Det känns som att alla förutsättningar för ett bra liv är borta.. Svårt med jobb, vänner, partner, diskriminering i samhället, eventuellt dåligt bemötande av vården och sen det psykiska illabefinnandet som själva sjukdomen medför (t.ex. hallucinationer om att man är värdelös).
Vad ska man rent konkret göra för att få ett bättre liv? Tips?
Du använder ordet hallucinationer på fel sätt.
Hur som helst, jag har atypisk autism och jag har inga problem med vänner. Jag har svårt att få nya vänner och jag har otroligt svårt när man ska gå vidare från småprat till något lite djupare när det gäller nya kontakter så jag blir ofta utanför. Jag har inte svårt att behålla de vännerna jag har eller att umgås med dem. Samma sak gäller partner.
Jag tycker inte jag är värdelös och har varken problem med självkänsla eller självförtroendet.
Jobb är svårt men bara tills man hittar något som fungerar.
Allt är alltså svårt för mig tills det faller på plats och då går det jättebra. För mig har första steget varit att lära känna mig själv och göra saker jag är bra på samtidigt som jag undviker det som tar för mycket energi. Lär man sig vad man klarar och inte har man kommit långt. När jag vill ha något nytt, en ny vän t.ex flyter inte allt bara på, jag behöver vara väldigt medveten om vad jag håller på med, jag har hittat på ?regler? som funkar någorlunda (även om det är mekaniskt) och jag tar hjälp av andra när jag behöver (det får inte överutnyttjas)