Söker råd för föräldrar som flyttat med barn.
Hej. Önskar råd från föräldrar som flyttat med barn i åldern 9-10 år.
För bakgrund så är jag separerad med min tio åriga dotters pappa sedan hon var två år. Han behöll vårt hus 20 min utan för stan och jag och dottern bodde i en etta i stan, sedan tvåa och när hon va 7 flyttade vi in i en trea med min nya sambo. När jag blev gravid med dotter nummer två så fick vi inte plats och för min stora dotters skull flyttade vi till ettt hus nära hennes pappa och skola. Vi har nu bott där i 2 år och inte riktigt trivts med att ha stort hus med allt ekonomiskt som det innebär. Jag har mått dåligt över mitt jobb i 4 år ( är chef för 70 personer ) men inte lämnat det pga av tjänar bra. Har beslutat mig för att våga säga upp mig och studera på nytt för att kunna jobba med något jag vill som inte innebär den psykiska påfrestningen jag har idag.
För att jag ska kunna göra detta så behöver vi köpa ett billigare boende. Det finns bara villor där vi bor med cirka 1 mil bort ( samma kommun) ligger centrum och bostadsrätter. Vi har kommit fram till att det skulle passa oss och vår ekonomi bättre.
Problemet är att vår 9,5 åring verkligen inte vill flytta ( såklart ). Hon gillar inte förändringar och tycker såklart det är lyx att bo i hus med klasskompisarna inpå knuten.
Min sambo ( som ej är pappan ) är övertygad om att hon vänjer sig och är så stor så hon kan ta direkt buss till skolan osv. Men jag lider av en extrem ångest. Tänker att jag kanske ska ha lvar mitt chefs jobb för hennes skull så vi kan bo här. Är säkert många som skulle gjort. Men samtidigt så vet jag rationellt att det är värre att jag mår som jag gör för att vi ska bo i ett stort hus nära hennes pappa.
Har redan dåligt samvete att vi bott i 3 lägenheter och det har hon uttryckt att hon flyttat flera gånger. Jag kan heller inte förklara för henne att hennes pappa psykiskt misshandlat mig och jag fick fly utan pengar till en liten lägenhet för att skydda henne från vårt destruktiva förhållande. Och där började jag om.
Jag är överdrivet mån om hur hon mår säkert pga av dåligt samvete för separationen med pappan och våra tidigare flyttar och är orolig om hon ska bli arg på mig som inte släpper och se mig som en egoist när hon blir äldre.
Tack på förhand för råd