Får inte kalla mig mamma?!

Du verkar lägga mycket energi i ordet mamma, trots att du inte är mamma och trots att barnens mamma inte vill att de kallar dig för mamma, så ska du ändå hävda din rätt till det. Fult. Det hade ju gått lika bra att säga till dem att mamma är mamma och jag är (namn).

Du är inte barnens förälder, inte i någon form. Du har varken biologisk koppling eller juridisk rätt till barnen. Du är pappas nya tjej. Toppen att ni har en fin relation, men det är i form av att du är en trygg vuxen, inte förälder.

Ojoj, suck. Det här blev just ett personligt påhopp på mig känner jag trots att du inte alls känner mig. Så jag tänker att vi lämnar det här därhän. Jag vill inte att du och jag som är två helt okända personer för varandra hamnar i någon hetsig pajkastning, Som detta just blev en början till. Det är för mig helt onödigt och slöseri med både din och min energi. Och jag har verkligen inget behov ava att hävda mig eller vill hamna i att behöva försvara mig. 

Men nu får du sluta jag kan sitta här och argumentera men varför ska jag? Vad du tycker betyder inget för mig. Därför jag vänligt skrev det där sista. 

Det sa jag inte. Men om du hade läst mina kommentarer så beror det på att dom är två trygga individer för att vi som vuxna i deras liv inte trycker undan deras känslor. Sen vet både dom och jag att deras mamma är deras mamma men att de SER mig som deras andra mamma när de är hos oss visar ju bara på hur de accepterat mig. Så varför lägga så mycket energi på ett ord och inte betydelsen av relationen istället?

Ojoj, suck. Det här blev just ett personligt påhopp på mig känner jag trots att du inte alls känner mig. Så jag tänker att vi lämnar det här därhän. Jag vill inte att du och jag som är två helt okända personer för varandra hamnar i någon hetsig pajkastning, Som detta just blev en början till. Det är för mig helt onödigt och slöseri med både din och min energi. Och jag har verkligen inget behov ava att hävda mig eller vill hamna i att behöva försvara mig. 

Så att förbjuda barnet att säga mamma/pappa är ett sätt att skydda barnet vid ett eventuellt uppbrott? Det håller jag inte med om. Barnet har redan varit med om ett uppbrott, då är det väl snarare posotivt om barnet knyter än till den nya partnern? Ska barnet behöva ha ett avstånd för att relationen skulle kunna ta slut?

Barnet har inte valt föräldrarnas skilsmässa, det har inte valt att det ska komma in en ny partner. Nu har det blivit så ändå men gud förbjude att barnet skulle knyta an till en nya som till en förälder. För mig är det uppenbart att det är barnet som är förloraren i ett sådant resonemang.

Nej men ge dig ts.
En kvinnlig arbetskamrat slår armarna om din man och utbrister "jag kallar mig hans fru".
Och då säger du "vad fint att ni har en så bra relation"
Eller?