• Anonym (TS)
    Mon 1 Apr 2019 10:29
    551 visningar
    4 svar
    4
    551

    Jag psykiskt misshandlar honom

    Hej. Jag har ett stort problem.

    Sen 5 år har jag och min pojkvän varit tillsammans, en relation som var väldigt fin de 2 första åren. Efter det började vi tjafsa och jag har alltkd haft hett temperament och skrikit och sagt riktigt elaka saker i syfte att såra personen som jag bråkar med. Där började vårt stormiga förhållande, både han och jag slog varandra. Jag kunde ha stora blåmärken på armarna och han kunde ha fullt av rivmärken på sina armar. Vi pratade aldrig riktigt om det, jag antar att vi båda skämdes så mycket. Våra bråk med slag upphörde efter kanske 6-7 månader. Det senaste året har vårt förhållande gått utför. Jag anser att han inte säger så mycket, och när han väl gör det är svaren korta. Det blir jag arg för. Det börjar oftast med att jag säger något i stil med ?Kan du ge mig ett ordentligt svar?? efter att han svarat kort på en fråga jag ställt. ?Ja? svarar han då, men det är fortfarande ett kort och otrevligt svar i mitt tycke och där är det igång.

    För snart ett år sen fick jag veta att jag har en sjukdom som gör att jag inte kan bli gravid naturligt. Det innebar att vi fick hjälp med IVF. Än har det inte blivit någon graviditet och det har tagit väldigt hårt på mig. Redan innan IVF så försökte vi skaffa barn, men jag har väl alltid varit den mest drivande. I helgen som var hade vi ett stort bråk just angående barnfrågan, som ofta är grunden till våra bråk. Jag tycker att han är ganska obrydd över hela situationen och att han aldrig bryr sig om hur jag mår eller hur det går med allt. Hur jag känner helt enkelt. Han berättade att efter vi fick reda på min sjukdom, har han i princip känt sig tvingad till att skaffa barn, att det inte är ett eget val. (Trots att vi pratat om det många gånger och att vi haft sex just i syfte att göra mig gravid). Han har sagt nu under IVF att det händer när det händer, men det vet vi (jag)inte kommer ske då vi kört oskyddat i 4/5 år. Det gjorde mig så arg och sårad att han känner att det inte är ett eget val. Jag skrek att han var en jävla idiot som skulle bli världens sämsta pappa och att jag kommer lämna honom så fort barnet är ute. Jag berättar för honom hur dum i huvudet han är, att han borde lära sig bete sig, att jag hatar honom, att det inte finns någon som bryr sig om honom med mera.

    Jag hör hur sjukt allt detta låter och jag hatar mig själv för att jag är så elak mot personen jag verkligen älskar. Och jag skäms så mycket. Ingen i vår närhet skulle tro att jag som är blyg och snäll utåt, skulle vara en psykisk misshandlare som trycker ner sin parnet något extremt. Jag har sagt förlåt och att jag aldrig mer ska beté mig så här, men det är inte lönt längre för det är ju bara tomma ord från min sida. Eller ja jag vill verkligen förändra mig, men jag vet inte hur jag ska gå till väga. Jag har föreslagit parterapi, men jag vet inte om det kommer hjälpa då det är jag som är problemet i vår relation.

    Jag vill inte vara den här flickvännen jag tyvärr är. Jag förtjänar inte honom, och ännu viktigare så förtjänar han någon som är allt annat än vad jag är. Jag vet att jag behöver hjälp för detta om det ska lösa sig, vilket jag verkligen verkligen vill. Men vart vänder jag mig?

  • Svar på tråden Jag psykiskt misshandlar honom
  • Anonym (Destr­uktivt­)
    Mon 1 Apr 2019 10:35
    #1

    Det låter inte som en vänlig miljö för ett barnbarn växa upp i. Naturen försöker förklara att ni inte är kompatibla.

    Jag förstår att ni mår skit faktiskt. Nu har inget behov av varandra. Det ända du har honom till är att försöka bli gravid, och vad har han dig till? Städar du åt honom och gör iordning? Jag är helt seriös. Uppfyller ni varandras behov? Lyfter ni varann? Stöttar ni varann? Nä ni går på vars ett håll där ni kör en egen dragkamp där den ena tiger ihjäl den andre.

    Vet i fan om terapi är lösningen. Våld, psykiskt eller fysiskt är inte hälsosam miljö för ett barn. Tro inte att det kommer att sluta om ni får barn. Det kommer snarare att eskalera. Tänk snälla. Vill du sätta ett barn till din värld??

  • Anonym (...)
    Mon 1 Apr 2019 11:33
    #2
    Anonym (Destruktivt) skrev 2019-04-01 10:35:42 följande:

    Det låter inte som en vänlig miljö för ett barnbarn växa upp i. Naturen försöker förklara att ni inte är kompatibla.

    Jag förstår att ni mår skit faktiskt. Nu har inget behov av varandra. Det ända du har honom till är att försöka bli gravid, och vad har han dig till? Städar du åt honom och gör iordning? Jag är helt seriös. Uppfyller ni varandras behov? Lyfter ni varann? Stöttar ni varann? Nä ni går på vars ett håll där ni kör en egen dragkamp där den ena tiger ihjäl den andre.

    Vet i fan om terapi är lösningen. Våld, psykiskt eller fysiskt är inte hälsosam miljö för ett barn. Tro inte att det kommer att sluta om ni får barn. Det kommer snarare att eskalera. Tänk snälla. Vill du sätta ett barn till din värld??


    Håller helt med här. Det låter överhuvudtaget inte som att någon av er älskar den andre. Din kille vill egentligen inte ha barn med dig, det hörs ju. Ni vågar bara inte lämna varandra. Så osunt förhållande på flera nivåer. Gör slut.
  • sextio­talist
    Mon 1 Apr 2019 11:40
    #3

    Snälla, skaffa inte barn i er relation, för barnets skull

  • Anonym (Gud)
    Mon 1 Apr 2019 11:42
    #4

    Du verkar jätteomogen. Har du diagnoser? Låt killen va, sluta be om ursäkt, sluta håll fast honom. Och skaffa inte barn!

  • Anonym (Gud)
    Mon 1 Apr 2019 11:42
    #4

    Du verkar jätteomogen. Har du diagnoser? Låt killen va, sluta be om ursäkt, sluta håll fast honom. Och skaffa inte barn!

Svar på tråden Jag psykiskt misshandlar honom