Varje gång jag har blivit förälskad/gillat någon väldigt mycket har jag mått dåligt - Är det så för alla?

Hej!

Min första förälskelse var ungefär början av unga vuxna åldern. Jag tror jag var 21 eller 22 år. Det gick inte för sig och jag började gilla personen mer och mer.  Med andra ord, jag mådde dåligt mer och mer. Men när vi gick skilda vägar på grund av flytt. Slutade mina känslor ganska så fort.

Min nästa förälskelse var för ett år sedan. Där var jag kanske lite mer mognare, dock försökte jag få hennes uppmärksamhet. Det var känslor som dock var blandning av förtjusning och smärtsam samtidigt. Men det var inte heller besvarad kärlek. Hon fann en pojkvän som jag vart glad över att hon själv fick uppleva kärleken. Och hon och jag blev vänner och mina känslor försvann. Jag gillar att träffa och chatta med henne fortfarande. Tycker fortfarande att hon är unik och kan ha trevlig konversation med.

Den tredje var kanske inte förälskelse men jag känner otroligt starka känslor som inte var första ögonkastet som för de andra två. Denna kvinna fann jag i början bara en snygg kvinna. Men hon flörtade med mig, kallade mig för saker som fick mig att känna mig attraktiv och speciell för henne. Helt plötsligt slutade hon med dessa komplimanger och enbart gjorde och agerade så i andra sammanhang emot mig. Jag blev förvirrad till en början och samtidigt kände av en smärta. På grund av förvirringen och smärtan, började jag fråga mig själv varför jag ens bryr mig så mycket.

Med tidens gång, började jag inse att jag faktiskt tycker väldigt mycket om henne. Jag vet egentligen inte om detta är förälskelse känslor, jag tycker nog bara om personen otroligt mycket som jag absolut tror att dessa känslor kommer övergå till förälskelse.

Alla dessa tre har varit smärtsamt. Jag sa till mig själv i början att jag är en person som har svårt att bli kär. Men början av vuxna livet har jag lyckats få sådana här starka känslor på mycket kort tid dessutom.

Denna tredje personen kommer jag gå skilda vägar genom att jag skall flytta iväg. Till skillnad från de andra två, så känner jag att detta kommer göra väldigt ont. Den första personen när vi skulle gå skilda vägar, var jag mer tålig. Och den andre personen kändes bara bra när hon fann en pojkvän.

Men tredje verkar jag inte riktigt vara redo med någon flytt/gå skilda vägar. Det här kommer göra väldigt ont och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera känslorna.

Men när jag tänkt efter så har alla dessa tre varit väldigt smärtsamma. Tack vare personen nummer två, trodde jag att jag var mogen. Men den tredje personen, säger jag till mig själv vilken omogen och idiot jag är egentligen.

Jag har förlorat aptiten, blivit lite nedstämd och känner allmänt sorg. Jag blir dessutom förvirrad med att hon i vissa ställen agerar så som hon gjorde förut emot mig. Men på andra områden är det så tyst och ''iskallt''.

Jag var så glad för bara några månader sedan. Och så har dessa känslor dykt upp helt plötsligt.