Detta kurlande, inte undra på att ungar blir som dom blir

Du skriver om en ett-åring och en ett-åring kan man inte curla.
Curlade barn klarar sig ofta riktigt bra som vuxna är det flera undersökningar som visat.
Man ska bekräfta ett så litet barn (även alla barn och även varandra) så får de en bastrygghet så de klarar sig bra. Barn som inte blir bekräftade får ofta svårare att hantera relationer i framtiden.

En ettåring är svår att curla. Den vet ju ingenting. 

Däremot hade pappan kunnat hantera den situationen själv, så hade mamman kunnat ta det när hon hade hittat sina kort. Pappan hade väl inte någon lust att vara där med tanke på hans irriterade tonfall.

Du kan som sagt inte jämföra en ettåring med ett gäng skolbarn. För ett år sedan låg detta barn i magen och hade ingen aning om någonting i världen. Han måste få ropa på sina föräldrar och få svar, det är helt normalt. 

Det kan inte kallas curlande.

Dessutom finns det nya studier som visar att barn som får mycket uppmärksamhet mår betydligt bättre i vuxen ålder. Och det gynnar ju oss allihop, eller hur?

Fast om ett barn lär sig att så fort jag säger mamma så ska mamma släppa allt och komma dit. Det kan inte vara sunt för någon varken barnet eller mamman.

Men nu är det en ettåring i en främmande miljö, lite skillnad. Att öva på att vänta kan man göra hemmavid. Så gjorde vi. Utanför hemmet så tog vi inte den träningen (om det inte var i en väldigt hemtam miljö), men absolut hemma, men inte utan bekräftelse, dvs ropade sonen och svarade jag alltid, men släppte inte allt för händerna alla gånger, men var vi inte hemma så lät jag inte honom vänta.
Skulle tro att jag inte var ensam. Vissa strider, vissa träningar skötte man hemmavid och ju äldre barnet blev så blev det självklart annorlunda.

Trot eller ej, men det är just vad det är. Sunt, alltså. Det är inte normalt att ropa på någon och aldrig få svar. Det är definitivt osunt. Så skulle man inte behandla sin man, fru, jobbarkompis, en främling på stan. Varför skulle man behandla sitt barn sämre än alla dem? 

Ibland tror jag att folk vill att barn ska straffas på något sätt för att de är barn? Om de gråter ska man inte trösta dem, om de ropar ska man inte svara, om de är rädda ska man tvinga dem att sova ensamma osv. Bara för att barnet inte ska bli bortskämt. Varför ska man vara elak bara för sakens skull? Snacka om osunt. 

Nej, jag tycker precis tvärtom. Bemöt ditt barn med samma hänsyn och omtanke som du skulle göra mot en vuxen. Om en vuxen person ropar på dig eller sitter och gråter, skulle du då inte svara eller försöka trösta? 

Tyckte mrs Moneybags hade kloka svar. Hur vill du själv bli behandlad som vuxen. Självklart förväntar du dig säkert inte att omgivningen släpper allt, men om din partner, vän, kollega vägrar svara när du ropar "för att du ska lära dig" så hade du nog känt dig inte alltför bekväm.

Det var mycket du fick ut av det där lilla ögonblicket.

Håller för övrigt med Mrs Moneybags. Varför denna obehagliga barnsyn?

"tänk om barnet lär sig att mamman alltid kommer när det ropar?". Ett så litet barn lär sig inte bara språket utan även hur kommunikation fungerar. Alltså tilltal/rop = svar. Därför bör det ligga i föräldrarnas intresse att ge barnet så många goda erfarenheter som möjligt av att den regeln stämmer. Tids nog kommer barnet ha möjlighet att lära sig att vänta och att ens mamma ibland måste prioritera annat.

Intelligent 1-åring som redan har så bra ordförråd! Något rätt gör nog de där föräldrarna...

Hade mina kolleger bettet sig på det viset hade jag nog frågat vad dom sysslade med.
Hade mina barn hållit på så hade min man sagt i lugn ton " vänta tills mamma kommer tillbaka hon ska bara titta på lite saker"

Mycket i dagens samhälle klarna för mig och jag förstår varför vissa av de anställda på mitt jobb inte ens klarar av att kopiera ett papper själva.