Det här med att "välja lag" på idrotten, förekommer det fortfarande?

I skolan i grannbyn förekom detta så sent som för 10 år sedan. En rent förfärlig tradition som givit många människor riktiga trauman.

Fy, vad ledsamt!

Det är ren mobbning, dessutom uppmuntrad av läraren, enligt mig.

Jag är 39 år, så det var ca 30 år sedan, men det finns kvar hos mig. Långt i bakhuvudet, men det är tyvärr en av de saker i ens barndom som man aldrig kommer att glömma.

Känslan över att klasskamraterna alltid blev påtvingade mig.

Samma med grupparbeten etc, slutade alltid med att jag inte hade någon att vara med, och någon som blev påtvingad att vara med mig.

jag trodde detta var försvunnet sedan länge så när jag läste om detta i en tråd så blev jag helt bestört. Så jäkla opedagogiskt.
Om det upptäcks så hoppas jag att vuxna tar ansvar, Kontakta rektor på skolan och om rektor inte lyssnar måste man ta det vidare till skolinspektionen.
Det är ingenting annat än mobbning!

Har du läst i en tråd att detta fortfarande förekommer?

Har du lust att länka till den tråden i så fall?

Jag har hoppats och trott att detta inte pågick, att det var borta sedan många år.

Hade detta förekommit på mina barns skola så hade jag definitivt tagit tag i det!

Som tur är så gör det inte det.

Mina barn är allt vad jag inte var; populära, duktiga, bra på idrott osv. Men jag har ändå frågat en hel del om hur det är i skolan för de elever som inte har samma förutsättningar.

Det framkommer i den tråd som ligger etta på hetast listan : "har skolan rätt att tvinga barnen...

Ok, tack!

Jag frågade min 20-åring hur det var när han gick i skolan.
De uppdelades i lag av läraren, fick stå på led och läraren räknade "lag ett, lag två" på varannan unge ibland och "lag ett, lag två, lag två, lag ett" ibland. På det sättet kunde inte ungarna heller rada upp sig för att vara säkra på att hamna i samma lag.
De lottade också ibland. Fick aldrig välja själva.

Jag är i samma ålder och hade också den erfarenheten. Läraren räknade bara "ett, två, ett, två..." (eller fler nummer om fler lag/grupper behövdes, denna metod användes för all gruppindelning även utanför idrotten) och sa sedan "alla ettor går dit, alla tvåor går dit"

Kanon!
Så som det var förr var inte alls bra, det bra när saker förändras till det bättre.

Jag hatar, hatar, HATAR hela idén med att välja lag. Att lärare efter lärare inte bara initierade det, utan också bara stod och såg på när vissa av oss ALLTID blev valda sist, ibland under skrän som ?NÄÄÄÄ, HONOM VILL VI INTE HA MED!?

Hade detta varit USA hade jag stämt skolan på mångmiljonbelopp. Men nu har detta fått fortgå år efter år, och den ene efter den andre har fått sitt självförtroende nermalet i en köttkvarn.

För några år sen återvände jag till skolan. I mörkret halade jag fram kuken och pissade på skolbyggnaden. Jag skulle lätt kunna spränga den skolan, eller bränna ner den. Jag har varit noga med att se till att mina barn inte ska gå i den.

Jag hatar, hatar, hatar, HATAR vad skolans gympalektioner gjorde med mig. De tog ifrån mig min identitet som man och förvisade mig till ett liv som betahanne och undergiven och utan inre resning. Jag vill slå någon, slå dem hårt, göra dem så illa, men det hjälper ju inte att sprida mer ondska här i världen, och det som är gjort kan i vilket fall inte göras ogjort.

Så jag får leva med mitt hat och mitt ursinne som aldrig får komma fram utan som vänds inåt och fräter sönder mig inifrån med det gift som kallas depression och som jag numera medicinerar mot vilket fått mig att gå upp i vikt och kanske därmed förkortar mitt liv. Att gå och träna har jag undvikit i hela mitt liv för det är så oändligt förnedrande och så många förnedrande minnen och jag har ju i vilket fall fått inbankat i mig att det inte är någon idé, jag duger ju inte.

Jag fyller 50 i år men sviterna vill aldrig gå över.

Jag hatar det.

HATAR.

HATAR.

HATAR.