Hur skulle ni tänka i min jobbsituation?

Jag står inför en omställning på grund av nedskärningar. Jag kommer att bli erbjuden ett jobb som jag är överkvalificerad för och som är sämre betalt. Jag får behålla min nuvarande lön under första året och därefter sänks den successivt. Jag tror att det kan bli upp till 3000-4000 i skillnad. Det är ett småintressant jobb men inget jag egentligen vill jobba med.

Om jag säger nej till det jobbet så kommer jag att bli uppsagd. Under min uppsägningstid har jag i så fall möjlighet att gå kompetensutvecklingskurser inom ett yrke jag gärna vill arbeta med och har utbildning för men som behöver uppdateras.

Jag skulle inte ha råd att betala för de här kurserna själv utan det är ett särskilt stöd som personer i omställning kan få. Jag skulle självfallet söka jobb under tiden men då blir det på den öpnna arbetsmarknaden som för alla andra. Jag är i medelåldern och inser att det kan bli tufft, även om jag har en del bra arbetslivserfarenheter.

Det första alternativet skulle alltså innebära fast anställning direkt och jag skulle förstås kunna söka jobb under tiden. Det kan också innebära vissa erfarenheter som kan ge större chans till lite roligare jobb men fortfarande inte det jag helst vill göra.

Det andra alternativet kan alltså innebära att jag ökar mina chanser att få den typ av jobb jag helst vill ha men det finns förstås inga garantier för att jag verkligen får ett jobb i den branschen.

Jag har inga intentioner att gå på A-kassa utan kommer att söka aktivt medan jag utbildar mig. Fast det kan ju i värsta fall innebära att jag måste ta ett jobb som är ännu mindre kvalificerat och lägre betalt än det jag erbjuds nu.

Jag är ensam försörjare för ett barn och då väger förstås tryggheten tungt men jag har långt kvar till pensionen och skulle någon gång vilja jobba med det jag tycker är roligt.

Hur skulle ni tänka? Jag måste bestämma mig snart och det är inte helt enkelt så jag läser gärna era synpunkter.