Igår vågade jag äntligen konfrontera min sambo med hans dryckesvanor som verkar eskalera mer och mer.
Han tog det inte särskilt bra, erkänner att han har problem men är inte villig att försöka göra något åt det. Så idag flyttade han hem till en kompis.
Jag är dels lite stolt över att jag vågade ta upp det, men känner också att jag ångrar mig eftersom jag nu sitter här ensam och övergiven..
Uppenbarligen är spriten värd mer i hans ögon. Var stolt över dig själv att du lyckades ta dig ur en destruktiv relation. Se inte tillbaka nu utan blicka framåt.
Dåligt av honnom att inte kunna ta tag i detta, men antar att det blev ett jävla bråk mellan er och att han mest är trött på alla dina åsikter kring hur han skall leva sitt liv.
Men folk som är beroende vill ibland inte.
Jag har försökt med en polare som är bipolär, och som utöver sina mediciner både dricker och röker på, även drar en lina då och då gissar jag.
Honnom går det fan inte att få ordning på. Dessutom har han blivit vänsterbliven och vill inte lyssna av ideologiska skäl.
Bra jobbat TS! ???????? Nu är det upp till sambon att ta nästa steg i sitt liv ????