På väg mot ätstörning

Jag har varit i samma situation som din dotter. Och som förälder, vän eller bekant (eller vilken relation man nu har till en person med ätstörningar) finns det inte så mycket att göra. För personen måste själv inse att det är ett problem och själv vilja komma ur det. Blir det ett krav på henne att ?bli frisk? kommer det bara få helt omvänd effekt.

Så mina tips till dig är väl att försöka få henne att inse att hon äter för lite och att det inte är hälsosamt eller hållbart i längden. Vilka skador det kan ge kroppen på både kort och lång sikt. Men att när du pratar om det, att du inte är nedlåtande utan bara säger faktan så som det är. Att fråga henne varför hon känner ett behov att gå ner i vikt. Blir hon arg på dig för att du tar upp ämnet så håll dig lugn och fråga istället om hon skulle vara bekvämare med att prata med någon annan, någon som är kunnig inom området. Visa hur mycket du bryr dig om henne och att du finns där för henne oavsett vad. Att hon kan berätta för dig hur läget är utan att du ska bli arg på henne. Ifall du i nuläget dömer din egna kropp, sluta med det. Om du säger saker som ?jag borde verkligen dra ner på sockerintaget? så gör inte det när hon hör på. Men huvudsaken är väl att inte lägga någon skuld eller ilska på henne om att hon äter för lite för det är då hon kommer försvara sig och bli arg.

Och ja du borde ta bort vågen, men säg till henne att du har märkt att hon äter mindre och väger sig ofta så du har bestämt dig för att ta bort vågen eftersom du inte tycker att det är hälsosamt för henne. Men säg det inte med en arg ton och skuldbelägg henne inte för det. Utan fortsätt med att fråga hur hon mår och varför hon gör det.

Har hon genetiska anlagg för att gå upp i vikt? Min kollega hade en son som fick samma problem som din dotter - han tränade mycket, ofta och åt lite. Pappan (min kollega alltså) hade själv lite för mycket, så son egentligen var rädd att bli som han och det var det som utlöste allting.

Vi hade en jättebra dialog i bilen igår och jag har inte varit arg eller dömande mot henne. Har som du sa, frågat hur hon mår och hon har fått en kurator tid på skolan. Hon äter fortfarande sötsaker och vanlig mat men i mindre portioner.

Är mest känslan av maktlöshet som är otroligt jobbigt. Det är en väldigt mogen och klok tjej jag har men oxå väldigt driven och målmedveten. Och det är den sidan som bekymrar mig. Väldigt envis och ger sig inte i första taget.

Jag håller inte riktigt med om svaret ovanför som säger att man inte ska pressa dottern. Jag fick själv ätstörningar när jag var 16 år. När mina föräldrar upptäckte det (pga att jag gick ner i vikt, hoppade över måltider mm) så tvingade de mig att sluta. Jag var tvungen att äta varje måltid tillsammans med dem hemma, och de höll koll med skolan så att jag åt lunchen där, vågen tog de bort. Jag skulle idag som vuxen vilja säga att det räddade mig. Det fanns ju ingen möjlighet för mig att fortsätta att inte äta på det viset. Tänket satt kvar hos mig i flera år efteråt och det hade säkert varit jättebra om jag hade fått gå i terapi samtidigt, men då på 90-talet gjorde man inte så vad jag vet. Men, vanan att inte äta försvann omedelbart när jag plötsligt var tvungen att äta med mamma och pappa.

Kanske beror det på föräldra-barn-relationen. Jag lyssnade mycket på mina föräldrar och gjorde oftast som de sa. Men jag vet inte. Att låta en självsvältande tonåring fortsätta med sitt beteende ohejdad känns efter min egen erfarenhet inte alls bra.

Om det hade hänt mina egna döttrar idag så hade jag omedelbart tagit kontakt med en lämplig psykolog och/eller psykoterapeut med erfarenhet av ätstörningar och låtit barnet gå dit regelbundet. Om inte det var ett alternativ hade jag direkt kontaktat bup. Och jag hade helt klart försökt få dottern att äta hemma. Hoppas verkligen det löser sig för er!

Jättebra inlägg Babymamma. Tack för du delar med dig.

Dottern äter måltider tillsammans med oss andra. Frukost, lunch, middag. Dock äter hon sig medvetet inte mätt fastän hon fortfarande känner hunger efter sin själv upplagda portion.

Den enda måltid jag inte har kontroll på är skollunchen. Men hon har alltid klagat på skolmaten. Och över lag är den ingen höjdare.

Får se vad hon tyckte om kurator samtalet idag.

Usch jag lider med dig! Det är en oro jag har inför framtiden, att barnen ska få ätstörningar. Jag vet ju själv hur extremt lätt det är att hamna där, speciellt som tjej. Ofta handlar det väl om ett form av sätt att kontrollera en upplevt okontrollerbar livssituation. Unga tjejer har så mycket krav på sig idag och ätstörningen blir ett sätt att känna kontroll på något område. Sen får tyvärr tjejer (jag minns det väl) så my let positiv feedback på utseendet när vikten minskar. Till och med mina föräldrars vänner gav mig komplimanger när jag blev samlare och smalare. Tur att mina föräldrar inte gjorde det!

Men du, tänk också på att ätstörningar är en form av psykisk sjukdom. Det handlar om självförtroende och självkänsla, och att regelbundet gå i samtal hos en riktigt kunnig psykolog eller psykoterapeut är jättebra. Då får din dotter en chans att lära känna sig själv och komma till rätta med varför hon känner sig tvungen att kontrollera maten. Kolla upp kuratorns erfarenhet tycker jag. Socionom (som är kuratorns utbildning) är kanske inte den bästa och mest kunniga yrkeskategorin när det gäller just det. Om inte kuratorn nu inte är utbildad psykoterapeut exempelvis. Då kan det var jättebra!

Ursäkta alla stavfel, det går undan när jag skriver! :)

hej! Jag är själv 14 år och smal. just nu är jag 164 cm lång och väger 44 kg. Jag vill gärna gå upp i vikt. Själv har jag alltid varit smal och jag har väldigt hög metabolism (går typ aldrig upp i vikt osv)

Jag tycker att du självklart ska prata med henne och berätta att det inte är hälsosamt att äta så lite och att det kan sluta riktigt illa. Jag antar att när man är i hennes sits vill man antagligen inte ha hjälp från någon eller ha någon som kollar att man äter, men jag tror att det är bra att du verkligen kollar att hon äter vid middag osv. Ett tips kan vara att laga rätter som att du vet hon älskar, då kanske hon blir mera sugen?

Lycka till!

Du är den enda människan jag någonsin hört det där funka för. Måånga föräldrar brukar tro att dom bara kan mata bort ätstörningar och försöker tvinga i personen mat. Aldrig någonsin, förutom nu med dig, har det funkat. Tvärtom brukar det vara väldigt skadligt, förvärra ätstörningen och skada relationen. Min pappa försökte den skiten när jag hade anorexi och det var hemskt. Det fick mig inte att äta mer, istället förstärkte det tanken om att mat handlade om makt och kontroll. Det blev en maktkamp att vinna. Samtidigt som det fick mig att må mycket sämre och skadade relationen till honom. Vilket är liknande historier jag hört från andra ätstörda och f.d. ätstörda. Så jag skulle verkligen inte rekommendera det. 

Vet du, alla är olika. Så bara för att du reagerade på ett sätt och jag på ett annat så betyder det inte att du har rätt eller jag har rätt. Jag tror inte på att låta barnet fortsätta kontrollera sitt matintag. Går det riktigt långt blir ju ett barn som är gravt sjukt i ätstörningar inlagt och där kan vi tala om att man kontrollerar ätsituationerna. KBT och samtalsterapi för barnet och normalisering av matsituationer är rätta vägen, tror jag.

Fast det är inte min erfarenhet mot din. Jag har rört mig i dessa kretsar i 15 år och hört hundratals med samma erfarenhet som mig och noll med samma som dig.

Sedan ska man inte låta barnet isolera sig med sin ätstörning som dom gärna vill eller låta dessa komma undan med att dom ?åt hos en kompis? eller tar iväg maten på rummet. Men ätstörningar är mentala problem och kan inte matas bort och gör man maten till en maktkamp förstärks dom ätstörda tankarna.

Jag har ett förslag och det är att du tar upp detta med idrottsklubben. Jag tror att det är fler flickor som har samma problem så detta skulle tränaren kunna ta upp med dem alla. Klubben skulle kunna ge flickorna information, kanske en föreläsning, om hur otroligt viktigt det är för idrottare att äta ordentligt och allsidigt. Utan rätt byggstenar kan inte kroppen prestera på topp och man skadar sig lättare och blir lättare sjuk.