Största vardagsutmaningen som förälder

Mitt största vardagsproblem med barnen var när jag lagade middag. Jag måste passa maten, alla barn började vara hungriga och drogs automatiskt till köket, de större var lite trötta efter skolan och alla blev mer och mer irriterade. De började gärna gräla och i vissa åldrar också slåss, så när väl maten kom på bordet, då var ungarna osams och hade knappt lust att äta ens.

Det magiska mellanmålet var räddningen - när det funkade att alla faktiskt ätit något. Vissa dagar blev det inget mellanmål, och då blev det kaos i köket vid middagstid.

För mig är det att lämna och hämta barnen på dagis och skola. Det tar en väldig stor tid av dagen. Sedan samma som TS, att få barnen att vara intresserad av annat än Ipaden och Youtube Och få dom att äta maten som serveras.

Min dotter är 6 år, mitt största problem är att få upp henne på morgonen, få henne att klä på sig fast hon inte vill och åtminstone äta lite frukost.

Största utmaningen är att hålla min mycket morgonpigga 1,5 åring någorlunda tyst fram tills iallafall 8-tiden. Vilket är typ 3h... Vi bor i lägenhet så det är nödvändigt för grannsämjans skull.

Med stora barnet är största utmaningen att motivera honom till annan lek än legobyggen.

Det jobbigaste är den höga ljudnivån, stöket, kaoset, att hela tiden tänka på någon annan, att aldrig få tid till att vara mig själv.

Har ett barn på förskola och ett i skolålder. Olika ställen. Hämtning och lämningar tar sådan tid!! Och pussla ihop med arbetstider.

När syskonen ( tvillingar) är trötta på varandra och bråkar över egentligen ingenting och bråket eskalerar och man inte hittar en lösning.....

Jag tycker det är om man själv är sjuk eller inte har fått sova, och samtidigt måste allt rulla på som vanligt. Mat ska lagas, det ska diskas och tvättas. Finns liksom inget utrymme för att vila. Jag lider av svår migrän och innan jag fick barnen kunde man ju lägga sig och vila då man hade migrän. Nu är det bara att proppa i sig medicin och bita ihop oavsett hur dålig man är. Det är riktigt tungt.

Sen "hell hour" på eftermiddagen. Då man kommer hem med trötta barn och ofta är trött själv (i värsta fall har man migrän också). Barnen gråter/slåss/klänger samtidigt som man ska försöka ordna fram något att äta på kortast möjliga tid. Det tycker jag också är en riktigt jobbig del av att vara förälder. När barnen blir stora ska jag varje dag njuta av att lägga mig på soffan och vila en stund det första jag gör då jag kommer hem från jobbet!!

Ja usch! Nyligen har mitt mellanbarn börjat kunna klara att gå själv från parkeringen på fritids och in själv, jag behöver inte gå med varje gång. Nästa år eller året efter hoppas jag att han kan gå helt själv dit och hem så jag slipper skjutsa öht. Det är en befrielse bara det. Värsta var då jag hade de två äldsta små på varsitt dagis, då tog bara lämningen 30 minuter av båda =(