som svar. Har varit med om att säga nej en gång tidigare med andra inblandade för då var jag uppbokad på annat med ett av barnen sen ett år tillbaka och han skulle ha hand om andra barnet och även då hade han oerhört svårt att acceptera ett nej.

Om han då lockas av ett "singelliv" och inte har omdömet nog att säga nej och inte vill acceptera familjens prioriteringar så känns det som att ni har större problem..