Gravid med fjärde barnet

Anonym (Kluven mamma)

Äldre 30 Mar 16:47
19 svar

Citera Visa endast Anmäl

Gravid med fjärde barnet

Som rubriken lyder, jag är oplanerat gravid med mitt fjärde barn (blev gravid trots p-stav) och är så kluven. Pappan vill absolut göra abort men jag vet inte. Helst vill jag nog ha kvar det.. Men är samtidigt orolig för om jag kommer orka? Pappan jobbar borta mkt o jag har nästan 100% ansvar för barnen. Och sen vill ju pappan ta bort det...

Har en tid för abort nästa vecka men mår så dåligt och jag VET att det kommer vara ett helvete när/om jag tar bort det. Har givetvis försökt prata med pappan om mina tankar ocj känslor men jag kan lika gärna prata med en tegelvägg, får ingen respons alls...

Hur ska jag tänka??
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Gravid med fjärde barnet
hellothere87

Äldre 30 Mar 16:54

#1

Citera Visa endast Anmäl

Vilken härlig och kärleksfull man du verkar ha. Bara utstrålar kärlek och ansvarsfullhet om honom!
Anonym (Kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 30 Mar 17:20

#2

Citera Visa endast Anmäl

Jo tack, jag vet..
Linda2barnsmamma

Äldre 30 Mar 19:32

#3

Citera Visa endast Anmäl

Hej.

Min man o jag är 29, och 30 år.

Är gravid med nr 4 i v 30 i morgon.

Min man var likadan, dock var yngsta 7 månader när ja plussade så det kan ju ha en inverkan.

Ja sa från början att ja aldrig kommer komma över en abort, men att lära sig leva med ett fjärde barn kan man.

Var i v 8 när jag plussade. Fick ett tidigt ultraljud då jag inte haft mens så ofta efter förlossningen och inte visste vilken vecka ja va i.

Han va fortfarande negativ och sa nej efter det. Fick honom att avvakta till kub för att se om det fanns någon annan anledning till abort, han gick med på det. Men väldigt anti mot allt, ville inte prata om det alls medans ja mådde hemskt och kände bara att allt va värdelöst. Men under denna tiden från v 8 - v 12 hände nått med han. Han ändrade sig!! Va nog chocken som lagt sig.

Han va glad att ja inte tagit bort det på grund av hans val o beslut. :) så allt kan hända.

Ville bara berätta det, att ha is i magen. lycka till
Anonym (Kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 08:37

#4

Citera Visa endast Anmäl

Vilken härlig historia!! Så glad för din skull.. Tack för att du delar med dig!!!

Jag tror inte att det kommer ske i denna familj tyvärr.. Han är speciell, min man. Om jag skulle behålla detta barn skulle han va såhär hela graviditeten.. När väl barnet är ute skulle han älska det, det är jag övertygad om.. Men hela graviditeten skulle han sura och inte bry sig...

Våran minsta är 9 månader och han fick jag "tjata" till mig i flera år.. Det var det absolut sista... Men nu är jag gravid trots p stav som är det säkraste som finns typ. Är det inte ett mirakel?? Så ser jag det, han ser det nog snarare som jävligt mkt otur.
Linda2barnsmamma

Äldre 31 Mar 09:04

#5

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-03-31 08:37:02 följande:
Vilken härlig historia!! Så glad för din skull.. Tack för att du delar med dig!!!

Jag tror inte att det kommer ske i denna familj tyvärr.. Han är speciell, min man. Om jag skulle behålla detta barn skulle han va såhär hela graviditeten.. När väl barnet är ute skulle han älska det, det är jag övertygad om.. Men hela graviditeten skulle han sura och inte bry sig...

Våran minsta är 9 månader och han fick jag "tjata" till mig i flera år.. Det var det absolut sista... Men nu är jag gravid trots p stav som är det säkraste som finns typ. Är det inte ett mirakel?? Så ser jag det, han ser det nog snarare som jävligt mkt otur.

Ja alltså, ja va nästan beredd på o bli själv med 4 barn om han hade vägrat. Men de va så att han ville ha en 4a,men kanske inte så tätt inpå pojken.

Då Kände ja att, tar ja bort detta barn så hade det aldrig blivit en nr4 för min del.

Hade inte känts rätt att ta bort den här bebisen för att sen försöka om 6 månader igen. :)

Ja tänker ner att allt löser sig, medans mannen alltid grubblar på de praktiska o allt därtill. Vilket ja absolut kan förstå. Men plats och ork det kommer med tiden och plats kan man lösa. Så först fick ja ju försöka få honom att inse det, och med tiden så förstod han och ändrade sig.

Han pratar gärna inte så mycket om graviditeten, han har varit med 1 gång hos bm, vilket han bara varit med de andra 3 också. Han är inte nån som pratar så mycket om den här tiden, men när bebisen är ute sen då e de annorlunda...

Ja hoppas ni kommer fram till en lösning. Tycker ialf du ska avvakta och kolla lite längre fram, men samtidigt är de Ju jobbigt att skjuta på "problemet" också.

Tänker på dig just nu ialf :)
Anonym (Been there - done that)

Äldre 31 Mar 10:42

#6

Citera Visa endast Anmäl

Hej!

Jag förstår ditt dilemma. Jag har barn och jag har oxå gjort abort. Jag vill rekommendera dig att inte göra abort om du tvekar. Jag tvekade inte och då gick det bra. Jag vet dem som tvekat och aldrig kommit över aborten.
Anonym (Sofia 1992)

Äldre 31 Mar 17:06

#7

Citera Visa endast Anmäl

Han har förmodligen panik över att det (i hans ögon precis som du säger) skett en olycka som han just nu inget hellre än vill ha ogjort. Han känner väl att han inte vill, orkar, räcker till osv för en unge till och då reagerar han sådär. Dom flesta karlar funkar så. Sen kan det givetvis bli bra i slutändan iallafall. Men det finns inga garantier för det.

Tänk igenom vad du tror att du klarar av (även om det måste ske utan hans hjälp) och ta ett beslut därefter. Kram
Anonym (Kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 12:23

#8

Citera Visa endast Anmäl

Imorn är det dax.. Och jag känner bara mer o mer ångest. Kommer inte klara av att ta bort det
Linda2barnsmamma

Äldre 2 Apr 12:38

#9

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-04-02 12:23:09 följande:
Imorn är det dax.. Och jag känner bara mer o mer ångest. Kommer inte klara av att ta bort det

Gör inget du inte är säker på!
Anonym (Kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 22:02

#10

Citera Visa endast Anmäl

Har äntligen fåttur honom liiiiite vad han känner o tänker. Han säger att vi inte har råd eller plats hemma för ett till barn och att vi bestämt att vårat senaste barn var vårt sista..

Jag gråter direkt jag tänker tanken att ta den där tabletten imorn.
Linda2barnsmamma

Äldre 2 Apr 22:44

#11

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-04-02 22:02:34 följande:
Har äntligen fåttur honom liiiiite vad han känner o tänker. Han säger att vi inte har råd eller plats hemma för ett till barn och att vi bestämt att vårat senaste barn var vårt sista..

Jag gråter direkt jag tänker tanken att ta den där tabletten imorn.

Det var just dom 2 svaren mannen med fastna i. Plats och ekonomi.

Ja är tvärtom, allt kan lösas ! Tänk tänk tänk.

Kan du leva med det, och kommer du klandra din man?

Jättejobbig sits för er båda. Men ja tänker på er!!
Anonym (Kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 3 Apr 14:37

#12

Citera Visa endast Anmäl

Tack till alla som tog sig tid att svara mig.

Nu är det gjort. Har varit en otroligt tuff dag med tårar och ångest. Jag ville behålla barnet men min man ville inte. Vet att jag rent juridiskt har rätt att bestämma men jag tycker man är två om ett sådant beslut. Jag kände inte att jag kunde behålla barnet mot min mans vilja, det kändes inte rätt. Han har (helt oväntat) varit ett stort stöd idag vilket känns otroligt skönt.

Just nu känns det ok, lite sorgligt men ok. Tror inte riktigt jag fattat än, tror sorgen och ångern kommer komma men just nu känns det okej.

Det har varit skönt att få gråta ordentligt idag.

Kram till er alla
Linda2barnsmamma

Äldre 3 Apr 14:46

#13

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-04-03 14:37:37 följande:
Tack till alla som tog sig tid att svara mig.

Nu är det gjort. Har varit en otroligt tuff dag med tårar och ångest. Jag ville behålla barnet men min man ville inte. Vet att jag rent juridiskt har rätt att bestämma men jag tycker man är två om ett sådant beslut. Jag kände inte att jag kunde behålla barnet mot min mans vilja, det kändes inte rätt. Han har (helt oväntat) varit ett stort stöd idag vilket känns otroligt skönt.

Just nu känns det ok, lite sorgligt men ok. Tror inte riktigt jag fattat än, tror sorgen och ångern kommer komma men just nu känns det okej.

Det har varit skönt att få gråta ordentligt idag.

Kram till er alla

Du är stark! Du kommer igen. Sorgen och ångesten kommer finnas med ett bra tag, men låt den göra det :) fint av din man att ändå finnas där.

<3
Anonym (Sofia 1992)

Äldre 3 Apr 18:33

#14

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-04-03 14:37:37 följande:
Tack till alla som tog sig tid att svara mig.

Nu är det gjort. Har varit en otroligt tuff dag med tårar och ångest. Jag ville behålla barnet men min man ville inte. Vet att jag rent juridiskt har rätt att bestämma men jag tycker man är två om ett sådant beslut. Jag kände inte att jag kunde behålla barnet mot min mans vilja, det kändes inte rätt. Han har (helt oväntat) varit ett stort stöd idag vilket känns otroligt skönt.

Just nu känns det ok, lite sorgligt men ok. Tror inte riktigt jag fattat än, tror sorgen och ångern kommer komma men just nu känns det okej.

Det har varit skönt att få gråta ordentligt idag.

Kram till er alla

Skönt ändå mitt i allt att ni har varit 2 genom hela dagen.

Det kan komma ånger och sorgereaktioner både snart och långt senare. Men låt känslorna komma isåfall. Enda chansen att komma vidare är att erkänna det man tänker och känner, att man faktiskt har rätt att få känna så - och bearbeta det.

Styrkekramar till dig/er
Anonym (Sofia 1992)

Äldre 3 Apr 18:34

#15

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-04-03 14:37:37 följande:
Tack till alla som tog sig tid att svara mig.

Nu är det gjort. Har varit en otroligt tuff dag med tårar och ångest. Jag ville behålla barnet men min man ville inte. Vet att jag rent juridiskt har rätt att bestämma men jag tycker man är två om ett sådant beslut. Jag kände inte att jag kunde behålla barnet mot min mans vilja, det kändes inte rätt. Han har (helt oväntat) varit ett stort stöd idag vilket känns otroligt skönt.

Just nu känns det ok, lite sorgligt men ok. Tror inte riktigt jag fattat än, tror sorgen och ångern kommer komma men just nu känns det okej.

Det har varit skönt att få gråta ordentligt idag.

Kram till er alla

Skönt ändå mitt i allt att ni har varit 2 genom hela dagen.

Det kan komma ånger och sorgereaktioner både snart och långt senare. Men låt känslorna komma isåfall. Enda chansen att komma vidare är att erkänna det man tänker och känner, att man faktiskt har rätt att få känna så - och bearbeta det.

Styrkekramar till dig/er
Anonym (Kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 7 Apr 15:38

#16

Citera Visa endast Anmäl

Idag kom allt.. All ånger. Jag ångrar mig nåt så fruktansvärt. Hela kroppen värker och jag vill bara gråta och försvinna. Min bästa vän födde sitt barn dagen efter jag gjorde abort, jag trängd undan mina tankar och känslor och var bara glad för hennes skull, men idag erkände jag för mig själv att jag mår fruktansvärt, är förstås glad för hennes skull, givetvis! Men jag vill inte se en enda bild eller höra nåt ifrån henne egentligen. Hon är överlycklig, skickar bilder och berättar om sin förlossning, jag svarar givetvis lyckligt tillbaka men innerst inne vill jag bara skrika.

Jag vill bara skrika, få detta ogjort!! Tänker hela tiden VARFÖR gjorde jag det???? Varför väntade jag inte några dagar till åtminstone!!!!!!

När jag var på abortmottagningen stålsatte jag mig, var glad och säker i mitt beslut (låtsades) men direkt jag tog första pillret brast det.. Jag ville inte, in i det sista. Jag gjorde det ändå. Fan.

Vet inte om nån äser, men ville skriva av mig. Min man är NOLL stöd, han var fin och snäll på själva dagen men sen är allt som vanligt enligt honom verkar det som. Försökte prata med honom idag...men får mest "mmmm" och mummel tillbaks!!!

O vanliga fall har jag min bästis att prata med om ALLT, men detta kan jag ju såklart inte prata med henne om i hennes lycka. Vet inte vad jag ska göra!!! Kommer jag klara detta? Hur?? Hur jag än gör går det ju inte att få det ogjort....

Ja, jag har mina andra 3 barn.. Tack och lov. Men det hjälper inte så mkt i denna stund.
Anonym (Sofia 1992)

Äldre 7 Apr 17:04

#17

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-04-07 15:38:56 följande:
Idag kom allt.. All ånger. Jag ångrar mig nåt så fruktansvärt. Hela kroppen värker och jag vill bara gråta och försvinna. Min bästa vän födde sitt barn dagen efter jag gjorde abort, jag trängd undan mina tankar och känslor och var bara glad för hennes skull, men idag erkände jag för mig själv att jag mår fruktansvärt, är förstås glad för hennes skull, givetvis! Men jag vill inte se en enda bild eller höra nåt ifrån henne egentligen. Hon är överlycklig, skickar bilder och berättar om sin förlossning, jag svarar givetvis lyckligt tillbaka men innerst inne vill jag bara skrika.

Jag vill bara skrika, få detta ogjort!! Tänker hela tiden VARFÖR gjorde jag det???? Varför väntade jag inte några dagar till åtminstone!!!!!!

När jag var på abortmottagningen stålsatte jag mig, var glad och säker i mitt beslut (låtsades) men direkt jag tog första pillret brast det.. Jag ville inte, in i det sista. Jag gjorde det ändå. Fan.

Vet inte om nån äser, men ville skriva av mig. Min man är NOLL stöd, han var fin och snäll på själva dagen men sen är allt som vanligt enligt honom verkar det som. Försökte prata med honom idag...men får mest "mmmm" och mummel tillbaks!!!

O vanliga fall har jag min bästis att prata med om ALLT, men detta kan jag ju såklart inte prata med henne om i hennes lycka. Vet inte vad jag ska göra!!! Kommer jag klara detta? Hur?? Hur jag än gör går det ju inte att få det ogjort....

Ja, jag har mina andra 3 barn.. Tack och lov. Men det hjälper inte så mkt i denna stund.

Tufft men det är reaktioner som behöver få komma och som du behöver få ur dig. Som min terapeut sa efter min abort - det finns ingen väg över det, under det eller på sidorna. Man måste erkänna känslorna, att dom är sanna, att dom finns där av en anledning, att det är såhär jag mår just nu och att jag faktiskt får göra det, sant bearbeta känslorna och börja ta sig igenom det.

Män har ofta svårt att förstå så bra som vi skulle önska, och egentligen är det väl inte så konstigt. Även om dom helt säkert också tänker och funderar ibland på vad som kunde ha blivit så handlar det ju ändå inte om deras kroppar. Och din kompis kanske inte är det bästa stödet just nu men du ska ju inte heller bara behöva ta emot och ta emot hennes berättelser och bilder om det knäcker dig fullständigt.

Kontakta MVC eller Husläkaren och be om att få tid hos en Terapeut. En Kurator eller en Psykoterapeut. Eller kontakta en privatpraktiserande om det finns någon sådan på din ort om det är långa väntetider till sjukhusets hjälp. Det är helt förklarliga reaktioner och fullt naturliga känslor men det är ingenting som du ska behöva vara helt ensam i.
Anonym (Ledsen)

Äldre 7 Apr 17:08

#18

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kluven mamma) skrev 2019-04-07 15:38:56 följande:
Idag kom allt.. All ånger. Jag ångrar mig nåt så fruktansvärt. Hela kroppen värker och jag vill bara gråta och försvinna. Min bästa vän födde sitt barn dagen efter jag gjorde abort, jag trängd undan mina tankar och känslor och var bara glad för hennes skull, men idag erkände jag för mig själv att jag mår fruktansvärt, är förstås glad för hennes skull, givetvis! Men jag vill inte se en enda bild eller höra nåt ifrån henne egentligen. Hon är överlycklig, skickar bilder och berättar om sin förlossning, jag svarar givetvis lyckligt tillbaka men innerst inne vill jag bara skrika.

Jag vill bara skrika, få detta ogjort!! Tänker hela tiden VARFÖR gjorde jag det???? Varför väntade jag inte några dagar till åtminstone!!!!!!

När jag var på abortmottagningen stålsatte jag mig, var glad och säker i mitt beslut (låtsades) men direkt jag tog första pillret brast det.. Jag ville inte, in i det sista. Jag gjorde det ändå. Fan.

Vet inte om nån äser, men ville skriva av mig. Min man är NOLL stöd, han var fin och snäll på själva dagen men sen är allt som vanligt enligt honom verkar det som. Försökte prata med honom idag...men får mest "mmmm" och mummel tillbaks!!!

O vanliga fall har jag min bästis att prata med om ALLT, men detta kan jag ju såklart inte prata med henne om i hennes lycka. Vet inte vad jag ska göra!!! Kommer jag klara detta? Hur?? Hur jag än gör går det ju inte att få det ogjort....

Ja, jag har mina andra 3 barn.. Tack och lov. Men det hjälper inte så mkt i denna stund.

Vet precis vad du går igenom och hur du känner dig. Hur jag kan skriva det? För att jag själv för snart 3 veckor sedan genomgått en avbruten graviditet själv där allt blev helt fel....Sitter med sorg,ångest och sån längtan efter att få ha det lilla livet hos mig igen...men gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka hur mycket jag än önskar! Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden och få göra om och göra rätt.

Om du vill, så kan du i familjelivs kategori "känsliga rummet" söka på abort så kommer min tråd in som jag startade när jag hade avbrutit min graviditet och kände mig så ledsen (är fortfarande väldigt sorgsen....), där kan du läsa om mina känslor och om du vill kanske du vill skriva någon rad? Jag skrev för att jag önskade att någon kanske skulle hitta dit och som liksom mig har behov av att få skriva av sig och det med andra som upplevt och känt detsamma. Du är varmt välkommen att kika in där och jag skulle bli "jätteglad" (hur glad man nu kan vara när man är ledsen) om vi kanske kunde hjälpa varandra framåt i att få må bättre igen efter det vi varit med om.

Beklagar verkligen att du också tog för snabbt beslut....Jag tror att mera tid hade behövts för oss båda, då hade vi säkert följt våra hjärtan...såsom vi mammor oftast gör...när vi inte är chockade och med graviditetshormoner i kroppen som gör att man uppenbarligen inte har en egen hjärna att tänka med....

Kram!
Anonym (Ledsen)

Äldre 7 Apr 17:09

#19

Citera Visa endast Anmäl

.....Glömde ju! Tråden heter "Stor sorg och ånger efter abort"

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Gravid med fjärde barnet

Gravid med fjärde barnet

INNEHÅLL