• Bonusmamman14

    Får inte kalla mig mamma?!

    Okej, så en snabb fråga.

    Har ett bonusbarn på 5 år som de senaste månaderna har börjat kalla mig mamma istället för mitt namn eller ?bonusmamma?. Detta är något som kommit helt självmant från barnet och ingenting som blivit ?påtvingat? då jag själv blev tvingad att kalla min mammas nya för pappa som barn.

    Dock har barnets mamma nu fått reda på detta och verkar ha problem med det. Vi har på flera sätt fått veta att hon sagt till barnet att INTE kalla mig för mamma. Hon har även erkänt detta.

    Min tanke är då, kan man inte vara glad för att ens barn har en ny människa i sitt liv som den känner sådan tillit och trygghet och har sån bra relation till att den kan kalla personen mamma? Hur hade ni andra reagerat om ert barn kallade barnets andres förälders nya för mamma/pappa?

    Har inga egna biologiska barn men hade jag varit mamman hade jag blivit superglad om mitt barn kände den tryggheten med den nya partnern.

  • Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!
  • Anonym (Bonusmamma)
    Bjoer skrev 2019-03-28 13:59:03 följande:
    Precis. Det är ju det här som är problemet när man börjar göra skillnad på folk och folk. Det känns som risken för att det är destruktivt för familjen är överhängande. 
    Jag har visserligen inga egna barn men jag tar hand om, behandlar mina bonusbarn som om de skulle varit mina egna. Annars är ju vår familj ingen mening med. Men beviset för det är ju att barnen SER mig som deras mamma, men dom är smarta nog att fatta skillnaden på mamma-mig och mamma. Jag förstår inte folk på det här forumet som dumförklarar barn. För dom är allt väldigt enkelt och logiskt. När ska folk fatta det :)
  • Anonym (Eva)
    Anonym (Nej!) skrev 2019-03-28 13:49:59 följande:

    [quote=79532555][quote-nick]Anonym (Eva) skrev 2019-03-28 12:49:39 följande:[/quote-nick]Så länge det inte finns något som helst vettigt motargument så så borde barnets upplevelse få styra. Det handlar om ett barn som varit ned om ett, ofta ofrivilligt, uppbrott men som sedan haft möjlighet att knyta an till en ny partner. I det fallet är det för mig självklart att barnets känsla ska få styra.[/

    Biomamman blir djupt sårad, och det är inte ett vettigt motargument?

    Man brukar inte låta femåringar göra eller säga sådant som skadar/sårar andra, varför skulle biomamman vara i en sämre ställning än andra?

    Tänk om läget hade varit det att barnet inte tycker om sin bonusmamma? Tänk om barnet skulle ha hittat på att kalla sin bonusmamma för ?dumma-mamma?? Ska barnets känsla få styra?

    Om ett ord används på ett sådant sätt att någon blir sårad, då ska ordet inte användas på det sättet. Det spelar ingen roll om vilket ord det är. För även ord som i sig själv är positiva kan användas på fel sätt.


    Hur är det jämförbart att med att kalla någon något elakt?! Självfallet lär vi våra barn att respektera andra och att inte använda öknamn. Men att lära dem att de inte får älska sin bonusförälder på ett sätt som de älskar mamma?!

    Säkert hade jag också känt mig lite ledsen men jag är vuxen och har förmåga att sätta mig över det och se att det är positivt att barnen blir älskade. Som vuxen är det lätt att splittra barnens familj och att ta in nya partners men att göra det och sen säga att barnen inte får se dessa som föräldrar? Jag förstår inte hur det kan anses okej.
  • Bjoer
    Sonnet skrev 2019-03-28 14:00:32 följande:
    Det tror jag är extremt få som gör, dvs ser sina bonusbarn som sina egna, älskar dem som sina egna.

    Så naturligtvis gör man skillnad i den bemärkelsen.
    Precis, vilket är orsaken till att så många känner sig ovälkomna i nya familjekonstellationer. Även om du känner så så kan man ju inte AGERA som att de andra barnen inte är lika älskade. Att favorisera vissa barn i en familj är ju som att be om dåliga familjeförhållanden.
  • Sonnet
    Bjoer skrev 2019-03-28 15:02:42 följande:

    Precis, vilket är orsaken till att så många känner sig ovälkomna i nya familjekonstellationer. Även om du känner så så kan man ju inte AGERA som att de andra barnen inte är lika älskade. Att favorisera vissa barn i en familj är ju som att be om dåliga familjeförhållanden.


    Ja? Det säger ju sig självt. Innebär inte att barn får en ny mamma för det.
  • Sonnet
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-03-28 14:04:09 följande:

    Och exakt samma skillnad gör barn på sin mamma och mamma.


    Bonusmamma och mamma. Inte mamma och mamma. I en sådan här situation finns bara en mamma.
  • Anonym (Bonusmamma)
    Sonnet skrev 2019-03-28 15:52:35 följande:
    Bonusmamma och mamma. Inte mamma och mamma. I en sådan här situation finns bara en mamma.
    Ingen ide för mig att ödsla tid på att försöka förklara något som en inte vill förstå. Mina bonusbarn är två fantastiska välmående och lyckliga barn. Det säger allt.
  • Sonnet
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-03-28 15:54:25 följande:

    Ingen ide för mig att ödsla tid på att försöka förklara något som en inte vill förstå. Mina bonusbarn är två fantastiska välmående och lyckliga barn. Det säger allt.


    Verkar vara du som inte förstår. Dina bonusbarns välmående beror knappast på om de kallat dig mamma eller inte.
  • Anonym (Bonusmamma)
    Sonnet skrev 2019-03-28 15:57:37 följande:
    Verkar vara du som inte förstår. Dina bonusbarns välmående beror knappast på om de kallat dig mamma eller inte.
    Det sa jag inte. Men om du hade läst mina kommentarer så beror det på att dom är två trygga individer för att vi som vuxna i deras liv inte trycker undan deras känslor. Sen vet både dom och jag att deras mamma är deras mamma men att de SER mig som deras andra mamma när de är hos oss visar ju bara på hur de accepterat mig. Så varför lägga så mycket energi på ett ord och inte betydelsen av relationen istället?
  • Sonnet
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-03-28 16:05:47 följande:

    Det sa jag inte. Men om du hade läst mina kommentarer så beror det på att dom är två trygga individer för att vi som vuxna i deras liv inte trycker undan deras känslor. Sen vet både dom och jag att deras mamma är deras mamma men att de SER mig som deras andra mamma när de är hos oss visar ju bara på hur de accepterat mig. Så varför lägga så mycket energi på ett ord och inte betydelsen av relationen istället?


    Du verkar lägga mycket energi i ordet mamma, trots att du inte är mamma och trots att barnens mamma inte vill att de kallar dig för mamma, så ska du ändå hävda din rätt till det. Fult. Det hade ju gått lika bra att säga till dem att mamma är mamma och jag är (namn).

    Du är inte barnens förälder, inte i någon form. Du har varken biologisk koppling eller juridisk rätt till barnen. Du är pappas nya tjej. Toppen att ni har en fin relation, men det är i form av att du är en trygg vuxen, inte förälder.
  • Anonym (Bonusmamma)
    Sonnet skrev 2019-03-28 16:29:01 följande:
    Du verkar lägga mycket energi i ordet mamma, trots att du inte är mamma och trots att barnens mamma inte vill att de kallar dig för mamma, så ska du ändå hävda din rätt till det. Fult. Det hade ju gått lika bra att säga till dem att mamma är mamma och jag är (namn).

    Du är inte barnens förälder, inte i någon form. Du har varken biologisk koppling eller juridisk rätt till barnen. Du är pappas nya tjej. Toppen att ni har en fin relation, men det är i form av att du är en trygg vuxen, inte förälder.
    Ojoj, suck. Det här blev just ett personligt påhopp på mig känner jag trots att du inte alls känner mig. Så jag tänker att vi lämnar det här därhän. Jag vill inte att du och jag som är två helt okända personer för varandra hamnar i någon hetsig pajkastning, Som detta just blev en början till. Det är för mig helt onödigt och slöseri med både din och min energi. Och jag har verkligen inget behov ava att hävda mig eller vill hamna i att behöva försvara mig. 
Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!