• Anonym (Diskbråcket)

    Ryggoperation...en enda lång väntan på ingenting?

    Förra våren fick jag problem med ryggen, ischias tänkte jag och att jag behövde träning. Sommaren kom och gick och det blev bara värre, smärtor och domningar i höger ben och fot. På hösten blev bilkörning ett problem och ibland kunde jag inte komma ut från bilen. Sökte mig till en kiropraktor några gånger och tyckte mig bli lite bättre. Så kom oktober och en morgon då jag vaknade fungerade inte benet längre. Min man körde mig till sjukhuset och där konstaterades ett ordentligt diskbråck. För att göra en lång historia kort så blev jag akutopererad inom en månad efter att underlivsmuskultaturen börjat ge upp i väntan på operation.

    Efter operationen fick jag veta att nerven till höger ben var väldigt skadad, skulle kräva lång återhämtning men eventullt är den permanent skadad. Operationen i sig gick bra. Magnetröntgen gjord också efteråt för att kolla att allt ser bra ut vilket det gör.

    Men nu...den här j*vla väntan Idag var det kontroll igen och varje gång det är dags för kontroll tror jag att det ska komma goda nyheter. Men blev sjukskriven i ETT ÅR!!! Känns som att huvudet exploderar snart, ligga hemma och göra ingenting. Hade förväntat mig jag skulle få åka på rehabiliteringskurser under våren men tydligen är det aktuellt först till hösten. Får alltså inte lyfta eller göra vissa rörelser än.

    Hur kan det bli såhär, tycker alla man läst och hört om som haft diskbråck blivit så fort bra efter operation. Vissa klarar sig t.o.m utan operation. Känner mig av nån orsak så misslyckad....lat nästan, vet inte varför...förstår ju det är dumt, men ändå.

    Pga den skadade nerven är tårna och foten mer eller mindre bortdomnad konstant och benet har kramper/rycker då jag belastat det för mycket. Gå och ligga är i princip vad jag kan och får göra för tillfället.

    Är väl ingen katastrof jämfört med mycket annat, och man kan ju leva såhär. Delvis därför jag känner det är så onödigt att vara sjukskriven. Men läkarna menar att nerven behöver vila. Jag tänker att om det visar sig att skadan är permanent (vilket jag börjar misstänka) har ett år gått till ingenting.

    Äh...vet inte vad jag vill egentligen. Mest skriva av mig antar jag, och råd ifall nån annan varit med om liknande.

  • Svar på tråden Ryggoperation...en enda lång väntan på ingenting?
  • Anonym (Anmäl)

    Fast få vänta så länge på en akut operation är inte okej. Jag hade anmält sjukhuset. Hade du fått en operation på en gång hade du kanske sluppit dessa skador nu.

    Jag har också opererat ett diskbråck men när mina bäcken muskler blev påverkade bara 1 dag efter disken sprack så blev jag inbokad på op dagen efter.

    Jag har en punkt på ena vaden där jag inte har känsel och det pirrar i tårna på det benet där ischiasen var Fördjävlig. Men annars helt okej.

  • Anonym (Diskbråcket)

    Tack för svar!

    Blev alltså satt i kö för operation samma dag diskbråcket konstaterades, men då ansågs det inte vara akut. Efter två veckor hände nåt och jag svimmade av smärta. Togs in på vårt lilla sjukhus igen och var där en vecka, skickades vidare till operationssjukhuset och där blev det bråttom och operation direkt. Har också funderat över att jag antagligen borde ha opererats genast redan första gången jag var in, men sen igen så hade jag ju gått med besvär i 6 månader innan utan att ens förstå att söka hjälp själv. Känns lite som att jag har mig själv att skylla också. Men ja...kanske?!

    Räknar med att jag kommer att ha bestående besvär av det här, önskar bara man kunde veta redan nu.. Skönt att höra att du känner dig okej idag.

  • Anonym (Anmäl)
    Anonym (Diskbråcket) skrev 2019-03-20 18:51:41 följande:

    Tack för svar!

    Blev alltså satt i kö för operation samma dag diskbråcket konstaterades, men då ansågs det inte vara akut. Efter två veckor hände nåt och jag svimmade av smärta. Togs in på vårt lilla sjukhus igen och var där en vecka, skickades vidare till operationssjukhuset och där blev det bråttom och operation direkt. Har också funderat över att jag antagligen borde ha opererats genast redan första gången jag var in, men sen igen så hade jag ju gått med besvär i 6 månader innan utan att ens förstå att söka hjälp själv. Känns lite som att jag har mig själv att skylla också. Men ja...kanske?!

    Räknar med att jag kommer att ha bestående besvär av det här, önskar bara man kunde veta redan nu.. Skönt att höra att du känner dig okej idag.


    Min kompis gick med diskbråck länge pga skräck för sjukhus och hon är väldigt skadad idag. När dom väl opererade höll hon på att dö pga en stor blödning i ryggen.

    Hon kan knappt gå. Kan inte sova på nätterna för kan inte ligga inte sitta inte stå i någon bekväm ställning.

    Ingen känsel från midjan och neråt. Kan inte känna av när hon behöver bajsa och kissa. Läkarna vill att hon ska ha påse på magen. Och sitta i rullstol. Får inte skaffa fler barn. Pga att kroppen inte klarar.

    Går på extremt många mediciner mot nervsmärtor. Och hon har sån extrem nervklåda att hon kliar sönder sig totalt.

    Trots detta och att hon gått med det så länge utan att söka vård så kommer hon få enorma skadestånd pga alla skador detta gett henne för livet. Så du kommer absolut kunna begära ersättning för detta. Och det tycker jag du ska göra också.
  • Anonym (Rehab)

    3-4 månader sen operationen om jag förstått rätt?

    Det är ingen tid alls för nerver att läka. Är de inte av helt så finns det alltid möjlighet till förbättring, men hur bra det kan bli vet man inte. Förbättringen kan ske under många år! Och i början kan det vara så att det inte märks någon skillnad alls. Och sen vaknar man en morgon och kan plötsligt ha fått tillbaka lite känsel, kanske kan röra något som man inte har kunnat.

    Så mycket tålamod är vad som krävs här! Mvh, sjukgymnast som jobbar med ryggmägsskadade patienter

  • Anonym (Diskbråcket)

    Det stämmer, snart 4 månader sen operation.

    Tack för ditt svar, känns som en lättnad att höra egentligen. Fått mig den uppfattningen att jag är ett extremfall och därför nästan börjat ge upp om att det ska bli bra eller ens bättre. Och kanske lite mer motiverande då med att fortsätta göra inget.

    Skillnaden från genast efter operationen var ju enorm, kunde ju gå genast, vilket jag inte kunnat göra på flera veckor. Så de första veckorna efteråt kändes det som att det hände massor....men sen har det mer eller mindre stått still. Ibland bättre och ibland sämre. Men bara att vänta och ge det tid då mao.


    Anonym (Rehab) skrev 2019-03-21 00:19:40 följande:

    3-4 månader sen operationen om jag förstått rätt?

    Det är ingen tid alls för nerver att läka. Är de inte av helt så finns det alltid möjlighet till förbättring, men hur bra det kan bli vet man inte. Förbättringen kan ske under många år! Och i början kan det vara så att det inte märks någon skillnad alls. Och sen vaknar man en morgon och kan plötsligt ha fått tillbaka lite känsel, kanske kan röra något som man inte har kunnat.

    Så mycket tålamod är vad som krävs här! Mvh, sjukgymnast som jobbar med ryggmägsskadade patienter


Svar på tråden Ryggoperation...en enda lång väntan på ingenting?